Trädgården

Jag läste igenom inlägget från igår, och inser att en och annan kanske undrar hur det egentligen står till med trädgården, full med buskage och skog. Är det så illa som det låter?

Sanningen är denna. Vi har en stor trädgård. Jag tror att den är mellan 5 000 och 6 000 kvadratmeter. När vi flyttade in hade ingen brytt sig om att ta hand om den på ganska länge. Överallt växte jättestora träd och prydnadsbuskar i mastodontformat. Även en vanlig spirea blir lätt fem meter hög om man låter den bli det.

Något av det första vi gjorde var att ta bort ett stort buskage med idegran. Det täckte en yta större än en normalt vardagsrum. Sedan tog vi bort en blodhassel och några av de riktigt stora träden, bland annat granar och björkar i fullvuxen höjd.

Men efter det har vi haft fullt upp med själva huset, och trädgården har fått klara sig med bara litet omvårdnad. Förra året blev det äntligen tid att börja titta på den på allvar.

Då hade ett buskage etablerat sig bakom och bredvid garaget och hela vägen in i ett gammalt cykelskjul. Mitt i cykelskjulet växte en ganska stor fläderbuske. En stor del av buskaget bestod av fläder, syren och snöbär, förutom mindre träd. Allt detta är nu borta. Man kan parkera cyklar i skjulet, gå runt garaget och sitta vid ett trädgårdsbord där det tidigare var ogenomtränglig ”djungel”.

Ytterligare två buskage försvann senare förra året. Båda bestod till nästan hundra procent av björnbärssnår. Inte så kul att slåss mot, men man känner sig rätt duktig efteråt. Nu har vi därför tillgång till flera fruktträd som man tidigare inte kunde nå utan att ikläda sig rustning, och en före detta parkeringsplats. Vi kommer aldrig ställa en bil där, men för länge sedan gjorde man det.

Ytterligare tre buskage återstår. Ett kallar vi skogen eftersom det växer några stora träd där. Vårt tulpanträd står i skogen, liksom en enorm bok och några rönnar. Utöver detta finns en hel del fläder och stora prydnadsbuskar. Denna skog håller vi på att glesa ur. De stora träden ska förstås få vara kvar, liksom en del av buskarna. Men om vi får bort all sly, alla småträd och all fläder (som sprider sig väldigt lätt!) kommer skogen att få karaktären av ett prydligt gotländskt änge. Ni som vet, ni vet. Man kommer att kunna gå där utan att fastna i en buske. Man kan klippa gräs där. Man kan se blommor där, och blommorna kommer att få mer solljus. Flädern som är kvar kommer att kunna skördas.

Vad som sker med resterande buskage återstår att se. På sikt vill vi ha bort dem. Jag när en liten dröm om att anlägga en fruktträdgård, och då måste ett av dem bort. I en annan del av trädgården skulle vi vilja ha en riktigt fin och slät gräsmatta, så att man kan spela krocket och badminton utan att falla ned i en grop eller braka rakt in i ett snår med taggar. Vi har ju väldigt mycket mark att använda, det är bara det att den just nu är upptagen av växtlighet.

Om någon tror att jag tycker att detta är jobbigt så har vederbörande fel. Jag älskar att röja buskage! Det kan vara världens bästa terapi. Att plocka fram sågen, stora sekatören (eller vad heter de där jätteknipverktygen?), yxan och pikhackan och ge sig på allt detta är underbart! Jag är ju egentligen så långt ifrån den sortens arbete att alla insatser jag gör känns exotiska och speciella. Jag yxar ned ett träd! Jag gör det! Otroligt! Jag klättrar i stora buskar och sågar grenar! Lika fantastiskt! Jag hugger upp grova rötter med pikhacka! Makalöst! Man känner sig vansinnigt kapabel när man gör sådana grejer. Frågan är vad jag ska ta mig till när buskagen är slut. Lyckligtvis lär det dröja ett bra tag.

Hallon

Under våren och sommaren har trädgården alltmer kommit att bli som ett stort rum att gå in i, en förlängning av de rum vi har inne. Egentligen är den snarare en stor hall som rymmer vårt, i sammanhanget, betydligt mindre hus. När dörrarna står öppna suddas gränserna ut mellan vad som är inne och ute. Samma gränslöshet som vi erfor i Kenya får vi förstås inte till här hemma. Där upphävdes skillnaden mellan inom- och utomhus ofta fullständigt. Jag gillar den känslan, när man gradvis övergår till mer eller mindre ute eller inne utan en tydlig gräns.

Igår hittade jag hallon i trädgården, och idag plockade jag dem och gjorde sylt.

Just nu håller vi på att få en städskrubb. Vår lilla, aldrig använda, gästtoalett är försvunnen. Ikväll kan vi ta ett nytt rum i besittning här inne. Det ser jag mycket fram emot. Vi behöver verkligen ett praktiskt utrymme för städgrejer.

Annars tar vi det lugnt. Låter dagarna masa sig fram som de vill, stör oss på att vi aldrig får våra nya sopkärl. De skulle ha varit här för månader sedan, men dröjer och dröjer. Min sopsorteringsmoral sjunker ju längre tiden går.

Om en stund ska jag rensa jordgubbar. Vi ska koka kräm till lunch.

Trädgårdsarbete

Sedan en knapp vecka tillbaka är min bror här. Nala och jag var ju i Oskarshamn och hälsade på mormor och morfar, och då fick morbror Karl hänga med tillbaka.

Vi har så roligt! Under dagarna som har gått har vi spikat upp myggnät på dörrarna, åkt till återvinningsstationen med en hel last skräp, fixat ett trädgårdsbord, klippt idegranshäcken, tagit ned några träd i trädgården, röjt all mark runt fruktträden och köpt ett tv-spel till Nala som hon älskar. Vi har också gjort saft och köttbullar och firat midsommar. Igår poppade vi popcorn och hade filmkväll med Röjar-Ralf 2.

Mest arbete har lagts på trädgården. Det var inte gjort i en handvändning att röja fram fruktträden. Vi har tampats med björnbärssnår, nässlor, hasselstånd och murgröna. Vi har så mycket avfall att göra av med att så vi ska beställa hem en container för att bli av med det.

Men nu! När jag tar ett varv på ”ägorna” känns det riktigt bra!

Idag ska vi inventera vårt planklager. Om vi har tur har vi material att snickra en sågbock av. Därefter ska jag göra ved av en del av träden vi har tagit ned. Känns ju dumt att kasta dem när vi kan elda med dem till vintern.

Imorgon är det slut för den här gången. Jag kör tillbaka morbror Karl  till Oskarshamn, och sedan får vi se vad som händer. Dick vill gärna att vi åker ut en sväng, och det vore trevligt.