Nala-mamma-kväll och husidéer

Dick har ett jobb i Växjö ikväll. Han kommer hem sent.

Så vi har en Nala-mamma-kväll. Nyss åt vi hamburgare och tittade på Hercules (Disneyfilmen) framför TV:n.

Medan jag diskade ringde Dick och berättade att halva jobbet var slutfört och att det hade gått bra hittills.

Och vi har äntligen kommit loss angående en tvättstuga. Idag kontaktade vi en VVS-firma, samma som fixade städskrubben förra året. De har inte återkommit, men det sker säkert nästa vecka. Därefter är dagarna räknade till vi har en prima tvättstuga inne på en av våra toaletter. Och vi slipper gå ned i källaren varje gång det ska tvättas. Vi har planerat tvättstugan ganska länge, och nu är vi rätt säkra på hur vi ska ha den.

Annars är det lugnt på husfronten. Nästa fredag (eller torsdag?) kommer vår biblioteksarkitekt hit med en kille som ska göra ritningar. Det blir spännande att träffa honom. Ett litet steg närmare …

 

Bli bra på matte!

Häftet jag hittade till Nala ser ut så här:

Det ingår i en större serie med hjälpmedel till föräldrar, men jag har inte kollat de andra böckerna och tog bara den här på vinst och förlust. Nala tycker i alla fall om den, och det finns en stor karta med guldstjärnor (och facit i slutet för den som känner sig osäker). Nala gillar stjärnorna, och jag har heller inget emot mutor i alla former.

Jag mutar till och med med smågodis när energin tryter på eftermiddagarna. Säkert inte enligt regelboken, men enormt effektivt för entusiasmen vid 15-tiden då alla är litet slaka i hjärnan.

Jag måste lufta detta

I måndags köpte jag en extrabok i matte till Nala. Den fanns på ICA och riktade sig till föräldrar och barn som vill köra extra matte hemma för att det ska sätta sig ordentligt. Nalas reaktion var obetalbar. Hon jublade över boken och ville börja med en gång. Nu plockar hon fram den på eget initiativ och gör en sida och visar mig. Jag rättar och sätter guldstjärnor. Hittills har övningarna legat på en nivå som Nala klarar galant, vilket verkligen sporrar henne att fortsätta. Det blir kanske jobbigare senare, men hon har verkligen förstått att matte bara är svårt innan man har fattat det, precis som allt annat. När man vet hur man ska göra blir det alltid rätt, om man inte slarvar.

Det är svårare med läsningen. Vi har börjat läsa tillsammans nästan varje dag. Nala läser ett kapitel i  en bok om Röda masken. Hon gillar Röda masken, men har extremt svårt för att ta sig igenom texten.

Och detta är då ungen som nästan kunde läsa innan hon började skolan.

Så vad har hänt sedan dess? Jag inser ju att vi har underlåtit att ta vårt ansvar i hemundervisningen. Det tar vi igen nu. Jag är säker på att läsglädjen och skrivglädjen kommer, liksom matteglädjen har gjort, efter att vi har arbetat på det ett tag. Men varför lär sig inte Nala att läsa i skolan? Hon kan inte ens alla bokstäver längre, vilket hon kunde förr.

Detta gör mig upprörd. Vi är bortom att ha värdelösa möten med skolan som inte leder någon vart. Där blir det så här:

Jag: Är det meningen att vi ska hemundervisa Nala för att hon ska lära sig något?
Skolan: Nej, det ska ni inte behöva göra.
Jag: Men hur ska hon lära sig saker då?
Skolan: Vi vet inte.
Jag: Så vi får fortsätta med undervisningen hemma av ren självbevarelsedrift då?
Skolan: … (Tystnad)

Skolans rent ut sagt skitpissiga svenskundervisning verkar bestå i att:

  1. Låta ungarna gå till biblioteket och låna en valfri bok som de sedan ska sitta och låtsasläsa i.
  2. Kolla på ett TV-program som inte heter Livet i Mattelandet (det är mattelektioner) eller Pick a Colour (det är engelskundervisningen) utan något motsvarande som har svenska som tema.
  3. Sitta med paddan och kompisläsa eller kompisskriva (alltså förlita sig på att en kompis klarar skivan).
  4. Skriva på paddeländet och i undantagsfall för hand utan att bli rättad när det blir fel.

Nala har alltså ”läst” böcker med 100 sidor text i skolan utan att någon har reagerat på det orimliga i det. Hon  har en bok som hör till ”Livet i Bokstavslandet” som hon aldrig blir klar med. Jag har sett den hon hade i ettan. Endast en bråkdel av uppgifterna är genomförda, och de är sällan korrekta. Kompisläsandet tänker jag inte ens yttra mig om. Och så dessa totalt felstavade texter som ungarna inte får någon respons på.

Och sedan har läraren mage att sitta på utvecklingssamtalet och säga till Nala att hon måste läsa hemma med sina föräldrar för att lära sig läsa, minst en kvart varje dag. Det gäller alla barn i klassen.

Rektorn har också berättat att alla elever ska ägna minst en halvtimme åt skolarbete hemma, varje dag.

Låt oss säga så här: En halvtimme räcker inte för att lära sig allt det som man inte lär sig i skolan. Så när Nala kommer hem vid 14-tiden sitter vi betydligt längre än så. Tycker Nala att det är jättekul att hon måste räkna matte, läsa, skriva och prata engelska när hon är trött efter skolan? Nej, inte alltid. Hon ställer upp, men hon blir trött och ofokuserad.

Och jag tänker att det hade varit mycket bättre om hon hade kunnat strunta i att kasta bort tiden mellan 8:15 och 13:30 på ingenting varje dag. Om hon hade fått undervisning då hade hon varit en stjärna vid det här laget.

Ja, ja! Ni fattar att jag är irriterad, och jag vet att det inte är snällt att skåpa ut en skola på det här sättet. Men kom igen! Slösa inte bort en hel generation människor på att glo på TV på lektionstid, larva runt med ”kompisundervisning” och rena idiotgrejer. Varför ställer lärare upp på detta? Innerst inne måste de ju blöda i sina hjärtan. Ni sviker  hela klasser av elever? Varför? Är det enklast så? Var är er yrkesstolthet?

Och sedan undrar folk varför unga vuxna inte gillar att läsa böcker, varför de hamnar i helt vansinniga skuldfällor, varför de inte klarar av att läsa och förstå information och hur det kommer sig att de inte kan skriva begripligt.

Det kan jag berätta: De har gått i den sortens skola som Nala går i och de har inte haft mig som mamma.

Jobb hemma och borta

Igår blev jag klar med en artikel till Populär historia. Nu står boken på dagordningen. Dick är hemma igen. Han kom igår. Nu sitter han i sitt rum och arbetar med en ny bok. Vi skickade iväg en för några dagar sedan och har skjutit på champagneläget till ikväll då vi ska äta fisk.

Jag ska föreläsa om nordiska sjuårskriget i Vadstena den 26 september. Om ni bor där eller i närheten kan ni komma och lyssna. Här kan ni läsa om detaljerna. På vägen hem passerar vi Huskvarna för att diskutera ett annat jobb.

Just nu går det alltså strålande för företaget. Det blir en del föreläsningar och andra externa jobb, men framför allt skriver vi så att tangenterna glöder.

Ovanpå det har sommaren återkommit. Vi äter våra middagar i tältet medan septembermörkret faller. Det är vansinnigt mysigt.

Tjejkväll imorgon

Imorgon flyger Dick till Stockholm. Han ska hålla ett föredrag för en liten grupp på Grand hotell.

Nala och jag blir kvar hemma. Virginia kommer hit också, så vi ska ha en riktig tjejkväll här. Det blir pannkakor till middag. Jag tycker inte att det är riktig middagsmat, men Nala klagar och längtar efter pannkakor nästan jämt. Jag stretar emot, men ibland får man väl ge ungen vad hon vill ha. Så det blir pannkakor på tjejkvällen. Sedan får hon sova på Dicks sida av sängen och vi kan hålla hand hela natten.

Annars har det varit söndag idag. Vi tog en tur till Alnarpsparken. Det blommade i vackra höstfärger, och vi lekte kurragömma som vi alltid gör när vi är där. Nu på eftermiddagen har vi rumsterat om litet på övervåningen och jag har skrubbat badrummet från golv till tak. Det gäller att städa när andan faller på, för sedan gör man det inte.

Nästan klart

Jag var på vippen att hinna igenom Dicks senaste manus idag, men jag föll på målsnöret. Ett eller två kapitel kvar. Jag tar det imorgon. Vanligtvis försöker jag vara ledig både lördag och söndag, men två kapitel är inte så mycket.

Annars hoppas vi på bra helgväder. Jag ska klippa häcken, men det blir inget om det regnar. Dick måste ta gräset. Och så måste vi överlag börja förbereda oss för vintertid ute. Köpa en presenning och ställa undan grejer.

Ikväll åt vi stek, kantareller och rotfrukter i ugn. Evigheter sedan sist! Gudagott! Jag stoppade ett äpple i grytan med steken. Vi har ju höst nu och plötsligt vill man ha höstsmaker till middag. Men en sista gång vill vi grilla innan säsongen är stendöd. Kanske denna helgen. Vi får se.

Och, jag minns 11 september idag. I år var det som om det aldrig hade inträffat i tidningarna, men för mig sitter det bergfast. Jag glömmer aldrig 11 september 2001.

Hälsingland

Vi har varit i Hälsingland, därav bloggtystnaden. Men nu är vi hemma igen, och jag måste få visa er hur vackert det är i Hälsingland, ett av mina favoritlandskap.

Nala fyllde åtta år i lördags. Den dagen besökte vi Järvzoo. Här tittar vi på renar. Det blev en riktigt lyckad födelsedag.

På söndagen åkte vi från Söderhamn till Storjungfrun, en ganska stor ö en bra bit från land. Vi övernattade där, i en stuga utan vatten och el. Det var spännande. Vi var nästan ensamma på ön. Vår stuga är längst bort i bild. På baksidan fanns en uteplats med bord och världens finaste havsutsikt.

Den som är förtjust i lavar får sitt lystmäte på Storjungfrun. Jag är ingen lavexpert, men jag är grymt fascinerad av lav och tycker att de ofta är mycket vackra. Se här:

Fast vattnet var svinkallt badade vi fötterna.

Egentligen var vi på jobbresa, trots att det kändes som semester nästan hela tiden. På måndagkvällen firade Söderhamn 400 år, och Dick berättade om stadens historia. Evenemanget innehöll mycket mer än bara Dick. Bland annat fick vi se Miriam Bryant live.

Nu är vi som sagt tillbaka hemma. Igår städade vi hela dagen. Idag kommer nämligen Historiska Media hit för att spela in oss inför Kulturnatten i Lund. Dick och jag ska prata om hur det är att arbeta med historia. Som om vi vet något om det.

Håll avstånd!

Det gör ni förstås. Jag menar alla andra som inte gör det.

Nala och jag fick en skräckupplevelse när vi besökte Ikea häromdagen. Inte en människa verkar hålla avstånd längre. Alla trängs och knökar sig fram.

Vad är det för mentalitet? Det är ju tillräckligt dumt att gå omkring i villfarelsen att man själv naturligtvis är helt frisk och inte kan smitta ned någon. Det vet vi ju hur det är med den självdiagnostiken … Men ännu dummare är det inbilla sig att den man tränger sig mot är frisk. Även om du och jag är tipptopp kan ju den okända personen framför oss komma direkt från en coronahärd.

Ni som trängs: Att ni vågar!

I lördags, när Nala och jag inte följde med på Dicks föreläsning på grund av våra förkylningar, var vi tvungna att gå in på ett café och köpa varsin bulle för att inte svälta ihjäl. Vi tog alltså inte en fika, utan bad om en påse och gick. Och vi höll rejält avstånd till kvinnan bakom disken, som också var skyddad. Ingen fara, alltså. Men när vi ska betala kommer ett par i 70-åråldern in. Håller de avstånd? Nej! Fanns det markeringar i golvet, anslag på dörren, uppmaningar? Ja! Kunde de läsa? Alldeles säkert. Så när mannen ifråga kom och knödde sig sa jag till: ”Håll avstånd! Du har ingen aning om hur sjuk jag är!” Och jag fick ingen reaktion alls!

När vi hade gått frågade Nala om jag trodde att han ville dö. Vad svarar man på det?

Självplockning

Äntligen har jag plockat egen majs. Jag har velat göra det ända sedan jag var liten. En kompis gjorde alltid det, och vi åt majskolvar hemma hos henne med smör och salt. Det var himmelskt! Ikväll frossade vi i majs, och resten ligger i frysen.

Om någon bor i trakten av Huskvarna eller Jönköping rekommenderar jag det stället vi var på idag, en härlig gård norr om Huskvarna med stor skylt om självplockning.