”Det får jag ta på mig”

Jag har tidigare ondgjort mig över personer som saknar kunskap om vad det betyder att be om förlåtelse.

Uppdatering: Du är inte skuldfri om du ber om förlåtelse. Du BER om förlåtelse, och du får den kanske inte. I så fall får du kånka vidare på skulden tills personen du skadat tycker att du kan befrias. Kanske tills du dör. Att ge förlåtelse är stort, och det är kanske för stort att skänkas just till dig. Så är det. Bara att tugga i sig.

Men nu är det en annan sak. Det är besläktat med det ovanstående. Ungefär så här brukar det gå till. Någon ska utföra ett arbete, men missköter sig och blir grymt försenad. Eller klantar sig något alldeles vansinnigt. I slutändan blir det således du eller jag som måste lösa hela problemet. Exempel, OBS! bara ett fiktivt scenario utan koppling till min vardag:

”Åh, vi ska trycka boken på måndag, kan du gå igenom hela manuset nu över helgen? Jag vet att jag är sen, och det tar jag på mig!”

Vad!? Vadå ”det tar jag på mig”? Hur tar du på dig det? I verkligheten tar du inte på dig något alls. Du ber någon annan (mig!) att göra ett arbete på rekordtid för att du har stått vid kaffemaskinen och snackat eller tjuvrökt inne på toa. Vad tar du på dig? Vilka konsekvenser får ditt ”påtagande” för dig? Inga alls. Vilka konsekvenser får ditt sjabblande för mig? En förstörd helg. Hur gör ditt påtagande skillnad för mig, på ett positivt sätt? Det gör det inte. I stället får jag stressa för att du har latat dig. Det är alltså jag som tar på mig att du har varit lättjefull.

Sluta med det här. Man kan inte säga ”det tar jag på mig” utan att backa upp det med handling. Man kan till exempel säga: Jag vet att jag är sen. Det är mitt fel. Om du inte hinner bli färdig till på måndag ska JAG SE TILL ATT LÖSA PROBLEMET.

Det är att ta på sig. Inget annat. Allt annat är tomma ord.

 

2 reaktioner till “”Det får jag ta på mig”

  1. Jag tycker, angående andra stycket, att om en människa uppriktigt ångrar sig och vill göra bättring så är man skyldig att försöka förlåta personen eller säga rakt ut att man inte kan.

    I exemplet med att ta på sig saker medan andras drabbas, så bör den som gör fel gottgöra misstaget i ett senare skede, om det inte finns möjlighet att göra det på direkten. Ett alternativ är att ta på sig ansvaret inför förlag, chef, o.s.v.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s