De rätta svaren

Vinnaren i årets jultävling blev Lena Petersson, vilket var välförtjänt. Jag tror att Lena har tävlat alla gånger jag har haft en tävling, så nu var det dags. Eftersom jag ändå skriver om just detta vill jag passa på att nämna att den andra delen av Lenas självbiografi kom i år. Den heter Detta resulterade ofta i oro och gråt, och den ska bli min julläsning i år.

Här kommer i alla fall svaren.

  1. Tycker Katarina om lakrits?
    1. Ja, i alla former utom i glögg.
    X. Nej, verkligen inte. ”Smakar som hostmedicin”.
    2. Hon äter om hon blir bjuden, men skulle aldrig ha det hemma.
  2. Verandan är en samlingspunkt i det Harrison-Lindberghska hemmet. Vi är särskilt förtjusta i gardinerna broderade med … vadå … på?
    1. William Morris liljor.
    X. Fjärilar i rosa och lila.
    2. Tulpaner i pastellfärger.Februari och mars 2016 005
  3. Katarina har ett dolt handikapp. Vilket?
    1. Dålig hörsel.
    X. Dålig syn.
    2. Dåligt luktsinne.
  4. Vårt kök är uppkallat efter en bok som Dick har skrivit. Vad kallar vi köket?
    1. England.
    X. Dalsland.
    2. Kalmar.DSC_2597
  5. Nala har talat om mjölktänder och gluggar med en känd person. Vilken?
    1. Carl Bildt.
    X. Antonia Ax:son Johnson.
    2. Kronprinsessan Victoria.
  6. Dicks största internationella succé är Ett stort lidande har kommit över oss. Hur många språk finns den på?
    1. Åtta.
    X. Fyra.
    2. Sex.
  7. Nala är från Kenya, men varifrån lär hennes lillasyster (om det blir någon) komma?
    1. Tanzania.
    X. Zimbabwe.
    2. Zambia.Safari april-maj 2014 221
  8. I år har Nala lärt sig simma, och hon har tagit två simmärken, men även Katarina har lärt sig något nytt i bassängen. Vad?
    1. Frisim.
    X. Dyka till fyra meters djup och rädda en person.
    2. Dyka från trampolin.cropped-dicks-mobil-272.jpg
  9. Årets nyförvärv är Katarinas nya bil, som ersatte en gammal trotjänare. Båda bilarna är röda och kallas Ärtan, men vilka märken och modeller rör det sig om?
    1. Volvo V40 och Audi A1.
    X. Volvo S40 och BMW 118i
    2. Volvo S60 och VW Golf Sportsvan GT.
  10. Katarinas bokprojekt för i år handlade om ett hus. Vem var arkitekten bakom detta hus?
    1. Isak Gustaf Classon.
    X. Fredrik Wilhelm Scholander.
    2. Helgo Zettervall.
  11. En del av sommaren tillbringade vi i Spanien. Bland annat besökte vi en stad med en tjurfäktningsarena (se bilden nedan). Vilken stad är det?
    1. Ronda.
    X. Sevilla.
    2. Madrid.DSC_1831.JPG
  12. När och hur träffades Katarina och Dick för allra första gången?
    1. Vi möttes 1998 på en föreläsning i Oskarshamn.
    X. Vi möttes 2002 på Historiedagarna i Kalmar.
    2. Vi möttes 2007 när Katarina tog sina elever till Lund på studiebesök.

Det gröna svaren är alltså de korrekta. Tack för att ni valde att delta, ni som gjorde det. Det var två personer som hade alla rätt. Jag lät Dick dra en vinnare av dessa två. Bra jobbat ni båda. Alla övriga lyckades också bra. Ingen hade mer än ett fel. Jag är imponerad.

Ny vecka

Dick åkte i värsta svinottan i morse. Han flög till Stockholm för att spela in poddar för Svenska Dagbladet. Egentligen skulle han återkomma sent ikväll, men för en stund sedan ringde han och berättade att han var klar. Jag hoppas att han får tag på ett tidigare flyg. I så fall äter vi middag ihop ikväll.

Nala är på förskolan. Igår kväll klippte vi av hennes långa flätor i haklängd. Det är dags att ta bort dem och ersätta med ny frisyr. Hon grät när flätorna föll, men när hon såg hur fin hon blev i kortare hår blev hon ganska nöjd. När hon sedan fick se vad jag har tänkt mig när vi gör nytt blev hon helt till sig. Ni ska få se när det är klart. Nya frisyren kommer att bli mycket tuffare, och den kommer passa henne perfekt.

Jag sitter och skriver, men idag ska jag hämta Nala vid 13:15 så att vi kan påbörja håret. Ikväll ska jag gå igenom alla svar på jultävlingen och utse en vinnare. Om jag hinner skriver jag till vinnaren ikväll, annars imorgon. Därefter kommer rätta svaren här på bloggen, och vinnarens namn om hon eller han är okej med det.

Nu ska jag äta lunch. Sedan är det fortsatt arbete en stund till.

Jo, ni undrar kanske hur det går med adoptionen. Våra papper är inskickade. De har kommit fram till Zambia och ligger just nu på ett skrivbord på ett departement i väntan på behandling. Där kan de säkert ligga länge.

Vad ???

Jag läste en artikel om våldtäkt i Svenska Dagbladet. Den är läsvärd. Här hittar ni den.

Men plötsligt läser jag följande mening och sätter nästan i halsen (fast jag inte ens tuggar på något):

”Fråga bara oss pojkmammor som i lunchrummet, även på de mest progressiva arbetsplatser, sitter tysta när våra kolleger med lika delar stolthet och oro berättar om sina döttrars första menstruation”.

Jag säger bara: Vad?

Det var det konstigaste jag har läst på väldigt länge. Det är lätt tio i topp av de märkligaste sakerna jag någonsin läst, om jag hade en lista. Det har jag inte.

Är detta sådana samtal som bara har pågått i ett lunchrum utanför min radie? Jag har aldrig varit med om att någon ”flickmamma” har berättat om sitt barns första menstruation. Sker det? Vilken mamma gör så? Inför vilken publik? I vilket syfte? Hur kommer man in på ämnet?

Litet så här?

Flickmamma med mensbarn: Nu har det hänt! I morse vaknade lilla A med blod i sängen.

Övriga flickmammor: Ååååh!!! Var det väntat?

Pojkmammor, barnlösa och män: … … … (…?)

Flickmamma med mensbarn: Jag fick plocka fram en binda ur min låda. Vi hade inte trott att det skulle ske så tidigt. Och så kramades vi! Det är så stort!

Övriga flickmammor: Hon är en av oss nu! Så fint!

Pojkmammor, barnlösa och män (viskar till varandra): Blir det tårta till trefikat, tror ni?

Borde jag ringa till mamma och fråga om hon blubbade ut inför hela apoteket Lejonet i Oskarshamn när jag fick mens? Var det en snackis under ett par dagar? Jag kan inte tro det. Jag väljer att tro att det inte var så. Jag väljer att tro att nästan alla flickmammor i hela världen inser att menstruerande döttrar inte är något man samtalar om vid lunchbordet.

Om man pratar om mens gör man det antingen i generella termer eller om sin egen. Man luftar inte andras mens offentligt. Det måste väl ändå vara en regel?

Med detta sagt: Artikeln jag läste handlar inte om mens. Den är bra. Den lyfter bland annat fram något som jag har undrat över och stört mig på så länge jag kan minnas, nämligen det stora antalet våldtäkter i konst, litteratur och film. Jag blir alltid illa berörd av dem.

Jultankar

Vi gjorde årets pepparkaksdeg igår. Nala smakade på den omgående och gillade den. I år har vi inga överraskningar i degen mer än att farinsockret byttes mot muscovadosocker och rörsocker. Vi har landat i att vi gillar kakorna bäst om vi kryddar med kanel, ingefära, nejlikor, kardemumma, pomerans och muskot, förutom konjak. Kryddpeppar är också gott, men det tar vi ett annat år. Snart ska vi börja baka.

Jag funderar på om jag ska försöka formulera en ”årets-lista” här på bloggen. Ni vet: Årets höjdpunkt, årets tillskott, årets värsta … och så vidare. Jag ska grunna litet på det och se om jag kan få ihop något kul.

Det jag ser fram emot mest är annars granklädningen nästa helg. Vi har inte köpt granarna än. Det blir nog på fredag.

Jag vet inte hur ni ser på det här med plastgran. Dick är helt emot det, men jag skulle gärna ha en i biblioteket på övervåningen. På håll kan man ändå inte se någon skillnad, och vi skulle slippa släpa hem tre granar varje år. På några års sikt skulle vi dessutom tjäna på det. Granar är hemskt dyra. Förmodligen är det ändå Dick som går segrande ur den här kontroversen. Vad kan jag göra mot hans ”aldrig i livet!”? Ingenting! Jag kan ju hantera en vanlig gran, det är bara att jag tänker på det praktiska.

Jo, en annan sak: Minns ni klänningarna som jag beställde inför årets halloweenfest? De kom fram till slut. Båda klänningarna var väldigt fina och motsvarade det man såg på bilderna. Både fransar och paljetter sitter ordentligt. Inga har ramlat av. Jag har bara använt den ena klänningen än så länge. Vi var på Historiska Medias glöggmingel i torsdags och då fick jag komplimanger för den. Storlekarna var som de skulle, kanske liiitet större än jag hade trott. Hellre det, än tvärtom ändå. Nackdelarna var den utdragna frakten (eftersom Postnord är inblandat är det rena turen om grejerna kommer fram) och det stora tullpåslaget. Jag hade inte tänkt på det, men om man vet att det kommer att bli svindyrt när man hämtar ut paketet så är man ju förberedd. En varning: Jag beställde ett par skor. Tänk på att det är amerikanska storlekar. Det gjorde inte jag. Jag fick skor som var minst två storlekar för små. Lyckligtvis kunde jag ge dem till en väninna, men det var ändå snopet. Jag kan tänka mig att beställa igen, i god tid innan jag behöver ha kläderna och hålla tummarna för att de kommer fram.

Skynda, skynda!

Svaren på årets jultävling har börjat trilla in, men än har ni litet tid på er att tävla. Ni hittar tävlingen här.

Kanske är den svårare än vanligt? Det mesta hittar ni i bloggen, men ett och annat kräver kanske att man lägger litet pussel för att komma fram till rätt svar. Men ingenting är omöjligt!

Det påminner mig om när jag studerade nordiska språk för länge sedan. Jag hade en kurskamrat som sade att det var omöjligt att få alla rätt på tentorna, som var rätt svåra. Jag hävdade motsatsen, förstås. Naturligtvis går det att få alla rätt på en tenta. Sedan slet jag som ett djur för att verkligen bevisa det, men misslyckades. Jag är ändå säker på att det hade gått, precis som här. Dick har förresten haft flera studenter som har haft alla rätt på hans tentor.

Nu ska vi lämna Nala på skolan. Måste skynda!

 

Att bli vuxen

Man kan bli vuxen på många sätt, och man blir det säkert etappvis. Jag har grunnat litet på detta sedan jag träffade mamma och pappa senast. Vi hade ett intressant samtal. De hade träffat nästan alla sina vänner och bekanta i olika sammanhang på kort tid, och naturligtvis hade ämnet julfirande kommit upp. Det är ju den tiden på året.

Gemensamt för alla deras vänner är att de ”hatar julen!”. Alla, alltså! Inga undantag. Alla uttryckte sig kanske inte lika starkt, men känslorna var i alla fall inte positiva. De kände sig stressade, utnyttjade, slutkörda och irriterade, och då har julen inte ens ens börjat.

”Varför känner de så?”, frågade jag. Min bild av julen är en helt annan. Jag älskar julen mest av alla högtider. Man får pynta, äta god mat, ta det lugnt, softa med ett glas glögg medan man tittar på granen, elda i kakelugnarna, äta marsipan och få presenter. Det är rena lyxtillvaron här hemma i nästan en månad tack vare denna högtid.

Jo, det beror på att dessa vänner och bekanta fullständigt invaderas av sina barn och deras familjer under några dagar runt julafton. Det är kanske fyra vuxna barn med respektive och två eller tre barn i åldrarna 0 till 25. Det lugna hemmet blir proppfullt av folk som förväntar sig att det ska vara som när de var små.

Mormor och morfar/farmor och farfar ska stå för hela julstämningen från stilig gran till sill i alla former, ris à Malta, glögg och dadlar, skinka, russin, stjärnor, glitter, renar i trädgården och tomte med skägg. För så var det när barnen var små.

Nu förstår jag också att detta inte gäller alla familjer, och jag fattar att vissa personer blir superglada när deras vuxna barn med sambo och exmakar och barn från olika håll väller in och fyller alla utrymmen med skor, kläder, marsvin och använda blöjor. En del gillar sådant. Ni som har sådana föräldrar kan bara köra på som vanligt.

Ni andra, som kanske inte har reflekterat över detta eller som har nöjt er med ”så kul!” när ni har berättat att ni kommer den 22 och åker den 26 december, ska kanske fundera på om det är rimligt att stressa ihjäl sina gamla föräldrar för att få samma julfirande som man fick när man var åtta år under hela livet.

Ni kanske landar i att det inte är det. I så fall ska jag ge er ett tips: Gör som jag! Sedan jag blev vuxen har jag firat egen jul precis som jag vill ha den. Det är en rätt stor befrielse att få göra det. Man plockar highlightsen från julbordet och struntar i allt man inte gillar. Man får pynta granen precis så brackigt eller minimalistiskt som man föredrar. Vill man dra till Paris och dricka skumpa i några dagar går det också bra. Det jag gör är precis vad era föräldrar gjorde när ni var små: fixade en egen jul tillsammans med sin familj. Det är det man gör när man är vuxen.

Nu tänker några av er att julen är en tid då man ska samlas. Man vill inte att ens föräldrar ska behöva sitta ensamma i sin stora ödsliga villa. Det vill de kanske inte, men är ni säkra på det? Innerst inne kanske de skulle jubla och slå volter om de fick ramla bakläges i varsin fåtölj med en kopp varm choklad och glo på Kalle Anka utan sina 12 barnbarn kladdande på TV-skärmen. Och om de inte vill vara ensamma så kan ni ju alltid bjuda hem dem, eller komma förbi en stund på juldagen med en färdig kalkon och en rejäl ostkaka.

Årets uppgift till alla som har föräldrar: Se till att de får en vilsam jul. Det är ovärdigt att få dem att tycka att julen är det värsta som kan hända bara för att ni är en del av den.

 

Läget i Åkarp

Dick bakar dammsugare idag. För ett par dagar sedan gjorde vi lussekatter. Pepparkakorna väntar vi med till nästa helg.

Annars har det varit litet rörigt och stressigt på den privata fronten. Nalas farmor är gammal och trött. Hon går dåligt och behöver hjälp med mycket. Det gör förstås att vi kommer varandra närmare, men det tar också tid och oro i anspråk. Idag hade hon i alla fall haft kontakt med vården och hon ska få ett trygghetslarm installerat. Det känns bra. Även om vi är hemma mer i framtiden så tar det åtminstone 20 minuter innan vi kan vara hemma hos henne, och det är bara om vi inte har något som hindrar oss från att åka. Vi kan naturligtvis inte heller leva med känslan av att vi alltid måste vara redo att släppa allt och åka iväg.

Imorgon åker vi till Uddevalla. Det blir årets sista jobb med övernattning. Sedan dröjer till till slutet av januari innan det är något liknande, och efter det vet jag inte om det är något alls. Vi har verkligen trappat ned, och samtidigt har vi skalat av oss lager efter lager av stress. Det har varit som att hänga av sig en tung, våt rock. Efter Uddevalla blir det champagne för att markera slutet på en riktigt jobbig tid.

 

Jultävling 2018

Förra året ställdes den in, men nu är den här igen: Jultävlingen! I år kan ni vinna Nordisk mytologi från A till Ö, en bok som är perfekt att ha till hands när man löser korsord, sitter på toaletten, åker buss eller vill knäppa någon på näsan som tror att den vet allt om just nordisk mytologi.

För att tävla gör du så här: Besvara frågorna och skicka in svaren via e-post (katarina.lindbergh@live.se). I brevet medsänder du den adress som boken ska skickas till och en rad om vad du vill att jag ska skriva i den. Om du inte anger önskemål kommer det att stå något i stil med ”God jul och grattis till vinsten önskar Katarina”. Tävlingssvaren måste skickas in senast den  9 december 2018. Jag drar en vinnare som meddelas personligen och här på bloggen om vinnaren tycker att det är okej. Flest rätta svar vinner. Om det är flera som svarat samma lottar jag.

Ja, då är det bara att köra, eller hur? Lycka till allihop!

  1. Tycker Katarina om lakrits?
    1. Ja, i alla former utom i glögg.
    X. Nej, verkligen inte. ”Smakar som hostmedicin”.
    2. Hon äter om hon blir bjuden, men skulle aldrig ha det hemma.
  2. Verandan är en samlingspunkt i det Harrison-Lindberghska hemmet. Vi är särskilt förtjusta i gardinerna broderade med … vadå … på?
    1. William Morris liljor.
    X. Fjärilar i rosa och lila.
    2. Tulpaner i pastellfärger.

    Februari och mars 2016 005

  3. Katarina har ett dolt handikapp. Vilket?
    1. Dålig hörsel.
    X. Dålig syn.
    2. Dåligt luktsinne.
  4. Vårt kök är uppkallat efter en bok som Dick har skrivit. Vad kallar vi köket?
    1. England.
    X. Dalsland.
    2. Kalmar.

    DSC_2597

  5. Nala har talat om mjölktänder och gluggar med en känd person. Vilken?
    1. Carl Bildt.
    X. Antonia Ax:son Johnson.
    2. Kronprinsessan Victoria.
  6. Dicks största internationella succé är Ett stort lidande har kommit över oss. Hur många språk finns den på?
    1. Åtta.
    X. Fyra.
    2. Sex.
  7. Nala är från Kenya, men varifrån lär hennes lillasyster (om det blir någon) komma?
    1. Tanzania.
    X. Zimbabwe.
    2. Zambia.

    Safari april-maj 2014 221

  8. I år har Nala lärt sig simma, och hon har tagit två simmärken, men även Katarina har lärt sig något nytt i bassängen. Vad?
    1. Frisim.
    X. Dyka till fyra meters djup och rädda en person.
    2. Dyka från trampolin.

    cropped-dicks-mobil-272.jpg

  9. Årets nyförvärv är Katarinas nya bil, som ersatte en gammal trotjänare. Båda bilarna är röda och kallas Ärtan, men vilka märken och modeller rör det sig om?
    1. Volvo V40 och Audi A1.
    X. Volvo S40 och BMW 118i
    2. Volvo S60 och VW Golf Sportsvan GT.
  10. Katarinas bokprojekt för i år handlade om ett hus. Vem var arkitekten bakom detta hus?
    1. Isak Gustaf Classon.
    X. Fredrik Wilhelm Scholander.
    2. Helgo Zettervall.
  11. En del av sommaren tillbringade vi i Spanien. Bland annat besökte vi en stad med en tjurfäktningsarena (se bilden nedan). Vilken stad är det?
    1. Ronda.
    X. Sevilla.
    2. Madrid.

    DSC_1831.JPG

  12. När och hur träffades Katarina och Dick för allra första gången?
    1. Vi möttes 1998 på en föreläsning i Oskarshamn.
    X. Vi möttes 2002 på Historiedagarna i Kalmar.
    2. Vi möttes 2007 när Katarina tog sina elever till Lund på studiebesök.