Äntligen fredag!

Det är sällan jag känner så, men i morse var jag så trött att jag inte ens märkte när Dick kom in i sovrummet, tände lampan och vevade upp rullgardinerna. Han pratade tydligen med mig också. Jag sov som en stock!

Kan det bero på att jag arbetar intensivt med en av de nya böckerna? Jag har kommit väldigt långt och siktar på att bli helt klar i februari, men det kräver hårt slit. Kul, men hårt.

Snart kommer Nala hem, och då blir det inte mer arbete förrän på måndag. Fredag eftermiddag är ju städtid numera, och jag håller mig ledig på lördagar och söndagar om jag inte måste arbeta. Annars är det lätt så att man jobbar litet hela tiden. Hellre mycket måndag till fredag och inget på helgen, tycker jag.

Nalas fröken ringde idag. Tydligen hade Nala börjat prata om hur det hade gått till när hon blev lämnad till barnhemmet i Kenya. Kanske var hon litet ledsen, men jag fick inte känslan av att det var därför fröken ringde. Hon visste inte riktigt hur hon skulle närma sig ämnet med Nala, så vi talade om det en stund. Jag berättade vad vi vet om Nalas ursprung, och hur vi brukar samtala om det här hemma. I efterhand känns det bra att hon ringde. Nala har en bra fröken, omtänksam och eftertänksam. Det är bra.

Apropå detta. Jag inser att en och annan undrar över hur det går med adoptionen. Ja, det gör vi också. Det händer ingenting. Det är svårt att skriva om den här situationen utan att skriva negativa saker. Därför väljer jag att inte skriva något alls. Jag kanske kan återkomma när allt är över och berätta mer om vad jag egentligen tycker. Men en sak kan jag säga, rent principiellt, och det är att om någon av er överväger att adoptera så ska ni tänka igenom det ordentligt. Vägen till slutet är längre och mer svåröverblickbar än ni i era vildaste fantasier kan föreställa er. Och ni kommer att vara helt ensamma medan ni går den. Det är inte säkert att det är värt det.

Sveriges medeltid

OBSERVERA! Detta inlägg är reklam för en av våra böcker. Om du inte vill ta del av sådan ska du inte läsa mer. Om du i stället tänker ”vad gör litet mer reklam i mitt liv?” är det bara att fortsätta.

Dicks senaste bok har anlänt. Den heter Sveriges medeltid och handlar om… Sveriges medeltid!

Vem kan få för mycket av medeltiden? Ingen! Vi vill i stället ha mer av pesten, gräsliga dödsstraff, pålagor, sårskador som varar, extraskatter, vidrig mat, surt vin, tiggande krymplingar, barnsängsdöd, lyxiga kungabröllop, burlesk humor, lustiga hattar, stickiga kläder och galna helgonvisioner. Medeltiden har allt detta och mycket mer. Inte en tid man vill leva i, men verkligen en tid att läsa om. Boken är snygg, till och med guldskrift i titeln och ett litet praktiskt snöre att använda som bokmärke. Och den är skriven av Sveriges genom tiderna bästa historiker, herr Medeltid, Professorn med stort P, TV-kändisen, På Spåret-vinnaren, min man, Nalas pappa. Jag ger er: Diiiick Haarrisooon!!! Trumpeter, trumsolo, basuner och änglakörer. Rubbet! Boken:

Ett enastående champagneläge ikväll! Skål för det!

Uppfräschning på gång

Igår lade vi hela dagen på att fräscha upp Nalas rum. Vi har tyckt att de har känts trångt och opraktiskt och inte särskilt mysigt, men nu har vi påbörjat en förbättring. Dels gjorde vi oss av med en gammal säng som stod på golvet under loftsängen och som användes som myshörna. Den var i praktiken sällan mysig utan snarare full med skräp och tråkig. Vi har också städat undan en hel del gamla leksaker som Nala inte använder längre, och lagt undan gosedjur som hon inte gosar med.

Till sist vände vi på hennes stora loftsäng och placerade hennes skrivbord och andra möbler i utrymmet under den. På så sätt fick hon en jättestor fri golvyta där hon kan leka om hon vill. Rummet blev mycket luftigare och elegantare av detta.

Vi är alla mycket nöjda! När våren kommer ska vi måla möblerna så att de blir mer enhetliga och ser mindre slitna ut.

Nu är det måndag och vi arbetar på med våra böcker. Nala är i skolan. När hon kommer hem i eftermiddag ska vi räkna matte som vanligt. Det är en av höjdpunkterna på dagen, en riktig Nala-mammastund. Jag börjar förstå varför pappa ville hjälpa mig med läxorna.

 

 

Nytt arbetsår

Nyss skickade jag iväg svaret på en läsarfråga till Populär historia. Den handlar om påskkärringar och kommer säkert in i tidningen lagom till påsk.

Jag har också skrivit kontrakt på två nya böcker. De ska inte vara särskilt omfattande och deadline är redan i sommar, så jag måste lägga min andra bok åt sidan och fokusera på dessa i stället. Därför ägnar jag den här dagen åt att tömma mitt skrivbord på material om det jag inte längre ska skriva om. Det sorteras in i en bokhylla i väntan på att återupptas senare.

En sådan händelse gör att jag faktiskt kan se ytan på skrivbordet. Det gör jag annars aldrig. Jag klamrar mig envist fast vid deviser av typen ”ett rörigt skrivbord är ett tecken på intelligens”. Nyligen läste jag en rubrik som hävdade att morgontrötthet också var ett tecken på att man är smart. Jag tror egentligen varken att mitt skrivbord eller min morgonseghet avslöjar någon exceptionell hjärnkapacitet hos mig. Jag har alltid känt mig rätt trög, men man kan ju alltid hoppas.

Det var jobbet. På det mer privata planet: Mamma och pappa åkte hem igår. De var här i några dagar och lagade mat. Vi bodde i princip i köket i två dygn, vilket var väldigt inspirerande. Ett utmärkt sätt att umgås på om man gillar mat. Vi måste göra om det!

Nalas skola började idag. Hon var riktigt peppad inför att börja igen. Vi har haft det mysigt under lovet, men det blir förstås tråkigt utan kompisar. Apropå detta: Jag måste berätta om Frost II. Den var jättebra: spännande, snygg, sorglig och rolig. Gå och se den om ni kan.

Tiden går

Hela bokmässan, Lisebergsbesöket och allt annat i Göteborg passerade utan att jag hade en tanke på att delge er någonting. Så kan det gå när man är mitt uppe i grejer.

Dick hade i alla fall en av sina bästa bokmässor någonsin. Hans framträdanden var väldigt uppskattade. Nala och jag deltog bara i två av dessa, varav den ena var förra veckans radiogudstjänst. Ni kan höra den här.

Nala och jag hade hela lördagen till att gå på Liseberg. Vi åkte allt vi kunde åka. Mest gillar vi Flumeriden, där man åker i små primitiva stockbåtar i en vattenbana. På slutet kommer två vattenfall och man blir blöt och glad.

Nu är vi förstås hemma igen. Ikväll ska vi till Lund på kalas. Ylvas interiör, som har levererat alla våra gardiner och kuddar, firar 30 år, och vi är bjudna på mingel i butiken. Efteråt äter vi middag på stan. Det blir kul.

Annars jobbar vi. Jag sitter med nya boken. Den växer långsamt, men den växer. Jag stöter på patrull hela tiden och måste skaffa mer material, men rätt som det är passerar man toppen och så rullar det nedåt med det material man har. Nyss beställde jag Alla Riksdagars och Mötens Besluth i tre band. Bra att ha hemma!

Vi har blivit mer generösa med att köpa böcker. Biblioteket är ju inom räckhåll. Igår hade vi möte med banken, och det är inte alls omöjligt att få låna en hiskligt stor summa pengar för att bygga århundradets häftigaste privatbibliotek. Detta kan göra vilken bokälskare som helst mer än till sig, och vi larvar runt på små rosa moln här hemma och kvittrar ”biblioteeeket” med jämna mellanrum.

Champagneläge i Åkarp

För en vecka sedan var jag på möte på Historiska Media. Dick och jag hade diskuterat en ny bokidé här hemma som vi trodde väldigt starkt på, och jag presenterade den. I fredags fick jag ett positivt besked. Det blir två nya böcker, utöver den jag precis har börjat med.

Detta är enormt kul!

Ämnena berör sådant jag redan har skrivit om, men i ny tappning. Det blir alltså ganska lättskrivet och passar utmärkt att arbeta med under tiden vi är i Zambia. Till dess jobbar jag på med den mer tungrodda och källkrävande grejen jag har framför mig nu. Om jag är riktigt effektiv kan jag vara ganska klar med den när vi åker, men i så fall måste jag få upp farten. Hittills har jag mest läst litteratur och inte skrivit så mycket.

Ni undrar kanske över bokmässan?

Dick reser dit på torsdag den här veckan. Nala och jag kommer efter med tåg efter skolan på fredag. Jag har inget på mässan, vilket ger Nala och mig möjlighet att gå på Liseberg, åka spårvagn och roa oss för hela slanten. Dick är väldigt uppbokad alla dagar. Jag ska be honom om en lista på framträdanden om han har tid, så kan jag publicera den här.

Nu under hösten kommer det faktiskt bli en del jobbresor. Dels har Dick en bok som utkommer i Nederländerna, så vi ska till Amsterdam igen. Vi kommer också göra en tur till Lübeck för forskning inför en bok. Och vi ska till Estland. Det blir en kombinerad jobb- och forskningsresa.

Tyvärr innebär dessa resor att vi får banta ned årets Halloweenfest rätt mycket. Vi brukar ju annars ha en jättebaluns här hemma. Det klarar vi inte nu, men Nala ska få bjuda några kompisar med föräldrar på en liten fest. Det blir en sparlågefest för att hålla minnet igång.

Värre än så …

Jag verkar inte bli sämre än jag var igår, snarare bättre. Just nu känns det som helt friskt.

Nala har dock varit hemma från skolan idag. Hon hostar som en gammal snuskgubbe. Fattar ni vad jag menar då? Hon riskerar att bli hemma imorgon också. Dick är också värsta eländet.

Det är så lagom livat i Åkarp.

Dick blev i alla fall intervjuad i radio idag. Jag tror att det var på P4. Han var nöjd med intervjun, och den går säkert att hitta.

Nya husprojekt

I eftermiddag kommer markisfirman hit och sätter upp markiser utanför Nalas rum. Nu har ju värsta värmen lagt sig, men det kommer en ny sommar, och vår övervåning blir som ett växthus på grund av de två fönstren i Nalas rum. Otroligt att vi inte har gjort detta tidigare! Jag tror att markiserna kommer att göra väldigt stor skillnad.

En sak till ska ske idag. Om en stund kommer en tjänsteman från kommunen för att titta på huset och trädgården. Vi behöver få veta hur rimligt det är att få bygglov för ett bibliotek. Tanken är att det ska bli en utbyggnad i anslutning till våra arbetsrum. Själva biblioteket ska bli i två våningar och på taket har vi tänkt oss en terrass.

Om vi får ett positivt förhandsbesked går vi vidare . Får vi blankt nej vet jag inte vad vi gör. Vi blir hela tiden i allt större behov av ett rejält bibliotek. Våra kontor är totalt belamrade med böcker, och källaren är nästan full. Situationen är snudd på ohållbar, och den blir värre. För varje bokprojekt vi har ökar storleken på biblioteket med någon hyllmeter.

Varför lånar ni inte, undrar ni kanske? Det gör vi faktiskt, men en hel del av litteraturen är svår att låna. Då får man sitta på biblioteket i en litet låst rum och läsa texterna, och det blir betydligt omständligare än att äga dem själv. En hel del källmaterial och litteratur är dessutom bra att ha hemma. Det senaste storköpet var Gustav den förstes registratur i 29 delar. Alla brev Gustav och hans kansli skickade under regeringsåren. Jättebra att ha tillgängligt när man skriver om 1500-talet, och ofta hisnande intressant läsning. Men det tar ju plats!

Nalas födelsedag igår blev fin. Ikväll ska vi på cirkus, och imorgon har hon sitt kalas.

Som en död sill

Jag spelade in ett poddavsnitt om nordisk mytologi idag. Det gick bra, men efteråt var jag totalt urlakad. Jag har känt mig som en död sill hela eftermiddagen. Allt jag har lyckats göra är en halvdan städning av köket.

Hur kan en sådan sak som en poddinspelning få mig så ur fas? Jag var nervös innan, och efteråt blev jag bara en våt trasa redo för vilohem.

Nu ska jag tvinga ut mig i köket och laga mat. Helst vill jag dra en filt över mig och släcka lampan.

Imorgon fyller Nala sju år. Hon får en liten present på morgonen, men vi firar henne framför allt på kvällen. Farmor kommer hit, så det blir sannerligen ingen jättebaluns. Vi ska göra köttfärssås med spaghetti och glasstårta och pynta med ballonger. Det blir trevligt.

Hösten är här

Hösten började verkligen när september tog vid. Temperaturen har sjunkit med mer än tio grader på ett par dagar. Det regnar och blåser. Men jag gillar hösten.

Igår var vi på både utvecklingssamtal och föräldramöte på skolan. Jag fick en känsla av att många föräldrar hade struntat i att komma på föräldramötet. Det var glest i klassrummet i stället för överfyllt. Båda klasserna skulle ha ett och samma möte, vilket borde ha gett ungefär 100 föräldrar om alla kom.

Jag skriver smågrejer till Populär historia, har börjat på boken och förberett ett framträdande i en historiepodd som Historiska Media driver. Jag ska spela in den imorgon. Dick lägger sista handen vid ett bokmanus.

Om en stund ska vi slå in presenter till Nala. Det blir ett litet firande på hennes födelsedag, och barnkalas på lördag. Otroligt ändå att hon ska fylla sju år. Bästa åldern!