Veckan som kommer

Idag är det riktig höst ute. Solen skiner, men det är kyla i luften. Tornseglarna är borta och doften annorlunda. Jag gillar det. Hösten är min tid.

Idag postar vi alla papper till Zambia. Vi sänder dem till adoptionsorganisationen som ser till att de stämplas på rätt sätt och sedan skickas iväg. Allt vi kan göra efter idag är vänta och vänta och vänta. Nu är vårt jobb gjort tills vi får ett besked. Skönt att lämna detta ifrån sig.

Nu ska jag få ihop ytterligare en läsarfråga, om ekträd. Rätt knivigt faktiskt. Dick har glapp i undervisningen och är hemma idag. Han ska recensera några böcker.

Imorgon är han i Lund igen.

På torsdag åker Dick till bokmässan. Han har ett späckat schema, som vanligt. Jag är fri som en fågel och blir kvar i Åkarp tills Nala har slutat förskolan på fredag. Då tar vi tåget till Göteborg. Det blir spännande.

På lördag ska vi (Nala och jag) gå på Liseberg, äta sockervadd och åka bergochdalbana tills vi inte klarar mer, detta under förutsättning att det inte regnar. Nyss ringde en kollega till Dick från Stockholm. Han kommer också med familjen. Jag har föreslagit att de kommer med till Liseberg med sin son om de har lust. Det kan ju bli kul.

På söndag är vi bjudna på lunch i Sjömagasinets monter på mässan. Det var vi förra året också, och det var en riktig höjdare. Sedan har Dick några smågrejer kvar, och därefter åker vi hem.

Det är vår vecka i grova drag.

Lördag

Dick har gjort sig illa i foten. Det ger en innedag fast vi är lediga och kan göra vad vi vill.

Så jag överväger ett bullbak, och en rejäl tvättomgång, och så har jag börjat fundera över årets halloweenfest.

Förra årets fest blev så lyckad. Naturligtvis vill vi göra om den i år, och då ska inbjudningar formuleras, gästlista skapas och mat och pynt planeras. Festen blir inte förrän första helgen i november, men tiden går fort.

Jag skulle vilja komma över några lätt bedagade (trasiga) skyltdockor, sådana som inte kan användas i ett skyltfönster men bli prima som  monster i vår trädgård. Kan man kontakta klädaffärer om en sådan grej, tror ni? Sparar de sådant i ett hörn på lagret? Nya är rätt dyra, och helt onödiga för ändamålet.

Jobbigt

Jag skrev ett långt inlägg om adoption tidigare, men sedan raderade jag rubbet utan att publicera det. Men det är litet jobbigt med regler och policys kring detta. Jag kan inte förlika mig med situationen att vara i händerna på människor som inte vet särskilt mycket om oss (eller mig!) och som ändå har synpunkter.

Som grädde på moset var det en flicka på Nalas skola som sade (angående något gosedjur eller en leksak) att den ”inte tycker om mörka”. Det är första gången Nala får något sådant i ansiktet. Jag fick höra det från en fröken, och (återigen): jag är enormt imponerad av hur proffsiga de är på skolan. Nala tog upp det senare på kvällen och var arg på tjejen. Mest vill man ju säga att hon ska ge folk som säger så en fet smäll på näsan, men det funkar knappast i skolan.

Vi har hittills sluppit den typen av skit. Trots alla framträdanden och alla människor vi möter så har vi bara fått ett enda hatbrev. Och nu, en dum unge på skolan. Det är väl rätt förskonat ändå? Man får bortse ifrån alla som håller på och tafsar på Nalas hår, men i jämförelse med uttalad rasism är det lindrigare.

Kanske är det verkligen bra att bo i Zambia en tid, inte för mig, för Nala. Hon skulle med egna ögon få se att verkligheten kan vara helt annorlunda. Det bruna kan vara normalt och Dick och jag kommer se ut som två rosafärgade avvikare. Nu är det bara något som jag säger till henne, att det finns platser på jorden där nästan alla är bruna. Jag är inte säker på att hon förstår vidden av det, eller kan föreställa sig hur det känns att vara en i mängden. Visst vill vi alla vara unika, men allra helst vill vi passa in i gruppen.

Jag menar förstås inte att Nala skulle passa in i Zambia på riktigt, som den svenska lilla unge hon är, men ni fattar. Hon skulle se folk med en yta som påminde om hennes. Det finns ett igenkännande och en gemenskap även i ytan.

Jag är imponerad!

Som ni vet försökte vi få in Nala på en katolsk förskola i Lund, men hon kom aldrig längre än till första reserv. Eftersom det var ett rent helsike (förlåt, men faktiskt!) att ens få tag på någon på skolan som 1) pratade svenska och 2) visste något om någonting är vi rätt nöjda med att hon inte kom in där. I stället blev det Dalslundskolan här i Åkarp, som vi hade en del negativa fördomar om. Ni vet, ”kamratuppfostran”. Vi har inte sett något av den hittills.

Fördomarna har sannerligen kommit på skam! Vi är enormt glada att Nala går på den här skolan. Hennes fröknar kan vara de bästa fröknarna i Sverige. Det skulle inte förvåna mig om de skulle vinna i en tävling, om en sådan fanns. Inte nog med att de är bra, de är många också. Det finns alltid en vuxen i närheten och de är alltid vänliga, glada och vettiga. Att lämna över ansvaret till dem på morgonen är helt lugnt.

Den här veckan har de varit i badhuset och lekt. Vi trodde att det skulle bli simövningar, men det gör man inte med så små barn. Det är för många som är för ovana vid vatten för att det ska fungera, men Nala har varit helnöjd ändå. Hon dyker och står på händer så fort det är fritt fram att göra vad man vill.

För en tid sedan hade vi kvartssamtal, eller ”lära känna-samtal” som de kallades. Nala fick hem ett papper med en blomma som hon skulle färglägga i passande färger inför mötet. Ett kronblad hette ”rast”, ett annat ”matsal”, ett tredje ”lektion” och så vidare. Nala grönmarkerade omgående lektions- och rastbladen. Grönt signalerade att det var toppen. Och vad mer kan en förälder begära? Om ungen gillar både lektionerna och rasterna så finns det inte så mycket att ogilla med skolan. Det bästa var motiveringen till de gröna lektionerna. Nala sade något i stil med ”vi gör så intressanta saker och fröknarna säger så mycket bra”.

Det är så här en skolstart ska vara för att det ska gå bra på sikt! Jag är så nöjd och imponerad!

Läsarfrågor

Vi har fått en drös läsarfrågor från Populär historia att dela på. I morse tog vi listan och fördelade ämnena, och nu har jag suttit med mina frågor. En är klar och jag tror att jag hinner göra en till idag, så kan jag skicka in två svar i eftermiddag.

Om jag ska vara ärlig är det just den här typen av jobb jag gillar bäst. Det är kul att djupdyka i något, skriva en lagom lång text om det och sedan gå vidare till nästa grej.

Dick är mitt uppe i höstens undervisningsperiod. Han åker på morgonen och kommer hem på kvällen. Jag får ha huset för mig själv.

Englands historia, del 2

OBS! Inlägget kan uppfattas som reklam, men varken Dick eller jag får några pengar för att jag skriver detta. Dock: sluta läsa nu om ni inte vill bli påverkade att eventuellt lägga era pengar på en bok om England!

Ikväll ska vi till Gleerups i Lund. Dick ska presentera den andra (och sista) delen av Englands historia. Här kan ni läsa mer om detta, och anmäla er om ni vill komma.

DSC_0181.JPG

Notera också de fina blommorna. De ingår i stylingen av verandan inför lillasysterbilderna.

Uppdatering

Alla våra adoptionspapper är nu klara. Kommunens godkännande är hos översättaren just nu. Allt som återstår är snygga foton av oss och vårt hus. Vi ska ta dem idag och under resten av veckan. Jag har köpt blommor till köket, matsalen, verandan och litet till för att få det att stråla extra här hemma.

Med litet tur kommer vi kunna skicka in papperen i början av nästa vecka. Sedan är det bara att vänta på att lillasyster nappar. Undrar hur lång tid det tar.

Vi har inte tagit på oss några arbeten efter februari nästa år, och håller tummarna för att den beräkningen håller.