En tjuv i trädgården

Idag satt vi i godan och ro och åt frukost på verandan. Jag läste tidningen och Nala satt med ett gammalt nummer av Populär historia (ja, det är sant!). Vi pratade om ditten och datten och hade egentligen ätit klart. Och så säger Nala ”det var en man i trädgården”.

Jag kollar upp och ser ingen, men tror först att det kan ha varit en granne som tittat över för att säga något. ”Han sprang sin väg”, säger Nala. Det lät ju konstigt? Jag frågar om det var ett barn, men hon sade det var en vuxen, vid nyponbusken.

Efter en stunds diskussioner får vi fram ett signalement på mannen  bakom busken. Han hade svarta kläder, hatt med brätte och spetsiga skor. Nala kallade det finskor först, men poängen var att de var spetsiga. Vi skickade signalementet vidare till grannarna med en uppmaning om att hålla koll.

Sedan ser jag nästa mystiska detalj i trädgården. En takpanna på gröna skjulet hade flyttats ur sitt läge och stack ut. Detta var alldeles nytt.

Mannen med hatten hade alltså pillat på gröna skjulets tak innan Nala såg honom, och han insåg att det satt människor  på verandan och lade benen på ryggen.

Jag är säker på att Nala såg en rekognoscerande inbrottstjuv. Ibland önskar jag att vi hade ett lejon i trädgården, eller ett sinnrikt fångstsystem med nät, linor, björnsaxar och krokodiler.

Ett tecken på vadå?

Jag har funderat en del på detta. Sätt er in i följande situation.

Ni har alldeles nyss gjort ett publikt fel, exempelvis trängt er före i en kö, parkerat skitdåligt och hindrat andra från att komma fram, kastat skräp utanför papperskorgen mitt på torget eller på annat sätt visat prov på klantighet/dåligt omdöme/bufflighet/tankspriddhet.

Och så är det någon som påpekar detta för er. Inte ovänligt, men något i stil med”oj, hallå, här hamnade visst hela tidningen på marken i stället för i återvinningen” eller rätt och slätt”det är förbjudet att parkera framför entrén”.

Hur reagerar ni då?

1) Blir ni tvärförbannade och börjar argumentera och ställa till en scen? Börjar ni kalla ”påpekaren” vid öknamn? Drar ni till med ett ”ska väl du skita i, viktigpetter!” Blänger ni? Slår ni näven i motorhuven på någon annans bil? Kör ni över den som klagade?

2) Eller reagerar ni med ett ”ajdå, det ser ju rätt illa ut, det får jag hålla med om” eller ”jag ber så mycket om ursäkt, men jag såg inte skylten och flyttar mig genast”.

För mig är alternativ två det enda gångbara. Om man har klantat sig ber man om ursäkt, tackar för uppsträckningen och bättrar sig. Helst ler man under tiden.

Alternativ ett kan bara accepteras om den som har påpekat felet har börjat med att kalla dig vid öknamn, jagat dig med ett järnrör över parkeringen och drämt det i taket på din bil eller bränt dig med en cigg på kinden som straff. Men bättre är att ringa polisen om detta har skett i stället för att ge igen med samma mynt.

Så hur kan det ha sig att jag stöter på folk som direkt hoppar på alternativ ett, utan att ha provocerats ett dugg? Jag drar mig verkligen för att påpeka folks fel, framför allt för att deras reaktion alltid är rent rättshaveristisk. Min bedömning grundar sig alltså mer på att jag har observerat vad som har skett om någon annan har påpekat ett fel. Och ve den som gör det! Har man inte fått ovett innan så får man det ju då!

Detta är inte en ungdomsgrej. Jag har sett två pensionärer skälla på två mammor med småbarn på Ikeas familjeparkering. Orsaken? Jo, pensionärerna ville prompt parkera på familjeparkeringen. Och i rutan bredvid höll mammorna på att baxa barnvagnar och barn, vilket tar plats och tid och är själva anledningen till att det finns familjeparkeringar. Alltså surnar pensionärerna till och klagar på mammorna, som påpekar att det finns gott om andra platser än just familjeparkeringen bredvid dem att nyttja (till och med bättre platser ska tilläggas). Kan pensionärerna ta detta argument? Icke! De brinner av på sekunden och blir helt tokiga i stället.

Man kan ju få ovett för minsta lilla. Jag råkade för en mikrosekund ta fel på en kundvagn inne på Coop för en tid sedan. Jag greppade den och tittade ned och insåg att den inte var min och släppte den. Fram kommer en ursinnig kvinna, som troligen aldrig tar miste på något. Jag bad om ursäkt och sade att jag hade tagit fel, vilket hon vägrade tro! Som om jag verkligen skulle försöka stjäla en kundvagn?

Vad är det med folk? Hur vore det om vi litet till mans blev en smula trevligare, mer undfallande, vänligare, artigare och beredda att se det bästa i folk i stället för det sämsta?

Bit ihop, le och säg förlåt!

Värre än så …

Jag verkar inte bli sämre än jag var igår, snarare bättre. Just nu känns det som helt friskt.

Nala har dock varit hemma från skolan idag. Hon hostar som en gammal snuskgubbe. Fattar ni vad jag menar då? Hon riskerar att bli hemma imorgon också. Dick är också värsta eländet.

Det är så lagom livat i Åkarp.

Dick blev i alla fall intervjuad i radio idag. Jag tror att det var på P4. Han var nöjd med intervjun, och den går säkert att hitta.

Nya husprojekt

I eftermiddag kommer markisfirman hit och sätter upp markiser utanför Nalas rum. Nu har ju värsta värmen lagt sig, men det kommer en ny sommar, och vår övervåning blir som ett växthus på grund av de två fönstren i Nalas rum. Otroligt att vi inte har gjort detta tidigare! Jag tror att markiserna kommer att göra väldigt stor skillnad.

En sak till ska ske idag. Om en stund kommer en tjänsteman från kommunen för att titta på huset och trädgården. Vi behöver få veta hur rimligt det är att få bygglov för ett bibliotek. Tanken är att det ska bli en utbyggnad i anslutning till våra arbetsrum. Själva biblioteket ska bli i två våningar och på taket har vi tänkt oss en terrass.

Om vi får ett positivt förhandsbesked går vi vidare . Får vi blankt nej vet jag inte vad vi gör. Vi blir hela tiden i allt större behov av ett rejält bibliotek. Våra kontor är totalt belamrade med böcker, och källaren är nästan full. Situationen är snudd på ohållbar, och den blir värre. För varje bokprojekt vi har ökar storleken på biblioteket med någon hyllmeter.

Varför lånar ni inte, undrar ni kanske? Det gör vi faktiskt, men en hel del av litteraturen är svår att låna. Då får man sitta på biblioteket i en litet låst rum och läsa texterna, och det blir betydligt omständligare än att äga dem själv. En hel del källmaterial och litteratur är dessutom bra att ha hemma. Det senaste storköpet var Gustav den förstes registratur i 29 delar. Alla brev Gustav och hans kansli skickade under regeringsåren. Jättebra att ha tillgängligt när man skriver om 1500-talet, och ofta hisnande intressant läsning. Men det tar ju plats!

Nalas födelsedag igår blev fin. Ikväll ska vi på cirkus, och imorgon har hon sitt kalas.

Som en död sill

Jag spelade in ett poddavsnitt om nordisk mytologi idag. Det gick bra, men efteråt var jag totalt urlakad. Jag har känt mig som en död sill hela eftermiddagen. Allt jag har lyckats göra är en halvdan städning av köket.

Hur kan en sådan sak som en poddinspelning få mig så ur fas? Jag var nervös innan, och efteråt blev jag bara en våt trasa redo för vilohem.

Nu ska jag tvinga ut mig i köket och laga mat. Helst vill jag dra en filt över mig och släcka lampan.

Imorgon fyller Nala sju år. Hon får en liten present på morgonen, men vi firar henne framför allt på kvällen. Farmor kommer hit, så det blir sannerligen ingen jättebaluns. Vi ska göra köttfärssås med spaghetti och glasstårta och pynta med ballonger. Det blir trevligt.

Hösten är här

Hösten började verkligen när september tog vid. Temperaturen har sjunkit med mer än tio grader på ett par dagar. Det regnar och blåser. Men jag gillar hösten.

Igår var vi på både utvecklingssamtal och föräldramöte på skolan. Jag fick en känsla av att många föräldrar hade struntat i att komma på föräldramötet. Det var glest i klassrummet i stället för överfyllt. Båda klasserna skulle ha ett och samma möte, vilket borde ha gett ungefär 100 föräldrar om alla kom.

Jag skriver smågrejer till Populär historia, har börjat på boken och förberett ett framträdande i en historiepodd som Historiska Media driver. Jag ska spela in den imorgon. Dick lägger sista handen vid ett bokmanus.

Om en stund ska vi slå in presenter till Nala. Det blir ett litet firande på hennes födelsedag, och barnkalas på lördag. Otroligt ändå att hon ska fylla sju år. Bästa åldern!

Lysande utsikter

Den senaste veckan har jag blivit överöst med diverse erbjudanden i min mejlkorg. Förr ramlade allt sådant raka vägen in i skräphögen, men de som skickar ut de här meddelandena verkar ha överlistat min skräpkorgsfunktion.

Först blev jag mest förvånad, sedan irriterad och nu har jag passerat gränsen för löje. Jag får de mest vansinniga förslag. Mejlen är dessutom utformade som om avsändarna känner mig. Det är detta som blir så underhållande.

Jag får en massa mejl som berör min penis. Om jag köper en av produkterna kommer min penis att bli hela 7,7 centimeter längre. Jag överväger att köpa den. Utan denna produkt finns det nämligen inga skäl att köpa de andra som ska göra mig till ”en porrstjärna” och få mitt stånd att bli sååå mycket bättre och vara upp till 45 minuter. Om jag köper rubbet skulle jag alltså kunna få en helt ny karriär som porrskådis med en nästan åtta centimeter lång, men ack så uthållig, snopp. Något att falla tillbaka på om bokförsäljningen skulle börja dala.

Annars kanske jag kan ha glädje av mina stenhårda 7,7 centimeter om jag väljer att börja dejta någon av alla de kvinnor som har fått upp ögonen för mig. En del bor så nära som i Malmö.

Jag kan få bantningspreparat också. De lär vara enormt effektiva. Utan ansträngning ska jag förlora massor i vikt.

Och jag kan få delta i en särskild panel som ska testa godis. Om jag både kör godis och bantningpiller kan jag kanske häva i mig kola, sura nappar, choklad och annat mums utan att riskera den figur jag behöver ha för att slå igenom i porrbranschen.

Det finns mer: jag kan få en ny mobil, bensin, mat, lotter och framför allt lån. Hur mycket lån som helst utan krav på ditten och datten. Ibland utlovas jag miljoner i bitcoins. Ibland är det desperata kvinnor till exdiktatorer och fängslade kungligheter som ber mig om hjälp. Som tack ska jag höljas i miljoner. Folk vill liksom kasta pengar på mig bara jag ger dem mitt kontonummer. Ska jag slå till? Eller kan man be dem att skicka pengarna i en resväska? Jag gillar kontanter.

Utöver allt detta har jag fått mejl från Amanda. Hon är medium och har sett mig i sina visioner. Inte så konstigt kanske. Hur många potentiella porrstjärneaktriser med en penis under medellängd kan det bubbla runt i etern? Hon vill hjälpa mig att hitta rätt i livet. Kanske är det henne jag ska höra av mig till för att reda ut alla dessa valmöjligheter och framtidsscenarier?

Det enda jag inte har fått är erbjudanden om bröstförstoringar. De kommer av något skäl alltid till Dick. Vilket par vi skulle kunna bli!