En jäkla lång och kall vår

Gaaah! Vad jag har tröttnat på det här vädret nu, bara svinkallt, blåsigt och elakt hela tiden. Det är 16 maj och temperaturen är 10 grader? Var är växthuseffekten när man behöver den?

Annars är allt okej. Nalas förkylning verkar aldrig vilja ge med sig. Vi kan kanske skylla på vädret? Eller coronan? Har hon fått corona? Vi skämtar ju fortfarande om det här. Alla andra har kanske slutat med det vid det här laget, men vi är ju så jäkla isolerade att skämten ligger något decennium efter alla andra.

Häromdagen var jag i teaffären och expediten hostade när hon skulle fylla i teburken. Hon stirrade vettskrämt på mig, som stirrade tillbaka med samma min. Sedan påstod hon att det var allergi, och jag ryckte på axlarna och tänkte att antingen är det allergi eller också köper jag två hekto coronate till mamma och pappa. Måtte det vara allergi!

Tanken är att jag ska åka till Oskarshamn nästa vecka. Inte för att frottera mig med den äldre generationen, men för att träffas på stort avstånd utomhus och överlämna några tepåsar. Civiliserade människor klarar sig inte utan te, så det är en nödvändig resa.

Just nu är jag litet orolig att expeditionen brinner inne på grund av Nalas förkylning. Jag har också fått oroande nyheter från Oskarshamn om att morbror Karl är sjuk. Det kan vara förkylning, eller corona. Vi väntar och ser. Under tiden fortsätter vi att skoja om detta.

Har ni förresten sett dockserien som finns på Svenska Dagbladet? Jag skrattar ihjäl mig åt den. Kolla här.

Detta med jämnmod

Det har aldrig varit min starka sida att hålla ut och ta saker för vad de är. Gilla läget, rätta in mig i ledet, acceptera situationen. Jag har svårt för det. När något skaver vill jag bort från det, kosta vad det kosta vill. Nu ska jag i stället öva mig i att bida min tid.

Idag var två personer från kommunen här. Vår granne på den goda sidan var med. Vi har ju trots allt väldigt bra grannar också! Det finns nog inget att göra mot grannen på den mer onda sidan. Det finns inget formellt fel i att anlägga en landhockeybana vid gränsen. Det var inte så att inte kommunmänniskorna kunde förstå oss, men de kunde inte direkt hjälpa oss. Möjligen kommer de att ge oss bygglov för muren. Så vi hoppas på den.

På plussidan: det finns inte heller något som hindrar oss från att bygga en åtta meter hög klätterställning vid gränsen. Så om andan faller på kan vi ge igen.

Nu försöker vi emellertid samla oss, koncentrera oss på den förestående muren, grunden och fasaden. Det är ju en del. När allt kommer omkring vill vi inte flytta. Vi ser hellre att framtiden bär med sig en skilsmässa hos våra hatobjekt på andra sidan häcken och att vi sedan köper deras villa via en bulvan. Sedan gör vi ett poolhus av hela rasket. Deras lilla fåniga badbalja till pool kan vi ha som plaskdamm till barnbarnen om vi inte har lust att odla näckrosor i den. Det vore något!

Och jag måste ger er några fler porträttbilder. Några som är mer rättvisande för hur verkligheten är. Tyvärr har jag raderat de värsta, men håll till godo:

Härliga nyheter

Igår kom arkitekten hit. Hon motsvarar alla våra förväntningar med råge. Förslaget hon hade var jättebra redan nu. Vi skulle lätt kunna bygga detta och vara nöjda, men vi ska ändå ta det ett par vändor till.

Fasaden kommer i alla fall bli putsad och ha en ljus färg. Stora dekorativa partier kommer att vara kopparklädda. Just nu drar biblioteket åt art déco-hållet. Det är ursnyggt, men vi ska också testa en litet ”rundare” och mer organisk variant, inspirerad av Gaudí. Ja, ni hör ju. Detta kommer ett bli enormt praktfullt vad vi än väljer att gå vidare med.