Svenska barnhem och adoptioner?

Jag fick en fråga på ett gammalt inlägg som handlade om huruvida det finns svenska eller åtminstone europeiska barnhem och om det i så fall förekommer adoptioner ifrån sådana institutioner.

I Sverige har man inte haft barnhem i traditionell mening på flera decennier. Numera förekommer det att barn vistas kortare eller längre tid på institutioner medan deras livssituation utreds, men det normala är att barn placeras i familjehem. Det råder för övrigt alltid brist på familjehem, såvitt jag har förstått.

I vissa europeiska länder finns fortfarande barnhem, men inte i alla. Vissa barn vistas här ganska permanent, andra kortare tid och en del adopteras inom eller utom landet. Ofta betraktas själva företeelsen barnhem som ett fattigdomstecken, och när det är möjligt att stänga den sortens institutioner gör man det.

Att det saknas barnhem i Sverige betyder dock inte att man inte kan adoptera barn som har fötts i Sverige. Sådana adoptioner förekommer, men de är inte jättevanliga. Vi har valt att inte ge oss in i en sådan process eftersom vi uppfattar den som väldigt osäker. Kanske har det ändrats nu, men senaste gången vi hörde talas om bestämmelser kring svenska adoptioner hade de biologiska föräldrarna flera månader på sig att ångra sitt beslut, och det gör i alla fall mig rätt obenägen att ge mig på en sådan adoption. Jag är inte heller intresserad av att ha biologiska föräldrar på kort avstånd från mitt barn. Jag tror inte att det är en situation som jag skulle vara bekväm med, och jag tror inte att den skulle vara gynnsam för någon.

Det har höjts röster för att göra adoptioner inom Sverige enklare. Bland annat har argumentet att fler skulle vara intresserade av att ge sig på att bli familjehem om de såg en reell möjlighet att kunna adoptera de barn de får i sin vård. En adoption blir ju mer långsiktig och stabil än en familjehemsplacering. Men jag är inte så insatt i detta och kan egentligen inte uttala mig om vad som är för- eller nackdelar här.

Vi har alltså gjort valet att vända oss först till Kenya och den här gången till Zambia för att genomföra våra adoptioner. Det känns som bra val, även om vi börjar tycka att myndigheterna i Zambia är i långsammaste laget. Men den som väntar på något gott …

Nala, som är en pärla bland ungar, kom rusande till mig igår morse. Vi dansade en stund på verandan och så kramade hon mig och sade ”Mamma, jag har haft sån tur som har fått dig som mamma!”. Är det inte så att man nästan dör av lycka? Jo, banne mig! Vi är såna lyckostar i den här familjen som har fått varandra.

En reaktion till “Svenska barnhem och adoptioner?

  1. Jag har samma uppfattning som Nala. Du ger intryck av att vara ovanligt levande och glädjefylld med massor av humor. Grattis till din dotter, som kan och vill uttrycka sin kärlek!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s