Nala röjer mark

Jag har alltid i första hand valt pronomenet han om i grunden neutrala figurer som gosedjur. Min nalle var en han, min apa, min gröna Lisebergskanin, min andra kanin, min tusenfoting… Ja, jag hade gräsligt många gosedjur. Alla var killar, utom en mus som hade en blå kjol på sig och som jag aldrig riktigt gillade för att det satt fast en kjol på henne. Utan kjolen hade antagligen musskrället varit kille.

Jag vet vad några av er tänker: hur politiskt inkorrekt var hennes barndomsvärld? Som om inte killar kan ha kjol, då! Nej, jag tyckte inte det DÅ. Nu bryr jag min inte ett dugg om ifall män vill bära kjol och klänning. Jag är förvånad att inte fler gör det eftersom det är tusen gånger mer bekväma plagg än byxor. Otroligt att män har sagt nej till att kapa åt sig det smartaste plagget, nämligen klänningen, och göra det till sitt. Allt i ett, snabbt att få på sig, svalt på sommaren, varmt på vintern, kan varieras i det oändliga… Men det är en annan historia.

Hur blev det så här med pronomina? Ingen aning, men jag har alltid utgått från att nästan alla gör likadant. De flesta barn jag har kommit kontakt med säger också han om sina gosedjur. Alla vuxna också. Jag hade inga kompisar som låg och sov med en tjejnalle om nätterna. Inte killarna heller, vad jag vet.

Men Nala gör inte så. Hon har en gosedjurskille, lejonet Simba som vi har gett namnet och bestämt att det är en kille. Jag är inte helt säker på att hon håller med. Alla andra djur har hon bestämt själv. De är tjejer. När jag råkar kalla någon av hennes nallar eller den stora elefanten eller något annat för ”han” korrigerar hon mig bums. De är flickor.

Betyder detta något för Nala? Är det här någon typ av paradigmskifte? Jag har ingen aning, men jag tror det. I hennes värld är kvinnan det första könet, det som definierar resten av världen. Det måste ha betydelse för hur hon ser på sig själv.

Och tro nu inte att vi bedriver feministisk uppfostran eller försöker indoktrinera henne att leka med bilar och gevär i stället för med dockor och leksaksspisar. Vi har aldrig varit i närheten av att göra det. Ytligt sett lever vi i ganska traditionella mans- och kvinnoroller här hemma. Gräver man litet är det kanske inte fullt så enkelt, men vi har verkligen inte försökt få Nala att bli något annat än sig själv. Vi diskuterar inte ens sådant som manligt och kvinnligt, och jag kallar ju gosedjuren vid fel pronomen ideligen och får vänliga påpekanden från den som vet hur det ligger till.

 

 

Äntligen!

Jag har tagit mig igenom hela texten! Äntligen, äntligen, äntligen, äntligen! Ni anar inte hur skönt det känns! Eller, det gör ni kanske. Tänk SKÖÖÖÖNT! så är det så. Precis så!

Så nu återstår att skriva ut eländet i två versioner, lämna den ena till slaktar-Dick Harrison och ta den andra själv. När vi båda gjort vad vi kan för att göra slarvsylta av alltihop ska jag försöka samla ihop resterna och skriva om rubbet innan det ska lämnas in. Därefter får proffsen på Historiska Media göra vad de kan för att förbättra texten ytterligare. Till slut har vi en bok.

Men nu tar vi välförtjänt kväll här. Jag ska stoppa in en fetaost i ugnen och göra en sallad. Ikväll ska vi ha filmkväll med Nala. Hon får välja film, vi gosar i soffan och har det mysigt. Hon kämpar som sjutton för att sluta suga tumme nu, så detta är peppning. Idag har hon sugit en gång. Jag tror det var av misstag.

Isländska!

För många år sedan läste jag nordiska språk i två terminer. Jag var på vippen att fortsätta betydligt längre eftersom jag tyckte att det var så himla roligt. Lika kul som historia.

Under den perioden, och rätt länge efteråt, läste jag gärna böcker på danska och norska för att hålla igång det. Numera läser jag tyvärr så sällan romaner att jag knappt bryr mig om att köpa dem ens på svenska längre. Men forskningslitteratur slinker förstås fortfarande ned även på dessa språk. Isländska stupade jag dock över i samband med att jag köpte en vanlig dagstidning och körde fast på en sekund. Där låg väl mitt intelligensmaximum, tänkte jag.

Men, igår var det dags igen. Som ni kanske vet har jag suttit och tragglat medeltida källor, bland annat Den poetiska Eddan. Igår skulle jag snabbkolla en grej och hamnade på isländska Wikipedia – och (trumvirvel!!!) tog mig igenom texten utan större problem. Snacka om att bli nöjd med sig själv! Ibland lär man sig tydligen saker av bara farten.

Därmed inte sagt att jag skulle klara en roman på isländska, men en kort text för husbehov verkar ju gå.

Nu måste jag återgå till jobbet. Det här var mest för att visa att jag lever och har hälsan (och hjärnan) i behåll.

Snart åker vi till Normandie så jag visar en bild från Toscana. Inte samma sak, men ändå. Vi ska förresten övernatta i Reims på vägen hem. Litet champagne, eller?

Italien, bröllop 065

Åkarp, Åkarp, Åkarp!

Äntligen hemma igen! Det tog ungefär sex timmar från Stockholm till Åkarp. Vi turades om att köra.

Idag har jag storstädat kylskåpet. Det var nästan tomt så det var bara att passa på. Det värsta: jag gick igenom alla gamla burkar och flaskor med slattar i och ungefär hälften kunde kastas rakt av. Inte kul att märka att man måste slänga gammal mat, även om man ju uppenbarligen inte har ätit av den på åtminstone ett år. Nu är kanske inte åtta syltlökar, fyra matskedar senap, litet rönnbärsgelé, en burk med okänt innehåll i beige färg, skrumpna salladsblad, ett par deciliter sur mjölk, en halv flaska vidrig vinäger och litet annat något att gråta blod över, men ändå. Vi brukar inte kasta mat i det här hushållet.

Och nu tvättar vi.

Dick gjorde dunderinsatsen att åka iväg och storhandla all mat vi behöver under den kommande veckan.

Själv sitter jag med boken. Nu brinner det i knutarna! Inlämning är om en dryg månad och då ska jag har läst igenom den i utskriven form, Dick ha gjort detsamma och jag åtgärdat alla idiotier vi gemensamt hittar. Och vi ska leva loppan i Normandie. Ingen tid att sitta och såsa, som ni förstår.

När jag har lämnat in manus får jag dessutom gå ut med vad det är för bok jag skriver. Snart är er olidliga väntan över!

Vet ni vad den här skylten heter?

Bildresultat för vägmärken

Pappa och Nala, förstås!

Varnhem, Värmland 2016 182

 

Över för i år

Vi har lämnat Gotland. För första gången tog vi dessutom färjan till Nynäshamn. Dick ska spela in finländsk TV imorgon så vi blir i Stockholm ett par dagar.

Årets Medeltidsvecka blev trevligare än förra året. Inte så svårt att slå det bottenläget i och för sig… Nala hade jättekul nästan hela tiden. Våra föreläsningar blev välbesökta. Vädret var okej, men pendlade mellan ösregn, storm och sommarsol. Planeringen gjorde att vi hade förvånansvärt mycket fritid, trots många engagemang.

Angående hotellvistelsen: I år var vi tillbaka på Visby hotell. För några år sedan bytte vi det till vistelse på Bredablick, men efter förra årets skräckrum där tröttnade vi. Det finns nackdelar med Visby hotell: förhållandevis små rum, svindyr pool, jättetrång frukostmatsal och ojämn städning. Sådant märks ju när man bor länge på samma ställe. Poolen kostar alltså nästan 200 spänn för en person, även om man bor på hotellet. Rena rånet! Men vi betalade en gång bara för att Nala skulle få bada. När vi bodde för några år sedan var poolen gratis för hotellgäster. Vi var nere och badade före frukost varje dag. Ja, ja. Poolen är mysig. Om man aldrig har badat under medeltida (antar jag!) källarvalv kanske det kan vara värt pengarna att testa det en gång. Damerna som arbetar på spaavdelningen är väldigt trevliga.

Vi har satt upp ett mål med våra Gotlandsresor: att besöka alla kyrkorna på ön. Ingvar Carlsson lär ha haft som mål att gå runt hela ön. Vi kanske kan ta det efter kyrkorna.

Just nu längtar vi hem. Ändå ska vi knappt mer än pausa och tvätta i Åkarp. Inom några dagar sätter vi oss i bilen och kör till Normandie. Det blir årets sista semestertripp. Hej cider och calvados! Nalas födelsedag firas någonstans i Tyskland, troligen på ett hotell med pool. Och vet ni vad hon vill ha i present? Kläder! Antagligen en sparkcykel också.

Succé!

Gissa vem som hade en fullsatt lokal med lyssnare igår! Jag! Det var första gången någonsin. Jag har alltid varit glad om det har varit mer än halvfullt, och plötsligt kommer det folk som inte får plats och tvingas vända! Det var roligt! För mig alltså, inte för dem.

Och föreläsningen blev väldigt lyckad. Jag är så nöjd att jag (med Nalas ord) nästan tappar huvudet.

På kvällen gick vi och tittade på tornerspelen tillsammans med Maria Gustavsdotter och hennes man. De kom till Gotland tidigare på dagen. Maria signerar böcker på marknadsområdet mellan klockan 13 och 14 idag. Skynda er dit om ni vill träffa henne. Om ni vill ha trovärdiga historiska romaner är det Marias böcker ni ska hålla utkik efter.

Om ni redan har alla Marias böcker kan ni dra er ut mot Mästerby i eftermiddag och titta på det stora slaget som ska stå där. Det är rekordmånga deltagare i år. Dick förklarar vad som sker på slagfältet. Nala och jag ska sitta på en filt och se allt från första parkett. Förra gången satt vi på ett rödmyrebo. Det var så lagom lustigt!

Medeltidsveckan 2016

Nu har den börjat! Dick har precis hållit sin första föreläsning, en bejublad grej om Olaus Magnus.

Annars känns det litet avslaget, en trist eftersmak från förra årets upplevelser. Vi har inte ens besökt marknadsområdet ännu. Imorgon måste vi dit eftersom Dick ska signera böcker. Så här ser årets schema ut.

9 augusti: Dick signerar böcker i bokhandelstältet mellan klockan 16 och 17.

9 augusti: Dick föreläser om medeltida immigration i Bildstenshallen på museet kl. 18.

10 augusti: Dick föreläser om medeltida städer i Sävesalen kl. 13.

10 augusti: Katarina föreläser om Förkristen religion och vidskeplighet i Sävesalen kl. 15.

11 augusti: Battle of Visby i Mästerby klockan 14. Dick är guide.

13 augusti: Battle of Visby utanför Österport klockan 14. Dick är guide.

Men oavsett vad jag känner inför Medeltidsveckan så är Gotland alltid Gotland. Igår åkte vi till Grogarnsberget på öns östra sida och tog en promenad. Ikväll är vi hembjudna till kära bekanta. Om ett par dagar kommer Maria Gustafsdotter och hennes man hit, vilket kommer att höja temperaturen storligen. Vi längtar! Vi ska till och med gå och se tornerspelen tillsammans. Nala har pratat om tornerspelen sedan hon såg dem förra året. Nu hoppar hon nästan jämfota av iver.

Det blir nog en fin vecka trots allt.