Härliga nyheter

Igår kom arkitekten hit. Hon motsvarar alla våra förväntningar med råge. Förslaget hon hade var jättebra redan nu. Vi skulle lätt kunna bygga detta och vara nöjda, men vi ska ändå ta det ett par vändor till.

Fasaden kommer i alla fall bli putsad och ha en ljus färg. Stora dekorativa partier kommer att vara kopparklädda. Just nu drar biblioteket åt art déco-hållet. Det är ursnyggt, men vi ska också testa en litet ”rundare” och mer organisk variant, inspirerad av Gaudí. Ja, ni hör ju. Detta kommer ett bli enormt praktfullt vad vi än väljer att gå vidare med.

 

Karl fyller år! Grattis!

Vi kallar honom alltid morbror Karl här hemma, som om morbrorskapet vore det viktigaste med honom. Det är det kanske också. Jag har svårt att tänka mig en bättre morbror till Nala. Hon älskar honom och saknar honom när de inte ses. Han är rolig, snäll och tålmodig. De kan se film ihop. De poppar popcorn. De lyssnar på musik. Bygger lego. Men så är han också världens bästa bror. Vi gör utflykter, jobbar i trädgården, fixar med huset, skojar, pratar och tar oss tid för varandra. Om någon vet allt om mig är det min bror. Om jag litar på någon lika mycket som på mig själv är det på honom. Om det finns någon jag alltid kan ringa är det Karl.

Idag fyller han år. Jag hoppas att han får en bra dag.

På fredag åker jag till Oskarshamn för att fira honom. Det kommer att bli roligt. Vi ska ut och äta på kvällen, och på lördag lagar vi mat hemma hos mamma och pappa för en liten extrafest. Jag ser fram emot det.

Nala-mammakväll igen

Dick åker till Göteborg om några timmar. Han ska föreläsa två gånger på Redbergsteatern i eftermiddag och kommer tillbaka imorgon.

Nala och jag ska nog ha sillafton här hemma. Vi får se om vi kan hitta på något annat kul också.

Dick är inte särskilt glad åt sina ensamresor. Han hade föredragit att få sällskap, men det kan vi inte göra något åt. Nala har skola, och vi kan och vill inte begära ledigt för henne i onödan. Jag är inte heller så pigg på att göra resor så ofta som förr. Det blev för mycket, och jag är hellre hemma. Till hösten kommer det vara några större engagemang som vi måste vara med på. Vi sparar oss till dess.

Annars jobbar vi mest hela tiden. Jag sitter till tänderna med mitt manus och register. Dick skriver bloggar för Svenska Dagbladet. Han har nyss börjat med en ny stor bok. Den ser vi fram emot!

Nytt arbetsår

Nyss skickade jag iväg svaret på en läsarfråga till Populär historia. Den handlar om påskkärringar och kommer säkert in i tidningen lagom till påsk.

Jag har också skrivit kontrakt på två nya böcker. De ska inte vara särskilt omfattande och deadline är redan i sommar, så jag måste lägga min andra bok åt sidan och fokusera på dessa i stället. Därför ägnar jag den här dagen åt att tömma mitt skrivbord på material om det jag inte längre ska skriva om. Det sorteras in i en bokhylla i väntan på att återupptas senare.

En sådan händelse gör att jag faktiskt kan se ytan på skrivbordet. Det gör jag annars aldrig. Jag klamrar mig envist fast vid deviser av typen ”ett rörigt skrivbord är ett tecken på intelligens”. Nyligen läste jag en rubrik som hävdade att morgontrötthet också var ett tecken på att man är smart. Jag tror egentligen varken att mitt skrivbord eller min morgonseghet avslöjar någon exceptionell hjärnkapacitet hos mig. Jag har alltid känt mig rätt trög, men man kan ju alltid hoppas.

Det var jobbet. På det mer privata planet: Mamma och pappa åkte hem igår. De var här i några dagar och lagade mat. Vi bodde i princip i köket i två dygn, vilket var väldigt inspirerande. Ett utmärkt sätt att umgås på om man gillar mat. Vi måste göra om det!

Nalas skola började idag. Hon var riktigt peppad inför att börja igen. Vi har haft det mysigt under lovet, men det blir förstås tråkigt utan kompisar. Apropå detta: Jag måste berätta om Frost II. Den var jättebra: spännande, snygg, sorglig och rolig. Gå och se den om ni kan.

Ett vingligt slut

I år firar vi nyår bara vi tre. Mamma, pappa och Karl, som skulle ha kommit, är kvar i Oskarshamn. Sjukdom … Jäkla olägligt.

De kommer förhoppningsvis till trettonhelgen, så vi ser på nyår som en generalrepetition inför den verkliga festen. Nyss åt vi snittar med skagenröra, kalixlöjrom och tonfisktartar. Det var lunchen. Ikväll blir det hummersoppa, ugnsbakad hälleflundra med skaldjurssås och glace au four. Vi lider ju inte, det kan man inte påstå, men det hade varit väldigt kul med besök och skratt i köket och ståhej. Det är tomt och lite ledsamt.

Så om någon sitter ensam idag kan ni lita på att vi tänker på dig. Hoppas att din dag blir fin och att nästa år blir ett toppenår!

Glöggmingel ikväll

Ikväll är det glöggmingel hos Historiska Media. Det är alltid kul, och i år kommer Maria Gustavsdotter dit. Extra roligt, med andra ord. Hon stannar över natten hemma hos oss, och det ser vi verkligen fram emot.

Innan dess måste vi dammsuga i gästrummet och piffa litet på övervåningen, den del av huset som vi för det mesta hoppar över eftersom gästerna inte kommer dit. Som ni vet städar vi mest när vi har besök. Tur att vi får det ibland. Vi får anledning att gå över huset två gånger till den här månaden. Karl kommer ju till jul, och mamma och pappa firar nog nyår här. Som förra året., och det blev lyckat.

Annars är det som vanligt. Vi har inte hört ett skvatt från Zambia, ifall någon undrade. Vi har nästan glömt bort att vi kanske ska dit. Plötsligt slår det oss att vi inte har hört något än, men annars är livet precis som det ska vara. Dick fick en fråga från en resebyrå nyss. De vill att han ska guida på en flodkryssning på Ganges om ett par år. Det vore något! Inget är bestämt än. Det är mycket som ska klaffa för att resor verkligen ska bli av. Nala ska få läsa en bit ur julevangeliet i kyrkan på söndag, och samma text på julafton. Vi är så stolta och övar varje dag. Vår unge!