Och så detta med Berlin

Vi blev aldrig särskilt imponerade av Berlin. Vi gick ju in i detta med de bästa förutsättningar. Vi älskar att resa i Tyskland, som är ett perfekt land för turister. Vi är vana vid att göra halvkorta resor till storstäder, och brukar alltid uppskatta det. Och så hamnar vi i Berlin, staden som folk av någon outgrundlig anledning alltid talar väl om och kan skriva långa, inspirerande texter om.

Det blev platt fall på alla fronter. Efter två dagar längtade vi hem, och då är det ju illa.

Men, detta är i alla fall något av det man kan se när man besöker Berlin.

Brandenburger Tor är svårt att missa. Gatan som leder fram hit heter Unter den Linden, och ska föreställa Berlins paradgata. Det är den inte. Den är full med fula stängsel och ser mest skräpig ut. Husen är mestadels betongklossar. Jag förstår själv inte hur jag lyckades få en bild där det ser helt okej ut. Detta är inte sanningen. På andra sidan ligger en stor park. Just nu är det inte parksäsong, men vi besökte den ändå. Det var mest gräsmatta och skog.

Men, låt oss gå vidare.

Det finns ett naturhistoriskt museum i Berlin. Här kan man titta på ett skelett av en brachiosaurus, ni vet en växtätande dinosaurie med superlång hals. Det är riktigt sevärt. Museet har också en stor mineralsamling, och där kan man gå rätt länge om man gillar att titta på sådant. Det gör jag, och jag är alltid lika häpen över att mineralogi är ett så ofantligt ämne som jag nästan inte kan ett skvatt om. Det stämmer till eftertanke. Annars var det ett snabbsett museum. Stora delar var inte öppna för allmänheten.

Annars hade vi högst förväntningar på museet med egyptiska föremål. Där visas bland annat den berömda bysten av Nefertiti.  Naturligtvis fick man inte fotografera detta. Hur skulle det se ut? Våra höga förväntningar infriades inte riktigt. Vi har sett bättre egyptiska samlingar på annat håll, men Nefertiti är förstås sevärd.

Konstmuseet har jag redan ondgjort mig över. Samlingarna var fina, men deras väskpolicy stjälper hela lasset. Jag tänker inte nämna det igen.

Men, vi besökte Pergamonmuseet. Även här hade de ”väskpolicyn”, men då hade jag varit förutseende nog att inte ta med mig väskan och kunde därför gå in. Efter långvarigt köande släpptes vi in och kunde titta på bland annat Ishtarporten från Babylon. Sådana saker är ju alltid sevärda, och här fick man också ta kort. Detta var det bästa museet vi besökte. I anslutning till detta fanns också något som kallades Das Panorama. Jag trodde att det skulle vara strunt, men det var riktigt bra. Värt att gå dit.

Jo, vi besökte även domkyrkan. Det kostade 7 euro att gå in, vilket jag anser vara rena rånet. Jesus hade fått fnatt och kastat ut kassapersonalen, men kyrkan var fin. Vi prickade dessutom in en liten middagsgudstjänst som bjöd på rikligt med orgelmusik. Sedan kunde man gå hela vägen upp i kupolen, och därifrån har man fin utsikt. Det slutade med att vi var ganska nöjda med att vi hade betalat de där pengarna.

Sista dagen tog vi en promenad. Då fick vi se en rest av Berlinmuren och minnesmärket över förintelsen. Båda är förstås sevärda.

Det bästa med det sista monumentet är att man, som ni kan se, kan gå mellan betongklossarna. Ju längre in man kommer desto högre blir de, och man känner sig ganska liten i deras skugga. Nala tyckte att det var spännande, även om hon inte alls förstod bakgrunden till besöket.

Detta var höjdpunkterna på besöket. Jag har verkligen hållit igen med kritiken här. Vi fann staden ful, rörig och otrevlig, och kommer nog aldrig besöka Berlin igen om vi kan undvika det. Vårt tips är att man hellre ska åka till Wien eller Bryssel, men om man nu måste resa till Berlin kan man alltså titta på detta. Det är värt en ansträngning om man är på plats, men inte resan.

Studieresa till Berlin

När Nala har februarilov reser vi till Berlin för att bekanta oss med en helt ny stad. Ingen av oss har varit där, bara mellanlandat med flyg och bytt tåg. Det ska det bli ändring på!

Resa och hotell är bokat, och jag är redan imponerad. Igår ringde de från hotellet och frågade oss om Nala, hur gammal hon var och annat, eftersom de ville fixa något litet välkomnande till henne. Det har jag aldrig varit med om förr! Vilken service! Återstår att se om vi blir lika golvade när vi kommer dit. Hotellet heter Regent och ser snyggt ut på bild.

Förra året var vi ju i Wien på lovet. Vi besökte museer, kyrkor och parker. Resan till Berlin blir nog lik den. Detta blir kul!

Igår och idag håller vi på att avpynta huset. Granen på verandan åkte ut redan förra helgen i samband med en liten olycka där den var involverad. Den stora i vardagsrummet började lukta kiss och kastades ut igår. Dick plockar ned tomtar just nu. Det är alltid lika skönt att få bort allt, fast man längtar sig vansinnig hela november för att få sätta upp det.

I Kullamannens spår

Vi har tittat på Kullamannen tillsammans med Nala. Idag bestämde vi oss för att göra en utflykt och titta på några av platserna som finns med i serien. Det blev en väldigt mysig dag.

Först åkte vi till Krapperups slott. Man får inte gå in i slottet, men stora delar av parken är öppen. Vi var ensamma där. Sedan åkte vi vidare till Himmelstorp, den lilla Skånegården som barnen i serien bor i. Den är hembygdsgård numera. Efter en kort lunchrast i Mölle såg vi Kullens fyr också. Sedan åkte vi hem.

Till Estland

Imorgon reser vi till Estland. Dick ska hålla högtidstal till minne av Gustav II Adolfs död den 6 november. Nala och jag hänger med.

Det kommer mycket lägligt. Vi har aldrig besökt Tallinn och får nu en fin chans att göra det. Jag har nyss skrivit en bok som berör Tallinn, och Dick har precis börjat på en som också berör den här staden. Väldigt bra att få åka dit och kolla läget!

I år blev det ingen stor halloweenfest, och det berodde till stor del på den här resan. Vi får återkomma nästa år, om vi är hemma. Just nu försöker vi vänja oss vid tanken på att kanske vara i Zambia om ett år, men vi har ju ingen aning om vad som gäller. Enligt vår organisation håller vi på att matchas med ett barn, men den matchningen har pågått rätt länge nu. Vi har börjat tröttna en del på att vänta. Vi borde kanske byta land om vi vill att Nala ska få en lillasyster innan hon flyttar hemifrån.

Ja, ja. Nu är det i alla fall Estland som gäller.

Champagneläge i Åkarp

För en vecka sedan var jag på möte på Historiska Media. Dick och jag hade diskuterat en ny bokidé här hemma som vi trodde väldigt starkt på, och jag presenterade den. I fredags fick jag ett positivt besked. Det blir två nya böcker, utöver den jag precis har börjat med.

Detta är enormt kul!

Ämnena berör sådant jag redan har skrivit om, men i ny tappning. Det blir alltså ganska lättskrivet och passar utmärkt att arbeta med under tiden vi är i Zambia. Till dess jobbar jag på med den mer tungrodda och källkrävande grejen jag har framför mig nu. Om jag är riktigt effektiv kan jag vara ganska klar med den när vi åker, men i så fall måste jag få upp farten. Hittills har jag mest läst litteratur och inte skrivit så mycket.

Ni undrar kanske över bokmässan?

Dick reser dit på torsdag den här veckan. Nala och jag kommer efter med tåg efter skolan på fredag. Jag har inget på mässan, vilket ger Nala och mig möjlighet att gå på Liseberg, åka spårvagn och roa oss för hela slanten. Dick är väldigt uppbokad alla dagar. Jag ska be honom om en lista på framträdanden om han har tid, så kan jag publicera den här.

Nu under hösten kommer det faktiskt bli en del jobbresor. Dels har Dick en bok som utkommer i Nederländerna, så vi ska till Amsterdam igen. Vi kommer också göra en tur till Lübeck för forskning inför en bok. Och vi ska till Estland. Det blir en kombinerad jobb- och forskningsresa.

Tyvärr innebär dessa resor att vi får banta ned årets Halloweenfest rätt mycket. Vi brukar ju annars ha en jättebaluns här hemma. Det klarar vi inte nu, men Nala ska få bjuda några kompisar med föräldrar på en liten fest. Det blir en sparlågefest för att hålla minnet igång.

Bad och jobb

Vi åker till Staffanstorp och Bråhögsbadet på morgnarna. Vi är där när de öppnar och får bassängen nästan för oss själva. Bara morgonpigga pensionärer går dit för att simma då. Barnfamiljerna kommer i regel senare, och då är vi redo att ge oss av.

Vi börjar med att hoppa i på den djupa delen. Sedan simmar vi 50 meter med Nala så att hon får öva på det innan hon leker sig trött. Därefter åker hon rutschkana, hoppar och dyker. Idag lärde hon sig att dyka riktigt snyggt. Självfallet ser vi till att hålla oss ur vägen för simmarna. Vi vill inte stöta oss med dem, även om vi ägnar oss åt andra övningar. Vi, liksom de, är ju där på morgonen för att slippa stök, skrik och trängsel.

Annars har vi börjat jobba så smått. Semestern måste ta slut innan vi åker till Gotland på jobb, även om man får kalla det mjukstart. Jag filar på mitt föredrag om Loke. Dick har smällt ihop två böcker. Nästa vecka medeltidar vi oss så mycket vi orkar. Program för Medeltidsveckan hittar ni här, om ni är intresserade. Man kan söka på våra namn och hitta rätt direkt, om man är ute efter att lyssna på oss. Därpå sätter nästa arbetstermin igång för oss. Jag ska börja skriva på nästa bok, bland annat.

Största delen av tiden tar vi det dock väldigt lugnt. Vi latar oss under parasollet i trädgården, plockar litet bär och skrotar omkring i värmen.

 

Åter i Åkarp

Något har hänt! Är det åldern?

Jag har aldrig förr mått så bra som jag mår nu. Det är som om jag har skalat bort allt ovidkommande och liksom nått in till en kärna av oåtkomlighet och kraft. Andra skulle kanske ta det som ett tecken på förfall, men jag ser det som frihet. Jag går i bekväma kläder, och undviker allt som kan skava eller hålla in. Jag struntar i smink och smycken. Det är som en förvandling som gör mig nästan osynlig. En lagom tjock och lagom gammal kvinna som skiter i hur hon tar sig ut och bara gör vad hon ska väcker noll uppmärksamhet. Den gråzonen, nästan som en egen dimension av verkligheten, ger oanade möjligheter. Fler borde vistas här.

Ibland skärper jag till mig och spelar spelet. På Nalas skolavslutning såg jag städad ut, och när vi åt middag på restaurang i förrgår sminkade jag mig. Djupt ovant nu, och nästan litet äckligt med något i ansiktet.

Jag sliter i trädgården, rör mig i naturen, läser böcker och äter god mat. Gör mig inte till, utan njuter av att leva och må bra.

Här är en bild från mosskanten igår. Nala och jag hittade rester av ett gammalt smalspår. För bara några decennier sedan, långt in på 1900-talet, bröts massor av torv på Store mosse. Torven fraktades med vagnar på räls. Nu ligger resterna och rostar. Det är Nala som har fotat.

Att kasta in handduken

Jag har kastat in handduken. Dick vill så himla gärna resa någonstans i sommar. Jag vill vara hemma. Idag gav jag mig, och vi har skickat en förfrågan till Silverseas angående en kryssning på Medelhavet. Det är nästan som hemma. Man slipper alla hotellrum, bilhyror, upp- och nedpackningar. Kryssning är enkelt.

Vi ska försöka få samma typ av hytt som vanligt, och så ska vi sitta där i varsin stol och titta på havet, läsa, dricka skumpa och må gott. Resan kommer gå mellan Aten och Rom. Här kan ni se detaljerna. En del har vi sett förr, men det mesta blir nyheter. I år blir det dock inget extra. Vi reser till Aten för att gå ombord, och när vi når Rom åker vi hem.

Nu får vi se om de har plats åt oss. Annars blir det en back champagne och bänken i trädgården för min del.