Vilken vår!

Vi njuter av vårvärmen. Igår grillade vi, och satt ute och åt middag. Jag tror att det är rekordtidigt. Idag har vi planterat blommor i krukor, spelat fotboll och umgåtts ute.

Samtidigt hänger en del arbete över oss. Dick fick iväg ett bokmanus idag. Vi går igenom min senaste bok. Jag vill verkligen få iväg den nu! Och Dick har ytterligare en på gång.

Och Nala har påsklov. Vissa stunder sitter hon bredvid mig och räknar matte. Hon har deklarerat att hon vill bli klar med matteboken, så vi räknar en halvtimme i boken varje dag. En annan halvtimme läser hon högt för Dick. Tyvärr är det nödvändigt eftersom hon inte kommer någon vart när hon går i skolan, men det vet ni ju redan.

Jo, idag är det ju dymmelonsdag. Vi klistrar lappar på varandras ryggar med små meddelanden. Jag minns att vi gjorde det när jag var liten. Gör man det fortfarande, eller är det utdött?

Säg hej till en expert!

Hej!

Överallt möts man av rubriker som indikerar att svenskar överlag tycker att det känns jättesvårt att vara isolerade i sina hem, arbeta hemifrån, umgås med familjemedlemmar mer än normalt eller inte träffa sina släktingar som de annars brukar träffa.

Så är inte fallet här. Vi lever nästan som vi alltid har levt. Vi arbetar hemifrån, har Nala hemma så fort skolan är slut och har våra släktingar i övrigt på ganska långt avstånd. Jag känner mig därmed rustad att komma med några tips, från ett riktigt hemmasittande proffs.

När det gäller arbetet. Om man ska få något gjort behöver man se en del av sitt hem som en arbetsplats. Jag har förstås ett kontor där jag arbetar. När jag inte arbetar är jag sällan där. Nu har de flesta inte ett kontor hemma, men kanske kan man ändå inrätta ett nödkontor. Något skrivbord eller vanligt bord måste kunna göras om till arbetsplats, och bara arbetsplats.

Röj den ytan. Ställ i ordning det som behövs för att arbetet ska gå smidigt. Ha inte andra saker där. Låt dig inte distraheras av att du har ett hem runtomkring, det är irrelevant medan du utför ditt arbete. Planera arbetet. Vilka punkter ska du hinna avsluta idag? Vad kräver flera dagar? Beta av momenten. Om det är svårt att koppla bort vardagen, ställ en klocka på en halvtimme. Arbeta effektivt den tiden. Ta därefter en bensträckare, kisspaus eller kaffeslurk och kolla av hemmet. Upprepa.

Glöm inte att du ska ha lunch. Man arbetar inte under lunchrasten. Då är man fri.

Brukar du cykla till jobbet, eller gå? Börja i så fall din arbetsdag hemma med en promenad. man blir väldigt effektiv av det. Dick och jag går gärna på morgonen. Ibland går vi en avrundande sväng på kvällen också.

Om man får hem ett barn i lågstadieåldern mitt på eftermiddagen får man acceptera att inte kunna arbeta särskilt effektivt, men man kan faktiskt prata om sådana saker med sitt barn och få det att fungera. Nala sitter ibland och jobbar med sina saker bredvid mig vid skrivbordet. Visserligen pratar vi litet med varandra, men mitt jobb står ju inte helt stilla för det. Barn dör inte heller av att kolla en stund på TV eller ha så tråkigt att de ligger raklånga på golvet och glor i taket. Nala har testat båda, och hon lever.

Om det är omöjligt att arbeta när ungen har kommit från skolan får man se till att vara desto effektivare innan det sker. Då sparar man allt annat, hushållsarbete, trädgårdsjobb, städning, handling, träning, och vad ni nu gör tills ert barn är där. Barnet får vara med på detta. Vanligtvis gillar barn att hjälpa till, och nu kan de få chansen.

Veckohandla. Under förutsättning att ni fortfarande handlar själva är detta ett utmärkt sätt att hålla nere kostnader, minsta risken att utsättas för sjukdomar, spara miljö och spara tid. Vi handlar alltid på tisdagar. Då gör vi vanligtvis en ganska noggrann veckomeny och handlar efter den, men det fungerar lika bra att ”frifräsa”, alltså bara fylla lagret med riktigt varierade råvaror och sedan improvisera matlagningen.

Ha lager. När ni har gjort slut på en burk, påse … sätt upp det på listan. Ni ska alltid ha sådant som är oöppnat hemma. Alltså en öppnad burk oliver, och minst en oöppnad, en öppnad påse mjöl, och minst en oöppnad. Har ni en enorm matkällare kan ni ju ha en årsförbrukning, men vi har ett minimum på en oöppnad vara i reserv. Med ett sådant system behöver man sällan mellanhandla och aldrig hamstra, vilket kan kännas tryggt.

Om ni har möjlighet ska ni göra storkok och frysa in. Vi fryser risgrynsgröt, grytor, kött- och såsrester. När vi inte kan laga mat tar vi av lagren i frysen, som vi också alltid ser till att planera för att fylla på.

Ha rikligt med varierade frysta grönsaker. När man veckohandlar kan gurka och annat se rätt trist ut i slutet av perioden. Den vill man helst äta i början. Frysta grönsaker täcker för det behovet. Men, om man hanterar sina matvaror rätt och äter dem i rätt ordning håller grejer förvånansvärt länge. Sådant som börjar se slokigt ut får man äta omgående. Spänstiga grejer kan sparas längre.

Gå ut. Solen skiner och allt är inbjudande. Gå ut och lufta lungorna. Om ni har en vildvuxen trädgård är det nu ni ska börja tukta den. Om ni har en skog, park eller gator i närheten, använd dem. Ni blir gladare då, och ni hatar inte era familjemedlemmar i trångboddheten lika mycket.

Jo, om ni går varandra på nerverna: Gå ut i skift. Låt en åka och handla. Prata inte med varandra på en god stund. Hitta saker/hot/glädjeämnen som förenar er. Sup inte. Slåss inte. Skäll inte. Drick champagne. Laga en god middag. Fixa utemöblerna till balkongen. Ta er an ett gemensamt projekt. Gräv en pool med handkraft!

Och så dem ni inte kan umgås med. Dem får ni ringa till så ofta ni vill, flera gånger om dagen om ni tycker att det behövs. Älta igenom coronan först, och prata roliga saker sedan. Huvudsaken är ju att ni överlever och kan ses längre fram.

Det här är i princip vårt normala liv, och det är ett helt okej sätt att leva. Riktigt bra, till och med. Nu förstår jag att många inte bara lider av sjukdom, utan också hamnar i ekonomiska kriser och ser livsprojekt gå om intet. Till er har jag inga tips, men jag vet att det finns hopp så länge det finns liv. Så håll ut, låt tiden gå. Ingen vet hur framtiden gestaltar sig, men det blir säkert bättre.

Ändrade planer

Nala och jag skulle ha åkt till mormor och morfar i helgen, men idag bestämde vi oss för att ställa in. Visserligen känner vi oss friska och krya, men vi tar det säkra före det osäkra. Det värsta vore ju om man blev sjuk på måndag och hade haft en hel helg på sig att sprida smitta hemma hos dem.

Annars bekymrar vi oss inte så himla mycket över viruset. Vi räknar med att vi kan bli sjuka, men vi lär ju klara det. Det känns nästan som om det vore lika bra att få det så är det över sedan.

Ingen vi känner är sjuk, men vi känner folk som känner folk som känner sjuka. Längre bort är det alltså inte.

Förutom att man har det här som ligger hotar i utkanten av existensen rinner livet på som vanligt. Vi jobbar. Dick avslutar sin undervisningsperiod imorgon. Då ska vi fira med champagne.

Oskarshamn

Jag har varit i Oskarshamn några dagar. Dels har jag firat morbror Karl, dels hälsat på mamma och pappa.

Nu är jag tillbaka i Åkarp.

Idag ska Dick bli intervjuad för Populär Historias räkning. De ska ha ett temanummer med honom.

Jag ska hämta mig litet efter arbetet med Nordiska sjuårskriget och ladda om för den andra boken jag håller på med. Man blir litet konstig av de tvära vändningarna, tycker jag. Det är svårt att ha olika ämnen i huvudet samtidigt, och när jag håller på det ena är det som om hjärnan totalt raderar det andra, och så ska man plocka fram det igen som om inget har hänt.

Ikväll har Dick en föreläsning i Varberg. Ni kan läsa om den här.

På torsdag föreläser han i Kristianstad. Ni kan läsa om det här.

På fredag är det en föreläsning i Mönsterås. Ni kan läsa mer om den här. Jag hoppas att länken funkar för er. Den går till facebook och jag har inte facebook.

Nu ska jag hjälpa Dick med litet städning inför intervjun.

 

Nästa bok blir …

Historiska Media har lagt ut information om min nästa bok. Alltså är det fritt fram för mig att berätta om den. Så nu kommer det. Detta är nästa bok:

Omslagsbilden lånade jag från Historiska Medias webbsida. Ni hittar mer information här.

Är inte detta underbart? Jag har skrivit en bok om nordiska sjuårskriget! Idag skickade jag in korrigeringarna i manuset. Sedan återstår register, kartor och bilder. Sedan är det klart! Den kommer att bli urläcker! Och bra!

Bokmanus i retur

I förrgår var jag på möte med Historiska Media. Jag fick mitt bokmanus i retur. Det hade lästs av ett proffs. Synpunkterna är relevanta och hjälpsamma. Även där jag tycker att det är litet väl petigt kan jag faktiskt gå in och ändra något för att göra det tydligare eller bättre.

En sak står jag och velar mellan. Minns ni när jag slutligen övergav skall till förmån för ska? Det var en process att nå dit, men när beslutet var fattat gick det snabbt. Nu skriver jag aldrig skall.

Min redaktör vill att jag ändrar litet till lite. Det sitter hårdare inne. Jag tycker att lite ser litet(!) rumphugget ut, som om man skulle skriva mycke. På den punkten kommer jag nog att envisas. Jag vill ha litet kvar och struntar faktiskt i SAOLs rådgivning. Bara med tanke på vilka nissar som står bakom den ordlistan kan man ju vägra följa dess anvisningar.

Annars blir jag förvånad över vilken bra bok jag har skrivit. Jag kan inte minnas att jag var så smart på den tiden. Att jag kunde allt det som står där! Lättläst och trevlig är den också. Den ska släppas i augusti, och snart kommer den att synas i Historiska Medias katalog. Då, äntligen, kan jag berätta vad den handlar om. Ni har kanske förstått det redan, fast jag har försökt att hålla det hemligt.

Samtidigt som jag läser manus gör jag register. Det är inte världens roligaste arbete, men erfarenheten säger mig att det är lika bra att göra det själv. Att gå igenom och rätta ett register som någon annan har gjort är nästan omöjligt.

I förmiddags var arkitekten här, hon ska rita vårt bibliotek. Hon mätte, fotade och antecknade. Hon verkar mycket proffsig och pålitlig, och som en sådan person som man lätt tycker om. Vi är glada att hon ska göra biblioteket.

Jönköping

Dick har åkt till Jönköping. Han föreläser där ikväll. Om någon vill gå kan ni läsa mer här. Föreläsningen börjar klockan 18.

Det betyder att Nala och jag har en Nala-mammakväll. För en stund sedan var vi ute och arbetade i trädgården. Jag har påbörjat ett nytt avverkningsprojekt. Förra året tog vi ”buskaget”. I år är det ”skogen” som ryker. Fast vi ska inte fälla de stora träden, bara mindre. Idag tog vi ned ett som säkert var åtminstone åtta meter. Och Nala har fällt sitt första träd med såg! Inte åttametersträdet, utan ett litet på kanske tre meter. Imponerade. Jag stod bredvid som en hönsmamma, förstås, men hon klarade det galant. Vi hann med litet badminton också.

Ikväll ska vi äta gröt och sedan ska vi se ett program om Dödahavsrullarna på TV.

Prima liv, som ni förstår!

Äntligen fredag!

Det är sällan jag känner så, men i morse var jag så trött att jag inte ens märkte när Dick kom in i sovrummet, tände lampan och vevade upp rullgardinerna. Han pratade tydligen med mig också. Jag sov som en stock!

Kan det bero på att jag arbetar intensivt med en av de nya böckerna? Jag har kommit väldigt långt och siktar på att bli helt klar i februari, men det kräver hårt slit. Kul, men hårt.

Snart kommer Nala hem, och då blir det inte mer arbete förrän på måndag. Fredag eftermiddag är ju städtid numera, och jag håller mig ledig på lördagar och söndagar om jag inte måste arbeta. Annars är det lätt så att man jobbar litet hela tiden. Hellre mycket måndag till fredag och inget på helgen, tycker jag.

Nalas fröken ringde idag. Tydligen hade Nala börjat prata om hur det hade gått till när hon blev lämnad till barnhemmet i Kenya. Kanske var hon litet ledsen, men jag fick inte känslan av att det var därför fröken ringde. Hon visste inte riktigt hur hon skulle närma sig ämnet med Nala, så vi talade om det en stund. Jag berättade vad vi vet om Nalas ursprung, och hur vi brukar samtala om det här hemma. I efterhand känns det bra att hon ringde. Nala har en bra fröken, omtänksam och eftertänksam. Det är bra.

Apropå detta. Jag inser att en och annan undrar över hur det går med adoptionen. Ja, det gör vi också. Det händer ingenting. Det är svårt att skriva om den här situationen utan att skriva negativa saker. Därför väljer jag att inte skriva något alls. Jag kanske kan återkomma när allt är över och berätta mer om vad jag egentligen tycker. Men en sak kan jag säga, rent principiellt, och det är att om någon av er överväger att adoptera så ska ni tänka igenom det ordentligt. Vägen till slutet är längre och mer svåröverblickbar än ni i era vildaste fantasier kan föreställa er. Och ni kommer att vara helt ensamma medan ni går den. Det är inte säkert att det är värt det.

Sveriges medeltid

OBSERVERA! Detta inlägg är reklam för en av våra böcker. Om du inte vill ta del av sådan ska du inte läsa mer. Om du i stället tänker ”vad gör litet mer reklam i mitt liv?” är det bara att fortsätta.

Dicks senaste bok har anlänt. Den heter Sveriges medeltid och handlar om… Sveriges medeltid!

Vem kan få för mycket av medeltiden? Ingen! Vi vill i stället ha mer av pesten, gräsliga dödsstraff, pålagor, sårskador som varar, extraskatter, vidrig mat, surt vin, tiggande krymplingar, barnsängsdöd, lyxiga kungabröllop, burlesk humor, lustiga hattar, stickiga kläder och galna helgonvisioner. Medeltiden har allt detta och mycket mer. Inte en tid man vill leva i, men verkligen en tid att läsa om. Boken är snygg, till och med guldskrift i titeln och ett litet praktiskt snöre att använda som bokmärke. Och den är skriven av Sveriges genom tiderna bästa historiker, herr Medeltid, Professorn med stort P, TV-kändisen, På Spåret-vinnaren, min man, Nalas pappa. Jag ger er: Diiiick Haarrisooon!!! Trumpeter, trumsolo, basuner och änglakörer. Rubbet! Boken:

Ett enastående champagneläge ikväll! Skål för det!

Uppfräschning på gång

Igår lade vi hela dagen på att fräscha upp Nalas rum. Vi har tyckt att de har känts trångt och opraktiskt och inte särskilt mysigt, men nu har vi påbörjat en förbättring. Dels gjorde vi oss av med en gammal säng som stod på golvet under loftsängen och som användes som myshörna. Den var i praktiken sällan mysig utan snarare full med skräp och tråkig. Vi har också städat undan en hel del gamla leksaker som Nala inte använder längre, och lagt undan gosedjur som hon inte gosar med.

Till sist vände vi på hennes stora loftsäng och placerade hennes skrivbord och andra möbler i utrymmet under den. På så sätt fick hon en jättestor fri golvyta där hon kan leka om hon vill. Rummet blev mycket luftigare och elegantare av detta.

Vi är alla mycket nöjda! När våren kommer ska vi måla möblerna så att de blir mer enhetliga och ser mindre slitna ut.

Nu är det måndag och vi arbetar på med våra böcker. Nala är i skolan. När hon kommer hem i eftermiddag ska vi räkna matte som vanligt. Det är en av höjdpunkterna på dagen, en riktig Nala-mammastund. Jag börjar förstå varför pappa ville hjälpa mig med läxorna.