TV4 ägnar sig åt historieförfalskning

Vad säger folk om dig om 500 år? Chansen (eller risken) är att inget alls sägs. Du har försvunnit i historiens dimmor och får vara tacksam om du har efterlämnat en gnutta dna eller någon oundgänglig lärdom som någon fortfarande vill hålla fast vid. Andra har mindre tur.

Vi kan ta Erik XIV som exempel. Han har haft otur i historiens spegel, och nu senast blev han kastad under bussen i det första avsnittet av ”Drottningarna”, den nya serien om svenska drottningar på TV4. Huvudpersonen i programmet var Karin Månsdotter, en människa väl värd ett program i TV. Men inte till priset av den slakt som hennes make utsattes för.

Det är värt att hålla i minnet att Karin Månsdotter, Erik XIV:s drottning, är en anonym drottning. Utan sin make skulle ingen idag ha känt till hennes existens. Hon hade försvunnit i dimmorna, liksom det stora flertalet av oss. När man studerar Karin gör man det i ett rum skapat runt kung Erik. Om Karins historia ska bli korrekt måste alltså rummet, den scen hon ges att verka i, vara överensstämmande med verkligheten. Om ramarna är felaktiga kommer även Karins liv att förvanskas. Låt oss därför titta på Karins scen, hennes make.

I korthet. I TV-programmet utmålas kung Erik som opiummissbrukare, våldsverkare och sinnessjuk. Han framstår som en labil, destruktiv, paranoid, livsfarlig galning.

Det sägs exempelvis att man kan avläsa hans förföljelsemani i hans dagbok. Ordagrant citerat från David Lindén, en av experterna i programmet: ”Man kan följa hans dagbok där han tror att adeln konspirerar mot honom för att avsätta honom. Det här byggs upp och byggs upp. Och till slut börjar han få rejäla vanföreställningar. Där han tror att inte bara adeln utan alla är emot honom”. David Lindén har inte läst Eriks dagbok. Det har jag, och inget av det som Lindén påstår återfinns där. Eriks bevarade dagboksanteckningar sträcker sig från januari 1566 till december 1567. Nästan hela dagboken handlar om helt andra saker än ”adelns konspirationer”. Erik undersöker (i maj 1567) en potentiell sammansvärjning. Den hade inget med överdriven misstänksamhet eller paranoia att göra. Erik var långt ifrån ensam om att ana ugglor i mossen. Det fanns vittnen och många rykten, men Erik tyckte att han saknade verkliga bevis. När han frågade de misstänkta svarade de undvikande, men de förnekade inte rakt av förekomsten av en sammansvärjning. En del av de anklagade dömdes eftersom bevisen ansågs tillräckliga. Några frikändes. Idag är det omöjligt att avgöra om det fanns en komplott mot kungen eller ej, men på Eriks tid var det många som trodde det. Det handlade inte om kungliga fantasifoster, och Erik byggde aldrig upp detta till att ”alla var emot honom”. Ett sådant uttalande är taget ur luften. Till saken hör att Erik XIV störtades av en konspiration ett år senare.

I programmet hävdas det även att Karin var den enda som kunde nå fram till Erik och lugna honom när han drabbades av sina vanföreställningar. Men det är fel på flera punkter. För det första led inte Erik av den sortens galenskap som utmålas i programmet. För det andra var Karin inte den enda som kungen litade på och talade förtroligt med. Hon nämns bara ett fåtal gånger i dagboksanteckningarna, i slutet av år 1567 då Eriks umgänge är kraftigt begränsat. Tidigare figurerar Jöran Persson prominent som samtalspartner, men också andra, som Krister Persson, Petrus Caroli, Charles de Mornay och Dionysius Beurræus.

Bilden av Erik som mördar en människa med eldgaffel i vredesmod eller förvirrat hugger ned sin gamla lärare på borggården – scener som skildras i programmet – är falsarier. Inget av detta har skett i verkligheten. Den som sägs ha dödats med en eldgaffel är Mårten Helsing, en i kungens krets. Ingen i samtiden påstod att Mårten Helsing blev mördad av kungen, och det är knappast en gärning som Eriks fiender skulle ha missat att använda mot honom. Den första som hävdar detta är Johannes Messenius som verkade på 1600-talet. Johannes Messenius svärmor var Mårten Helsings änka. Släktskapet har gjort att man har tillmätt eldgaffeln trovärdighet, men det rör sig alltså om en familjeskröna som inte kan beläggas. Det andra mordoffret i TV-serien är läraren Dionysius Beurræus. Här är källorna tydliga. Erik mördade inte Dionysius Beurræus. Han beordrade mordet, och ångrade sig djupt efteråt. Även om resultatet för offret är detsamma är det stor skillnad.

Irrade kungen omkring i skogen i flera dagar? Ja, enligt TV-programmet, som låter Karin leda en skallgångskedja för att finna honom. Men nej, det gjorde han inte. Enligt de äldsta källorna (Rasmus Ludvigsson) lämnade Erik och hans drabanter Uppsala slott innan avrättningarna var genomförda. Dionysius Beurræus följde efter och hann upp sällskapet en dryg kilometer söder om slottet. Det var där drabanterna högg ned Dionysius Beurræus, troligen på grund av ett grymt missförstånd. Sedan fortsatte kungen och hans drabanter till Stockholm. Kungen hade alltså inte rymt. Han raglade inte omkring blodig i en skog. Han var inte ensam.

Historien om irrandet i skogen härstammar från en senare källa, Daniel Hunds krönika. Enligt Daniel Hund rusade kungen iväg med en dräng i hasorna. Drängen tappade bort honom och sedan sökte hans tjänare, inga namn nämnda, efter honom. Efter fyra dagar hittades Erik i Odensala prästgård och två anonyma frillor hjälpte den heltokige kungen till rätta. Daniel Hund skrev på uppdrag av hertig Karl (senare Karl IX), en av bröderna som störtade Erik. Det passade utmärkt att understryka kungens galenskap i samband med Sturemorden genom att låta honom rymma och vara borta några dagar. Vilken normal regent beter sig så?

Vid samma tid som Daniel Hund skrev sin krönika, i början av 1600-talet, skrev också Erik Jöransson Tegel den första biografin över kung Erik. Erik Jöransson var också knuten till hertig Karl, och skulle inte teckna en positiv bild av kungen. Han är emellertid noggrannare med källorna än Daniel Hund. I Erik Jöranssons version liknar händelseförloppet det hos Rasmus Ludvigsson. Erik Jöranssons Erik ger sig iväg från slottet med sina drabanter, hinns upp av sin lärare, låter döda läraren och fortsätter till Stockholm. Slottet i Uppsala bommas igen och avrättningarna genomförs. Inget försvinnande i skogen här heller. Erik Jöransson berättar också att kungens sinne förmörkades vid den här tiden, men han ger inga detaljer. Dagboksanteckningarna från augusti och framåt samma år tyder på att kungens verklighetsuppfattning sviktade under en period.

Sekvensen i programmet där Karin leder en skallgångskedja genom skogarna utanför Uppsala medan Erik raglar omkring och ser blodiga syner är alltså påhittad. Daniel Hunds korta rader om irrandet i vildmarken är spridd i många senare böcker om Erik, men den som studerar vad som verkligen skedde finner att det inte har hänt. Och ingen har någonsin, innan det sändes i TV4, hävdat att Karin ledde sökandet efter kungen.

I TV-programmet påstås det också att Erik självmedicinerade med opium. Speakerrösten hävdar: ”Eftersom Erik självmedicinerar sin sinnessjukdom med narkotika får han då och då paranoida vredesutbrott som inte ens Karin kan hantera.” Vid ett annat tillfälle anges det att narkotikan är opium. Tittaren får se en bild av en vilt stirrande, svettig kung som viftar med armarna och snart slänger sig över en man och hugger en eldgaffel i honom medan Karin kryper därifrån i skräck.

Sanningen är att den enda gången Eriks namn förknippas med opium är i ett brev daterat den 21 juni 1573 där Johan III föreslår att Erik (då avsatt och fängslad) kan dödas med hjälp av opium om det skulle bli nödvändigt. Så skedde inte. Man använde arsenik i stället.

Vad vet vi om Eriks ”självmedicinering”? Allt som finns att veta. Han självmedicinerade inte. Varken han själv eller hans läkare eller någon annan påstår att kungen självmedicinerade med opium eller något annat. En enda gång nämner Erik att han har tagit läkemedel mot melankoli. Det är den 2 november 1566. Det har rimligen skett i samråd med hans läkare. En gång detta år har han också blivit arg, enligt dagboken. År 1567 nämner han också ilska vid ett fåtal tillfällen, bland annat den 29 januari. Hans systrar hade då iscensatt någon typ av skämt som han inte gillade. På hösten samma år kan man i kungens anteckningar ana frustration och oro, men inte ilska.

Det normala i dagboken är emellertid att kungen inte tar läkemedel mot något alls och att han inte är arg. Det normala var också att han skötte sitt uppdrag som kung. Anteckningarna rör nästan uteslutande politik. Här saknas stöd för en tillvaro präglad av paranoia, galna utbrott, opiummissbruk och konspirationsteorier.

Varifrån kommer då idén att Erik ska ha självmedicinerat med narkotika? Tyvärr ger en enkel googling det nedslående svaret. Självmedicineringen är en modern skröna med ursprung i en gymnasieuppsats från 2018. Skribenten har, med utgångspunkt i Herman Lindqvists biografi om Erik, skrivit att kungen ”började ta starka ’mediciner’ mot sin melankoli, bland annat opium.” Informationen uppges vara hämtad från sidan 129 i Lindqvists bok, men på den sidan står det inget om opium. Det har gymnasisten lagt till själv. Herman Lindqvist ger rentav ett exempel på hur medicin mot melankoli kunde se ut på den här tiden, just på sidan 129, utan opium. Längre fram i samma uppsats återkommer gymnasieeleven till ”självmedicinerandet av opium”, nu utan källhänvisning.

Den som har gjort research och skrivit manus till TV-programmet om Karin Månsdotter har lutat sig mot ett gymnasiearbete, och sedan fört vidare en missuppfattning eller ett rent slarvfel gjort av en person utan specialkunskaper. Detta fel har kommit att utgöra en bärande del i programmet och riskerar att tas för sanning av en överväldigande majoritet av tittarna. Det är pinsamt och oproffsigt. Manus kan rimligen inte ha faktagranskats, eftersom en expert i ämnet aldrig hade missat ett fel av den här kalibern.

Det finns fler flagranta fel som utgör bärande delar i programupplägget. David Lindén påstår exempelvis att Karin och Erik var ogifta när sonen Gustav föddes i januari 1568. Det är fel. De gifte sig en tid efter Sturemorden, på sommaren 1567. När Erik återupptar sin dagbok i augusti hänvisar han ofta till Karin som sin hustru eller gemål. Han skriver också om åtgärder han vidtar för att göra deras gemensamma barn arvsberättigade, trots att Karin hade en ofrälse härkomst. Detta nämner han i brev till sin bror Johan som just då håller på att friges ur sin fångenskap. Vid julen samma år presenterades Karin öppet som kungens hustru. När Erik och Karin höll kröningsfest och kyrkbröllop på sommaren 1568 var det för att visa för alla andra, hela landet och folk utomlands, vad den trängre kretsen känt till i många månader. Ceremonin behövdes inte för att göra Eriks barn legitima. De var redan legitima.

Om annat som är fel i programmet skulle kunna sägas höra till kategorin specialkunskaper, så faller åtminstone inte Eriks äktenskap på sommaren 1567 inom denna kategori. Äktenskapet finns med i alla moderna biografier om Erik. Informationen finns även i David Lindéns egen biografi om Karin Månsdotter. Det är obegripligt hur han kan missa detta, och göra en poäng av något som inte är korrekt.

Om Erik XIV hade levt skulle han ha kunnat anmäla programmet om sin hustru för ärekränkning. Men nu är han död och får finna sig i att hans liv fiktionaliseras och förvrängs. Det blir inte bättre av att svartmålningen har gamla anor. Den var populär redan i slutet av 1500-talet, på Johan III:s och Karl IX:s tid. Bröderna som störtade Erik måste motivera varför de hade gjort uppror mot sin kung. De måste visa att upproret var lagligt, och så var fallet om Erik var en paranoid tyrann som skadade riket. De skapade bilden med hjälp av propagandamakare. På 1800-talet trodde alla att det låg till på det här sättet. Erik var knasig, ett arv från modern, hävdades det.

Verkligheten var en annan. Erik var ingen galen kung. Hans krig mot Danmark och Lübeck gick förvånansvärt bra. Han rustade en av tidens bästa krigsflottor. Han genomförde flera kommunikationsfrämjande åtgärder, bland annat bättre vägnät och skjutstavernor. Han ökade rättssäkerheten i landet. Han lade grunden för det svenska stormaktsväldet genom landvinningar i Baltikum och en inhemsk armé. Hans diplomatiska kontakter med Ryssland överträffade de flesta svenska kungars genom tiderna. Han skapade dessutom ett lysande renässanshov med konstnärer, musiker och vetenskapsmän. Han var själv en skicklig konstnär och musiker, språkbegåvad och strategisk i sitt tänkande.

Det går inte att sätta en diagnos på den psykiska kris som drabbade Erik efter Sturemorden 1567. Själv hänvisar han till episoden som en tid av prövning och svaghet. Han led i månader, men återkom sedan som en starkare och bättre version av sig själv. Källorna är för knapphändiga för att man ska kunna säga att han var paranoid, dement, schizofren eller djupt deprimerad. Allt har föreslagits. Vad vi kan vara säkra på är att han inte alls var så sjuk som hans fiender gjorde gällande. Inom forskarvärlden har detta varit känt länge, men den kunskapen har man på TV4 valt att ignorera eftersom det blir mer rafflande med en galen kung i blodiga kläder och för stor krona på huvudet. Men det är inte folkbildning. Det är lögnaktig propaganda. Johan III och Karl IX hade klappat i händerna av förtjusning. Men sett ur alla andra perspektiv är det historieförfalskning.

Nu finns det säkert en och annan som tänker att detta inte spelar någon roll. Programmet handlade ju inte om Erik utan om Karin. Betänk då återigen att Karins historia utspelar sig i Eriks liv. Utan Erik finns det ingen historia om Karin. Om vi vill fånga konturerna och detaljerna kring denna drottning måste vi ge henne en korrekt verklighet att agera i, annars blir vår bild av henne falsk. Anta att kungen inte var våldsam, drogmissbrukare och galen. Anta att han inte högg ihjäl en man med eldgaffel och stack ned en annan med kniv innan han rymde till skogs och försvann bland vanföreställningar och granar. Anta att kungen var en tämligen normal kung för 1500-talet. Hur annorlunda skulle programmet om Karin Månsdotter bli då?

44 reaktioner till “TV4 ägnar sig åt historieförfalskning

  1. Angående Erik XIV:s psykiska hälsa så trodde jag i just gymnasiet att man skulle kunna använda psykologi till att förstå kungars agerande. Nu vet jag att man bör undvika att diagnosticera någon som inte samarbetar, eftersom det lätt blir fel. Dessutom fastnar vi människor väldigt lätt för den psykologiska teori som råkar vara på tapeten.

    Man tycker ju att en TV4 -dokumentär borde faktagranska ordentligt, särskilt när något verkar ha drag av skröna som kungen som sprang till skogs bör man bli misstänksam.

  2. Tack för denna information. Hoppas du ser de andra programmen också så att vi som är historiskt intresserade får den rätta faktan.

  3. Hej
    Du skrev tidigare i höst att du funderade på att blogga mindre. Inlägg likt detta är mycket läsvärda. Så till detta fungerar din blogg utmärkt. Du har förresten inga bra litteraturtips där det går att fördjupa sig om Erik XIV? När man som jag tycker historia är intressant men inte har möjlighet att forska på samma sätt som de som är historiker så är korrekta böcker det bästa man kan få.
    Mvh

    1. Ett inlägg som detta tar mycket tid att skriva, och dagligdags skulle det vara omöjligt. Jag ägnade nästan hela lördagen åt extragenomgångar av källorna. Den bok du önskar finns inte än, men jag är rätt säker på att den kommer. I dagsläget skulle jag rekommendera Ingvar Anderssons biografi Erik XIV och Knut Carlqvists Kung Erik av folket. Ingvar Anderssons bok är rätt gammal, men det är en gedigen genomgång. Carlqvist har en stil som gör en känslig läsare tokig, men han är noga med källorna.

      1. Tack. Det förstår jag att det tar tid. Ville bara ge en återkoppling att detta inlägg var bra. Klagas så mycket i sociala medier tyvärr. Så försöker att ge positiv återkoppling när jag läser något som jag gillar. Ha en trevlig vecka.

  4. Finns uppgiften om Erik XIV’s ”skogsirrande” med i Ingvar Anderssons biografi? Den historien är ju så ofta med i redogörelser att jag inte visste om att den sågs som kontroversiell (till skillnad mot ärtsoppan, som ju mer känt klassats som en skröna).

    1. Ja, han har med skogsirrandet. Man måste titta i och jämföra källorna från 1500-talet för att se att det inte kan stämma. Rasmus Ludvigsson, som är först och viktigast, anger tydligt att Erik lämnade slottet tillsammans med sina drabanter. Erik Jöransson beskriver förloppet precis som jag har angivit ovan. Den enda som talar om irrande i skogen är Daniel Hund, och hans krönika är mer skönlitteratur på vers än en riktig framställning av förloppet. Men eftersom Daniels Hunds version är häftigare, bisarrare och roligare har alla, från Johannes Messenius och framåt, haft svårt att strunta i den och fört informationen vidare, ibland med mindre brasklappar. Egentligen svävar vi i ovisshet om vad som skedde efter att kungen hade lämnat slottet. Källorna är få och oklara, men den rimligaste tolkningen är att Erik tog sig till Stockholm, och att det fanns vittnen som berättade om hur han agerade under färden. Han ska bland annat ha delat ut guld till folk han mötte. Källstudier låter svårare än det är. Allt är tryckt och utgivet och går att läsa i bokform. Eriks dagbok går att hitta på nätet, översatt till svenska. Jag förstår att ickehistoriker tror på det som står i äldre biografier om Erik, men när man ska göra en ny TV-satsning måste man plocka in proffs som gör ett riktigt jobb, och proffs kollar sådana här saker med lätthet. Det är rutinåtgärder.

  5. Var finns dessa nyanserade kunskaper publicerade? Det är sorgligt att en i sig oöverträffat intressant och spännande historia trivialiseras. Åter igen antas svenska ”historiekonsumenter” vara obegåvade. Igenkännandets glädje måste kittlas med de välbekanta skrönorna. – Sturedräkterna med spår av knivhugg sparades väl också som del i propagandan mot Erik?

  6. Tack för detta! Inte nog med anekdotiska, mer eller mindre felaktiga historiska ”fakta”: Som kulturhistoriker med inrikting inredning och möbler i högreståndsmiljöer visste jag inte om jag skulle skratta eller gråta. Anakronismerna haglade.
    I marknadsföringen av serien hette det ”Med grandiosa klänningar, korsetter och krinoliner samt historisk rekvisita har tidsandan återskapats in i minsta detalj”. Det väckte förväntningar som inte alls infrias.
    Jag skulle kunna orda om Lovisa Ulrikas puffärmsklänning i trailern, som bygger på Gustav III:s Svenska dräkt från 1778 försedd med puffärmar, medvetet ”arkaiserande” av kungen, men hopplöst omodernt för damerna som skulle bära den. Senare bar Marie Antoinette tunna s.k. chemiseklänningar med puffärm, men det är en annan historia… Lägg till Lovisa Ulrikas glittriga ”peep toe”-skor, i en 1900-talsmodell.
    För att gå till Karin Månsdotter-avsnittet: Eriks förskräckliga krona, som han bar vid tillfällen då kungen inte bar krona i verkligheten. Först det klumpiga utförandet i bronserad papp med pressat mönster – istället för maskeradutförande kunde man kanske använt modern teknik – 3D-utskrift? En av få detaljer man brytt sig om att åtminstone försöka efterlikna var de dubbla pärlorna på kronringen. De sattes dit inför Johan III:s kröning för att dölja Eriks namnchiffer ER – Ericus Rex. Kunskap finns om kronans ursprungliga utseende, om man gör sig omaket att göra ordentlig research.
    Och miljöerna… Kung Erik bjöd inte till gästabud i ett källarvalv med ”rått” tegeltak. På Kalmar slott finns ju ett uppdukat festbord från sent 1500-tal i en stor sal – varför inte spela in där? Eller åtminstone hämta kunskap och inspiration därifrån?
    Kungliga sängkammare med kalla vitkalkade väggar. Inspelningsrummet och väggarna må ha varit autentiskt 1500-tal, men väggarna i de kungliga rummen var täckta med värmande, isolerande vävda tapeter med vackra motiv i starka färger. Alternativt var det skulpterade och målade träpaneler, som Hertig Karls kammare på Gripsholm eller det än mer påkostade Kungsmaket på Kalmar slott från 1562. Korrekta, hyfsat orörda, förebilder finns! Varför inte använda sig av dem?
    Avslutningsvis måste jag nämna- Drottningmötet på Svartsjö (där man ju inte visste mer än att det dracks vin.. (Har inte du Ann Grönhammar skrivit om det?) Tillsammans med Karin ser man Johan III:s gemål Katarina Jagellonica ”spelad” av en yngre kvinna medan en betydligt äldre agerar Gustav Vasas änka Katarina Stenbock, när det var tvärtom. Jagellonica var nio år äldre än sin ”svärmor”.
    Detaljer, petitesser kan tyckas. Men att man inte ens brytt sig om att göra riktig research när det gäller det materiella heller är så tydligt – och så sorgligt!

  7. Hej

    Mycket bra skrivet Katarina.

    Har inte sett serien själv ännu men redan när jag såg trailern så blev jag som blivande historiker lite misstänksam och tänkta att ”vart har de hämtat sin info”. Sådana typer av program har väl ofta en tendens till att överdriva historien? Du får gärna rätta mig om jag har fel.

    Är det värt att tittat på programmet för att få sig en uppfattning tycker du?

    MVH

    Elina (blivande medeltidshistorikerj

    1. Det är värt att se programmet eftersom det är ett skolboksexempel på hur man inte ska använda historia. Så här går det när man ser historia som underhållning frikopplad från verklighet och fakta och när man inte använder sig av ett uns källkritik. Det säger också mycket om hur TV4 tror att historia ska förpackas för att väcka intresse. Som informationskanal till Karin Månsdotter, Erik XIV och 1500-talets slut är programmet värdelöst, rentav skadligt.

  8. Så bra skrivet Katarina! Jag tänker på vad Palle Lauring skriver i sin bok om Christian II som var en kung som också fick lite av samma öde som Erik, att trots hans efterlämnade rykte var han bra på mycket, att det tex skulle dröja många år innan Danmark fick en så framsynt lagstiftare skriver Lauring. Men TV-program kan man bli galen på: i ett framställdes Valdemar Atterdag som en långhårig, långskäggig, rå sälle – han var ju för sjutton uppvuxen vid kejsarens hov…. För den som är intresserad av folk som ägnar sig åt att få historia rätt i filmer, vill jag gärna rekommendera FB-sidan Kaptorga visual history

  9. P.S. Jag tyckte också att den serie om vikingar som gick för några jular sedan, var så banaliserande mot våra förfäder, speakern talade om dem som dumma och allt var så förenklat och tillrättalagt som om inte tittare klarade av lite mer komplicerade resonemang.

  10. Jag har inte sett programmet mer än början, som gjorde att jag stängde av.
    Jag saknar i din framställning attest av offren vid Sturemorden 1567 var barn till Kristina Gyllenstierna, Sten Sture d.y:s
    maka. Denne Svante Sture måste ha varit en rival till Vasakungarna och eventuellt konspirerat mot Erik för att tillskansa sig kronan. eller hur?

    1. Svante Sture var nog inte intresserad av kronan. Det finns mig veterligen inga belägg för det. Erik trodde det inte, men han anade att Svante Sture hade information som var komprometterande, och därför involverad. Vi vet tyvärr alldeles för litet om sammansvärjningen (om den fanns) för att kunna peka ut en kandidat till tronen eller avgöra exakt vad den syftade till. Det kan ha rört sig om ett allmänt missnöje som inte riktade sig någonstans, men det fick man inte heller ägna sig åt på den här tiden. Den som verkligen tog över var Johan III, och när hans tid kom visade det sig att många ställde upp på rekordtid.

  11. Mycket välskrivet inlägg om en förbluffande dålig produktion. När jag såg programmet kom jag för övrigt att tänka på ett citat från klassikern Catch-22, ”Just because you’re paranoid, doesn’t mean they aren’t after you.” Dvs, även om Erik led av någon sorts psykisk sjukdom och förföljelsemani, så fanns det också fullt rationella skäl till att han misstänkte sina bröder och högadeln för att konspirera mot honom. Till saken hör ju att hans halvbröder genom sin mor hade mycket närmare släktskapsband till bl.a. Sturarna.

    När det gäller opiumanvändningen tror jag ändå att det är Herman Lindqvist som är upphovet. Han nämner i sitt program om Karin Månsdotter i programserien ”Hermans historia” från 90-talet att Erik tog mediciner mot sin melankoli, ”och man vet att han tog bl.a. opium” (däremot säger han inte att det skulle ha rört sig om självmedicinering). Det känns sannolikt att TV4:s ”researcher” skulle ha letat upp ett gammalt TV-program om Karin Månsdotter – det är ju så mycket lättare än att läsa böcker. 😉 https://www.oppetarkiv.se/video/1094474/hermans-historia-1995-sasong-4-avsnitt-1-av-5 (drygt 13 minuter in i programmet)

  12. Mycket uppskattat Katarina. Du nämner i din tidigare kommentar att dagböcker från Erik XIV finns att tillgå online – har förgäves försökt hitta dessa men ej lyckats, har du möjlighet att sträcka upp en hjälpande hand?

  13. Tack för välskrivet inlägg (hittat via Dicks artikel på SvD). En sak jag funderar på är om du har hört P3 Historias avsnitt om Erik XIV, eller om det till och med var Karin Månsdotter som var deras fokus, för jag tycker att jag känner igen flera av de saker som du här beskriver som felaktiga som att de förekom även i det avsnittet.

    1. Nej, det har jag inte. Men jag tittade på beskrivningen av det nu, och jag ser att David Lindén, samma ”expert” som är med i TV4-programmet, är med. Hans bok är i stora stycken ren fiktion, så det är inte konstigt att det blir fel när det presenteras som fakta. David Lindén skriver väldigt bra, men han hittar på när källorna saknas. Det är inget jag påstår för att vara elak. Han skriver det själv i slutet av sin biografi.

  14. Tack för ett välskrivet och informativt inlägg. Jag hade önskat en historiskt korrekt serie om Sveriges drottningar, det är de värda. Jag är ingen historiker, men ändå relativt väl påläst och även jag reagerar på anakronismer och rena faktafel.

  15. Detta är ju oerhört! Som historieintresserad satt jag och tittade på programmet tillsammans med min fru. Hon anade ugglor i mossen ”det känns spekulativt, vet de verkligen det här?”. Själv var jag naiv och godtrogen och sa att de måste ju ändå utgått från dagböckerna och samtida historiska skildringar och brev? Så fel jag hade. Man känner sig rejält lurad. Pinsamt TV4. De borde stoppa sändningarna av resterande avsnitt. Eller tydligt ange att detta bara är en fantasifull fiktion som inte har ett dyft att göra med historia eller verkligheten.
    Tack för att du hjälper oss att förstå hur det egentligen låg till.

  16. Jag har även mailat TV4 idag där jag beskrivit hur lurad jag känner mig som tittare. Uppmanar andra att göra samma.

  17. Tack. Tittade på avsnitten om Karin Månsdotter och Kristina igår och tyckte att det kändes som teater på mellanstadiet. Helt bedrövligt.

  18. Nu har programledaren för serien uttalat sig i Expressen. Om referatet i tidningen är korrekt argumenterar hon ungefär såhär:
    Kritiken kommer bara från vita aggressiva medelålders män. En av dem har hon ”gjort research på” och kallar ”det ensamma självutnämnda geniet ” Att det var du som först påpekade alla felaktigheter undviker hon helt eftersom då kan hon inte använda feministargumentet. Vad kommentaren om vithet har här att göra är förstås oklart men det hjälper till att visa vilken sorts argumentation som används i detta genmäle. I sann antivetenskaplig tradition (man tänker på Trumpisterna) slår hon också fast att ” tron på en absolut sanning inte är ett modernt synsätt”
    Mot detta ställer hon 13 kompetenta forskare som hon säger är involverade i programmet. Lite senare slår hon dock fast att man inte kunde ”blanda in fler än 10 forskare”
    Senare säger hon-enligt Expressen- något ännu mera intressant: ” de som godkänner publiceringen” (av kritiken mot programmet) ” kanske ska tänka på vad de släpper igenom ”
    Jag finner det svårt att tolka detta på annat sätt än en uppmaning till censur av de som försvarar faktaoch ”de- plattformering” av misshagliga”vita medelålders män” som vågar hävda sanningen. Kritiken från Katarina försöker Sofia Helin tysta genom att låtsas som den inte finns,allt handlar ju om dessa vita medelålders män.
    Så här ser den nya tidens makthavare ut och agerar. Någon ödmjukhet och självprövning är här inte tal om.
    Jag hoppas verkligen att svenska historiker inte låter den här sortens faktaförnekande ,politiserade argument stå emotsagda.

    Och tack för att du stått upp tydligt emot avsiktliga historieförfalskningar. Katarina..

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s