Den danska älskarinnan

För några veckor sedan blev Dick och jag inbjudna på en boksläppsfest. Vi trodde att kalaset skulle vara ungefär som ett releaseparty, där inbjudarna hoppas på närvaro av press och kändisar. Så var det inte alls. Det var en helt privat grej, och vi kände oss väldigt privilegierade som fick en inbjudan. Att ordna en fest när man har släppt en bok utan annan anledning än att man vill fira – det är en sak att ta efter!

Firandets föremål heter Göran Magnusson, och hans väldigt trevliga bok har titeln Den danska älskarinnan (Hoi förlag, 2016, 233 sidor).

Jag läste ut Den danska älskarinnan under en flygresa för några dagar sedan. Och jag är imponerad! På ett ganska begränsat utrymme (det är ingen tegelsten) mejslar författaren ut en berättelse om dels en trovärdig otrohetshistoria, dels en otippad manlig vänskapsrelation. Romanen kallas redan på omslaget för ”en relationsroman”, vilket är en bra produktbeskrivning.

I många böcker som berör otrohet drabbas de fufflande parterna av hisnande, förtärande förälskelse, fullständigt omöjlig att motstå. Så icke här. Det som sker råkar mest inträffa för att tillfället uppkommer i kombination med litet för mycket vin och litet för mycket ensamhet. Fullt rimligt. Sedan händer inget mer, och allt hade kunnat förbli gömt och okänt om slumpen velat annorlunda.

Huvudpersonerna i berättelsen är tecknade med omsorg, så när som på ett undantag. Det finns en dotter, flickan Helle, som inte blir så mycket mer än en statist. Men man kan ju betrakta hennes outvecklade karaktär som en gåta, någon som författaren kan återkomma till i en senare bok och låta blomma ut. Här finns många oskrivna blad.

Den stora behållningen är emellertid inte den plötsliga attraktionen mellan en gift kvinna och en ensam bonde, och egentligen inte heller vänskapen mellan två män som först inte verkar ha något gemensamt alls. Det som stannar kvar i minnet, åtminstone hos mig, är miljön. Jag vet inte när jag senast läste en roman som till stor del utspelar sig på ett modernt lantbruk. Har jag ens gjort det? Finns det någon mer än den jag nyss läst?

I Den danska älskarinnan får man följa med ut till korna, gå på LRF-möten, sätta upp staket, överväga nya grödor, bevattna, gödsla, få in höet och mycket annat. Det är lärorikt. Om Göran Magnusson själv insett kopplingen mellan romanvännernas projekt att sätta regional mat på kartan genom ett kunskapslyft hos konsumenterna och sin egen bildningsinsats genom att skriva en roman vet inte jag, men litet lärdare när det gäller svenskt jordbruk känner jag mig.

Ja, vem vill läsa den här boken? Jag skulle lätt rekommendera den till de flesta jag känner. Eftersom boken inte är särskilt lång hinner man sluka den på en weekend, eller under en resa. Kärlekshistorien är inte påflugen och sentimental, och sexet skildras återhållsamt. Det är inte romance. Den som önskar heta famntag, svettiga bringor, barmar som häver sig och läppar som skälver bör kanske ta en annan bok. Alla som vill ha en trevlig läsupplevelse kan välja denna och försöka finna de heta famntagen någon annanstans, kanske under en semester till Småland.

host-2016-106

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s