Studieresa till Berlin

När Nala har februarilov reser vi till Berlin för att bekanta oss med en helt ny stad. Ingen av oss har varit där, bara mellanlandat med flyg och bytt tåg. Det ska det bli ändring på!

Resa och hotell är bokat, och jag är redan imponerad. Igår ringde de från hotellet och frågade oss om Nala, hur gammal hon var och annat, eftersom de ville fixa något litet välkomnande till henne. Det har jag aldrig varit med om förr! Vilken service! Återstår att se om vi blir lika golvade när vi kommer dit. Hotellet heter Regent och ser snyggt ut på bild.

Förra året var vi ju i Wien på lovet. Vi besökte museer, kyrkor och parker. Resan till Berlin blir nog lik den. Detta blir kul!

Igår och idag håller vi på att avpynta huset. Granen på verandan åkte ut redan förra helgen i samband med en liten olycka där den var involverad. Den stora i vardagsrummet började lukta kiss och kastades ut igår. Dick plockar ned tomtar just nu. Det är alltid lika skönt att få bort allt, fast man längtar sig vansinnig hela november för att få sätta upp det.

I Kullamannens spår

Vi har tittat på Kullamannen tillsammans med Nala. Idag bestämde vi oss för att göra en utflykt och titta på några av platserna som finns med i serien. Det blev en väldigt mysig dag.

Först åkte vi till Krapperups slott. Man får inte gå in i slottet, men stora delar av parken är öppen. Vi var ensamma där. Sedan åkte vi vidare till Himmelstorp, den lilla Skånegården som barnen i serien bor i. Den är hembygdsgård numera. Efter en kort lunchrast i Mölle såg vi Kullens fyr också. Sedan åkte vi hem.

Till Estland

Imorgon reser vi till Estland. Dick ska hålla högtidstal till minne av Gustav II Adolfs död den 6 november. Nala och jag hänger med.

Det kommer mycket lägligt. Vi har aldrig besökt Tallinn och får nu en fin chans att göra det. Jag har nyss skrivit en bok som berör Tallinn, och Dick har precis börjat på en som också berör den här staden. Väldigt bra att få åka dit och kolla läget!

I år blev det ingen stor halloweenfest, och det berodde till stor del på den här resan. Vi får återkomma nästa år, om vi är hemma. Just nu försöker vi vänja oss vid tanken på att kanske vara i Zambia om ett år, men vi har ju ingen aning om vad som gäller. Enligt vår organisation håller vi på att matchas med ett barn, men den matchningen har pågått rätt länge nu. Vi har börjat tröttna en del på att vänta. Vi borde kanske byta land om vi vill att Nala ska få en lillasyster innan hon flyttar hemifrån.

Ja, ja. Nu är det i alla fall Estland som gäller.

Champagneläge i Åkarp

För en vecka sedan var jag på möte på Historiska Media. Dick och jag hade diskuterat en ny bokidé här hemma som vi trodde väldigt starkt på, och jag presenterade den. I fredags fick jag ett positivt besked. Det blir två nya böcker, utöver den jag precis har börjat med.

Detta är enormt kul!

Ämnena berör sådant jag redan har skrivit om, men i ny tappning. Det blir alltså ganska lättskrivet och passar utmärkt att arbeta med under tiden vi är i Zambia. Till dess jobbar jag på med den mer tungrodda och källkrävande grejen jag har framför mig nu. Om jag är riktigt effektiv kan jag vara ganska klar med den när vi åker, men i så fall måste jag få upp farten. Hittills har jag mest läst litteratur och inte skrivit så mycket.

Ni undrar kanske över bokmässan?

Dick reser dit på torsdag den här veckan. Nala och jag kommer efter med tåg efter skolan på fredag. Jag har inget på mässan, vilket ger Nala och mig möjlighet att gå på Liseberg, åka spårvagn och roa oss för hela slanten. Dick är väldigt uppbokad alla dagar. Jag ska be honom om en lista på framträdanden om han har tid, så kan jag publicera den här.

Nu under hösten kommer det faktiskt bli en del jobbresor. Dels har Dick en bok som utkommer i Nederländerna, så vi ska till Amsterdam igen. Vi kommer också göra en tur till Lübeck för forskning inför en bok. Och vi ska till Estland. Det blir en kombinerad jobb- och forskningsresa.

Tyvärr innebär dessa resor att vi får banta ned årets Halloweenfest rätt mycket. Vi brukar ju annars ha en jättebaluns här hemma. Det klarar vi inte nu, men Nala ska få bjuda några kompisar med föräldrar på en liten fest. Det blir en sparlågefest för att hålla minnet igång.

Bad och jobb

Vi åker till Staffanstorp och Bråhögsbadet på morgnarna. Vi är där när de öppnar och får bassängen nästan för oss själva. Bara morgonpigga pensionärer går dit för att simma då. Barnfamiljerna kommer i regel senare, och då är vi redo att ge oss av.

Vi börjar med att hoppa i på den djupa delen. Sedan simmar vi 50 meter med Nala så att hon får öva på det innan hon leker sig trött. Därefter åker hon rutschkana, hoppar och dyker. Idag lärde hon sig att dyka riktigt snyggt. Självfallet ser vi till att hålla oss ur vägen för simmarna. Vi vill inte stöta oss med dem, även om vi ägnar oss åt andra övningar. Vi, liksom de, är ju där på morgonen för att slippa stök, skrik och trängsel.

Annars har vi börjat jobba så smått. Semestern måste ta slut innan vi åker till Gotland på jobb, även om man får kalla det mjukstart. Jag filar på mitt föredrag om Loke. Dick har smällt ihop två böcker. Nästa vecka medeltidar vi oss så mycket vi orkar. Program för Medeltidsveckan hittar ni här, om ni är intresserade. Man kan söka på våra namn och hitta rätt direkt, om man är ute efter att lyssna på oss. Därpå sätter nästa arbetstermin igång för oss. Jag ska börja skriva på nästa bok, bland annat.

Största delen av tiden tar vi det dock väldigt lugnt. Vi latar oss under parasollet i trädgården, plockar litet bär och skrotar omkring i värmen.

 

Åter i Åkarp

Något har hänt! Är det åldern?

Jag har aldrig förr mått så bra som jag mår nu. Det är som om jag har skalat bort allt ovidkommande och liksom nått in till en kärna av oåtkomlighet och kraft. Andra skulle kanske ta det som ett tecken på förfall, men jag ser det som frihet. Jag går i bekväma kläder, och undviker allt som kan skava eller hålla in. Jag struntar i smink och smycken. Det är som en förvandling som gör mig nästan osynlig. En lagom tjock och lagom gammal kvinna som skiter i hur hon tar sig ut och bara gör vad hon ska väcker noll uppmärksamhet. Den gråzonen, nästan som en egen dimension av verkligheten, ger oanade möjligheter. Fler borde vistas här.

Ibland skärper jag till mig och spelar spelet. På Nalas skolavslutning såg jag städad ut, och när vi åt middag på restaurang i förrgår sminkade jag mig. Djupt ovant nu, och nästan litet äckligt med något i ansiktet.

Jag sliter i trädgården, rör mig i naturen, läser böcker och äter god mat. Gör mig inte till, utan njuter av att leva och må bra.

Här är en bild från mosskanten igår. Nala och jag hittade rester av ett gammalt smalspår. För bara några decennier sedan, långt in på 1900-talet, bröts massor av torv på Store mosse. Torven fraktades med vagnar på räls. Nu ligger resterna och rostar. Det är Nala som har fotat.

Att kasta in handduken

Jag har kastat in handduken. Dick vill så himla gärna resa någonstans i sommar. Jag vill vara hemma. Idag gav jag mig, och vi har skickat en förfrågan till Silverseas angående en kryssning på Medelhavet. Det är nästan som hemma. Man slipper alla hotellrum, bilhyror, upp- och nedpackningar. Kryssning är enkelt.

Vi ska försöka få samma typ av hytt som vanligt, och så ska vi sitta där i varsin stol och titta på havet, läsa, dricka skumpa och må gott. Resan kommer gå mellan Aten och Rom. Här kan ni se detaljerna. En del har vi sett förr, men det mesta blir nyheter. I år blir det dock inget extra. Vi reser till Aten för att gå ombord, och när vi når Rom åker vi hem.

Nu får vi se om de har plats åt oss. Annars blir det en back champagne och bänken i trädgården för min del.

Sista turnén

Som ni kanske vet är den här hösten den sista gången som vi ger oss ut på turné. Vi slutar av många skäl. Det viktigaste är att Nala ska börja skolan nästa år och vi vill inte att hon ska vara bort från skolan, eller att vi är borta från Nala. Det beror också på att vi har blivit ganska slitna av alla resor, och gärna vill vara mer hemma.

Det finns naturligtvis mycket som är roligt med resorna. Vi får träffa massor av vänliga människor som är intresserade av vad vi håller på med, och det är förstås en väldigt stor bonus. Men Dick, som ju är den som föreläser nästan varje gång vi reser, börjar bli trött på att läsa in sig på nya ämnen hela tiden. Trots att han har skrivit om hur mycket som helst så är det nästan aldrig några av de ämnena som folk beställer föreläsningar om. I stället är det lokala grejer som Dick måste läsa in sig på, och allt som oftast blir det sistaminutenändringar i titeln på föreläsningen som han kanske får veta några dagar innan, och det är rätt stressande. Snart är detta historia, men just nu ligger det framför oss.

Detta är programmet inför sista resan med Cirkus Harrison:

Alingsås, måndagen den 19 november. Här kan ni läsa om det.

Redbergsteatern i Göteborg den 20 november. Här kan ni läsa om det.

Kungliga slottet i Stockholm den 21 november. Här kan ni läsa om det.

Kulturhuset i Oskarshamn den 22 november. Här kan ni läsa om det.

Mönsterås den 23 november. Här kan ni läsa om det.

Varberg dem 26 november. Här kan ni läsa om det.

Ludgo kyrka utanför Nyköping den 28 november. Här kan ni läsa om det.

Kulturhuset i Upplands-Bro den 29 november (med Irène Seth). Här kan ni läsa om det.

Bohusläns museum i Uddevalla den 4 december. Här kan ni läsa om det.

Sedan är det slut. Vi ska öppna den fetaste champagnen vi har i källaren och bara njuta resten av året, för nu är det slut. Vi ska odla vår trädgård, gona oss på verandan och städa i källaren, allt sådant som normala människor gör. Inga mer hotell av ”Grepentyp”, inga långkörningar tvärs över Sverige i halka och is, inga sena bananer före sängdags på grund av missad middag. Bara lugn och skrivro hemma i Åkarp. Vi kommer att leva tills vi blir 130 år på grund av vår nya livsstil.

Detta betyder förstås inte att vi aldrig mer kommer att åka ut på föreläsningar, men i framtiden kommer det mestadels att ske på helger, till ett högre pris och (detta är min idé) om ämnet man kommit överens om från början ändras går taxan upp eftersom det blir ett merarbete.