River Sunset Luxury Villas i Diani

Igår kväll fick vi ett mejl från vår förra hyresvärd. Han berättade att en svensk familj som skall adoptera övervägde att bo på River Sunset Luxury Villas och undrade om vi kunde kontaktas för att berätta hur bra det var. Vi svarade inte på det mejlet eftersom vi verkligen inte vill göra reklam för det stället.

Jag vet att rätt många som håller på eller är på väg att adoptera från Kenya läser den här bloggen. Om ni eller någon ni känner är på väg att hyra in sig på River Sunset Luxury Villas i Diani bör ni tänka om, alternativt säga till den ni känner att tänka om. Ni vill inte bo där. Jag skall förklara varför.

För det första har husen utomhuskök. Ett kök ute i Kenya är en lika smart idé som ett kök ute i Sverige. Alltså ingen bra idé alls. Vi plågades av insekter hela tiden. Köket blev smutsigt på nolltid. Vi gjorde inget annat än städade i köket. Man kan inte förvara något i matväg utomhus eftersom fåglar, insekter, apor och andra djur kommer och äter upp det. När det blåser yr massor av skräp in. En av villorna har inomhuskök och utomhuskök, men den har urdålig planlösning. Köket ligger mitt i det rum som annars är det rum ni vill äta i. Man äter inte utomhus, tro mig. Det kommer horder av flugor, myror och annat. Dessutom svettas ni ihjäl när värmen kommer och det gör den snart.

För det andra ingår det väldigt litet i hyran. Det ingår inte städning, inte städutrustning, inte lakan, inte handdukar, inte mattor, inte tavlor på väggarna, inga smålampor, inga mindre bord eller sittplatser. Det finns dubbelsängar i tre rum, ett matbord med fyra stolar, en stor soffa ute och två utefåtöljer med ett litet bord. Ni får skaffa allt annat själva. Eftersom golvet både ute och inne består av råa stenplattor kommer ni att längta ihjäl er efter mattor och tvingas köpa det. Eftersom sängkläder och handdukar surnar efter ett par dagar och måste tvättas och bytas måste ni ha flera uppsättningar av detta. Det få ni köpa eftersom ni knappast packar med det från Sverige. Vi anlitade en dam som städade. Det är inte dyrt, men på många ställen ingår städning i hyran.

För det tredje kan ni inte använda vattnet i kranen till något annat än potatiskokning. Det är nämligen saltvatten. Det dröjer innan man är tillfreds med att duscha i saltvatten. Det kan inte användas till te och kaffe. Ni får köpa väldigt mycket vatten. Vattnet är också extremt kalkhaltigt och grusigt så kranarna sätts igen hela tiden. Detta förväntar sig inte hyresvärden att ni skall be om hjälp med att rensa. Han gör det motvilligt.

För det fjärde är detta inte ett säkert ställe att bo på. Vi blev bestulna på saker och drabbades av skadegörelse. Hyresvärden vägrade tro att några av ”hans” killar skulle göra sådana saker. En natt dök ett gäng våldsverkare upp på området och kastade sten. De var beväpnade med masaiklubbor. Vakterna på området, inte mer än småkillar med träpinnar i händerna, flydde hals över huvud. Området ligger väldigt ensligt och vägen dit är usel så hjälp kommer inte i brådrasket. Vi skulle ha fått en larmdosa, men den fick vi aldrig.

För det fjärde kan ni under inga omständigheter bo på River Sunset Luxury Villas om ni inte har en bil. Området ligger långt från stranden. Fågelvägen är det kanske bara några hundra meter, men i verkligheten är det flera kilometer till en farbar väg ned till stranden. Ni kommer inte att bada särskilt ofta, utom i poolen som är jättebra. Det är också långt till alla affärer. Att ha bil i Kenya är svårt. Det är ett projekt att köpa bilen och att försäkra den. Det är förvånansvärt dyrt. Vi köpte en riktig skitbil som knappast hade gått att sälja i Sverige, men här kostade den oss över 30 000. Försäkringen var svindyr. Den har gått sönder hela tiden eftersom bilar aldrig servas eller kollas innan de är riktigt trasiga i Kenya.

För det femte är villorna inte barnsäkra. När ert barn börjar gå måste ni antingen låsa in det eller bevaka varje steg det tar eftersom det kan ramla ned från en av balkongerna och slå ihjäl sig mot stenläggningen nedanför. Ribborna i räcket är så glest satta en liten unge med lätthet kommer igenom. Stället är livsfarligt.

För det sjätte vill ni inte bo ensamma utan andra svenska familjer i närheten. Ni kunde lika gärna bo åtta månader på havets botten eller på månen. Ni kommer att längta hem och bli deprimerade eftersom ni saknar folk att prata och umgås med. Se till att hitta ett ställe där det finns andra svenska familjer på samma ställe eller väldigt nära. Bry er inte om att vissa adoptionsorganisationer säger att det inte får vara fler svenskar på ett visst ställe nu. Bo där ändå. Berätta helt enkelt inte var ni tänker bosätta er om ni misstänker att någon skulle ha synpunkter på det. De andra svenskarna hjälper er, kan ge er tips, låna ut saker, grilla ihop med er och en massa annat. Ert barn kommer dessutom att uppskatta andra barn.

Alltså: Bo gärna i Diani. Luften är bättre än i Nairobi. Gör så här: Kolla med andra familjer som bor här eller har bott här. Åk hit och boka in er på ett ställe för en eller två veckor och kolla utbudet på villor och lägenheter på plats under den tiden. Det finns gott om ställen att bo på så ni behöver inte ordna långtidsboende i förväg. Ni får bara problem om ni inte trivs. Vi fick det, så lyssna på det rådet. Hyror går att det att pruta på. Uppsägningstiden kan ni också pruta på. Vi fick ned tiden till två veckor, från att ha varit två månader på vårt nya ställe. Det är få turister i Kenya nu så det är ni som är den starka parten när ni skall hitta någonstans att bo.

Låt er inte luras av tjusiga halmtak och drinkar på bilderna. När ni är här vill ni bo bekvämt och tillsammans med andra svenskar. Det är det som räknas, Inget annat.

Mot Sails

Ikväll går vi på restaurang för att pigga upp tillvaron. Inte för att den just nu behöver så hemskt mycket uppiggning. Gårdagskvällens fest var ett rejält lyft. Det är enorm skillnad mellan att bo ensamma som vi gjorde förr och att bo här, omgivna av trevlig människor med ljud runt omkring, glada barn och vuxna. Alla håller dessutom sams. Det är som att bo i ett riktigt bra kollektiv, exklusive gemensamt kök och inklusive hotellstädning varje dag. Inte så dumt. Om vi fortsätter så här kommer vi kanske snart att börja trivas riktigt bra.

Snart går i alla fall taxin till Sails, en bra restaurang här i Diani som vi har varit på en gång tidigare. Nala sover gott och vi har bett våra urfina grannar att ha ett öra öppet ifall något skulle hända.

Njutning på stranden

Igår följde vi med de två andra svenska familjerna till en restaurang för en lång lördagslunch. Vi tog bilen hem till dem och gick därifrån till ett ställe som heter Lantana.

Promenaden gick längs stranden och det var lågvatten. Stranden är alltså väldigt enkel att gå på. Sanden är visserligen mjuk och skön, men den är alldeles tillplattad och skön att gå på. Man sjunker inte ned i den som man kan göra på svenska stränder. Vi fick låna en barnvagn att köra tillskottet i. Gissa om hon gillade det! Sådan superlyx! Vi saknar ju vagn, mest för att vi bor med en så fruktansvärt eländig väg utanför dörren att en vagn inte behövs. Vi går aldrig den vägen. Alltså tvingas tillskottet gå när hon skall någonstans, om inte vi bär henne kortare sträckor. Detta har visat sig bra för hennes gångutveckling. Hon gick från att inte kunna gå alls till att bli riktigt duktig på nästan ingen tid alls. Men hon, precis som alla andra, föredrar att åka om det går. Hon satt som en prinsessa i vagnen.

På Lantana åt vi grillade räkor, de flesta av oss. Tillskottet åt vitlöksbröd i massor.

Idag skall Dick klippa sig. Vi skall tvätta en massa kläder och byta sängkläder. Ni kan inte tro hur snabbt sängkläder blir äckliga i den här värmen. Jag tycker att vi byter hela tiden.

Syrran skickade några bilder på tillskottets finfina kusiner. Hon har två kusiner, en elvaårig som snart kommer hit och en som är tio månader. De är sötare än socker. Himmel, vad man vill krama dem! Tillskottet kommer nog avguda den stora och busa ihjäl sig tillsammans med den lilla.

Solen går ned

Nu håller solen på att gå ned över Shimba Hills, som vi ser härifrån. Det är lugnt, skönt och vackert. Tidigare idag har det regnat, men nu lyser de sista solstrålarna över huset och poolen.

För några timmar sedan beställde mamma och pappa biljetter för att åka hit. De tar med sig systerdottern som jag saknat så mycket. Den åttonde juli landar de i Nairobi. Vi möter dem. De blir här i nästan tre veckor, men några dagar åker de på safari.

Vädret har blivit så mycket skönare nu under regnperioden. Egentligen borde detta vara högsäsongen här, inte lågsäsongen. Man kan röra sig ute utan att få fnatt av värmen. Kläderna är inte alltid fuktiga av svett. Mitt hår känns okej igen, vilket det verkligen inte gjord när vi kom hit. Ett tag fantiserade jag om att klippa av allt bara för att det var så äckligt hela tiden. Men det är inte kallt. Vissa dagar regnar det mycket, andra regnar det inget alls. Det är ett riktigt trevligt klimat att vistas i nu.

Fest i huset

Idag hade vi fest här. De andra familjerna som vi lärt känna i Diani kom över. Vi bjöd på litet gott och blandat, från morotsstavar med tsatsiki till ost med kex till frukt med glass. Ett par lyckliga killar i sexårsåldern badade i poolen som ingen badat förr. Det var riktigt trevligt. Vi är väldigt glada över att ha lärt känna några andra här. Vårt tillskott blev upplivad av besöket. De flesta barnen är äldre än vad hon är, men en kille är bara litet äldre och hon gillar honom skarpt. Det känns bra också att hon måste samsas med någon i sin egen storlek.

Nu tar vi igen oss med ett Bamseavsnitt i sängen före läggdags. Just nu är Bamse och Skutt små som flugor och sitter fast i ett spindelnät. Illa, illa.

Annars har vi jobbat de senaste dagarna, mest jag förstås. Dick är trots allt pappaledig. Han gör sådant han har lust att göra. Jag har suttit med läroboken. Nästa år är det tänkt att de skall komma ut. Spännande, alltså. Imorgon är det dags för tomten igen.

Var är regnet?

Alla säger att det skall vara regnperiod i Kenya nu. Hittills har vi fått ett regn. Ett! Inte mycket till regnperiod, om ni frågar mig. Men alla säger också att det är maj som är den värsta regnmånaden så allt kommer kanske då.

Regn har ju sina sidor. Eftersom det just nu är mycket varmt och mycket torrt skulle det sitta fint med en dags regnande. Fatta att jag aldrig skulle skriva detta i Sverige! Jag hatar egentligen regn. Men man kan uppenbarligen få för mycket värme också. Hur man än gör kommer man inte undan värmen. Man kan inte krypa ur skinnet när man blir svettig, men kan klä på sig när man är kall. Inte förrän nu inser jag att den svenska kylan inte är så pjåkig.

Regn sänker värmen här har vi märkt. När det är mulet blir det med ens mycket behagligare och så fort regnet kommer sjunker temperaturen med kanske tre grader. Det gör stor skillnad. Dessutom finns det en viss mysfaktor i att sitta och huka under taket medan regnet vräker ned på ett sätt som knappt låter sig beskrivas. Tänk er det värsta svenska regnväder ni någonsin varit med om, när vattnet mer trycks nedåt än faller och försök att vrida upp den tanken litet mer, då har ni ett regn här. Och det håller inte på i fem minuter som en sådan svensk skur gör, utan i fem timmar eller i en dag eller mer. Allt regnar bort. Till och med stora asfalterade vägar står under vatten.

Så nackdelar finns med regnet. Vägen till vårt hus är i rätt uselt skick redan under torrperioden. När regnet kommer försvinner stora delar av den helt. Antingen sköljs den bort eller också är den vattenfylld. Att ta sig härifrån med vår bil efter några timmars kraftigt regnande går inte. Jag överdriver inte: Det går inte att köra härifrån. Vi skulle bli fast i en pöl med halvmeterdjupt vatten och behöva bärgning.

Vi har faktiskt lagt upp ett förråd med nödproviant för den händelse att vi blir inregnade i några dagar.

 

Påskafton

Det känns inte riktigt som påsk här, får jag erkänna. Jag trodde att allt skulle vara igenbommat och stängt igår på långfredagen, men det var öppet som vanligt. Till och med byggkillarna var här och arbetade, vilket de inte är på söndagar. Långfredag verkar inte ha samma betydelse i Kenya som i Sverige. Idag är det påskafton och vi äter nog varsitt ägg någon gång under dagen. Och vi skall öppna en flaska champagne som vi har haft liggande i kylskåpet i över en månad.

Vår hyresvärd tittade förbi igår. Av litet oklara skäl ville han att vi skulle titta på de andra husen när de var klara för att se om vi hellre ville bo i något av dem. Ett av dem lär ha ett kök inomhus och det har vi ju saknat så kanske packar vi våra pinaler och flyttar femton meter bort. Men vi får se hur det blir. Vad vi inte riktigt förstår är varför han tog upp detta. Vi har nämligen aldrig påtalat för honom att vi skulle vilja ha kök inne. Hans skäl måste vara något som vi inte känner till. Han vill åt vårt hus av någon orsak. Hmm…

Vi trivs annars litet bättre nuförtiden. Jag tror att det hänger ihop med att vi har hjälp med städning och har mattor på golven. Mattor gör underverk för trivseln. Sedan har vi väl vant oss också. I början tyckte jag att det var obehagligt med det salta vattnet, men nu märker jag det knappt längre. Så länge man håller det borta från munnen är det okej. Dessutom har vi flyttat in. Vi är ute när vi behöver vara det och när vi tar en eftermiddagsfika, men annars arbetar och äter vi inomhus. Då slipper man värmen och alla insekter och det gör livet rätt drägligt.

 

Stanna eller flytta?

En sak som har börjat gå oss på nerverna med vår bostadsort är att den ligger granne med en byggarbetsplats. Jag vet att jag har nämnt det förr.

Saken är den att vi inte alls visste att det skulle vara så när vi bestämde oss för att bo här. Som vi förstod det var de fyra villor som är under uppbyggnad bara på planeringsstadiet. När vi anlände insåg vi att de kommit en bra bit längre än så, men att de var långt ifrån klara.

Vi har för länge sedan slutat sitta utomhus på grund av alla ljud och allt damm som kommer från arbetsplatsen. Numera barrikaderar vi oss inomhus hela dagarna och kommer fram först på kvällen när arbetarna har gått hem.

När vi kom hit frågade vi hur lång tid det skulle ta innan de var klara. Då var svaret en månad. Den månaden är nu passerad med bred marginal. Ingenting tyder på att de är klara inom de närmaste dagarna. Och när det närmaste huset är klart finns det ju tre som återstår. Vi ser framför oss att vi kommer att leva med de här byggnadsarbetarna under hela vår vistelse här. Det är inte en attraktiv tanke.

Vi har betalat hyra för fem månader. Kanske kan vi hålla ut den tiden och under samma period leta efter något trevligare. En möjlighet är att flytta till Nairobi. Fördelarna är att klimatet är mer uthärdligt och det finns fler affärer. Nackdelen är framförallt trafiken. Dessutom vill vi inte bo i en lägenhet utan tillgång till grönområden. Kanske finns det någon trevlig förort. Vi kan kolla. Ett annat alternativ är att flytta till Mombasa. Trafiken är något bättre än i Nairobi. Hettan är som här. Affärerna är bättre. Vi vet att det finns en stor och grönskande park strax norr om staden. Vi kan kolla det också. Dessutom gillade vi den lilla orten Malindi som vi besökte för en kort tid sedan. Havet låg lättillgängligt och det var väldigt vackert där. Kanske skall vi kolla det också.

Nu skall vi ut i byggdammet för att göra farfars munk i vårt ständigt lika lortiga utomhuskök. På måndag får vi städhjälp. Så underbart!

Bad i havet

Äntligen kom vi iväg till havet för att bada. För både mig och tillskottet var det premiär i Indiska oceanen. Vi gillade upplevelsen. Vattnet var salt och varmt och man frös varken knäna eller magen av sig på väg mot doppet. Stora vågor rullade in som nästan lyfte oss från botten. I sanden fanns små söta snäckor och bitar av korall.

Vi åkte till den närmaste stranden som ligger vid Kongoflodens utlopp. Kongofloden är alltså den flod som vi har utsikt över från huset. Det är inte den ”riktiga” Kongofloden, ifall någon undrar. Den här är en liten fjösig bäck i jämförelse med den. Vägen till stranden var usel. Faktiskt så usel att det är tveksamt att vi kommer att köra där igen. Väl framme kostade det 100 kenyanska spänn att parkera. Det är inte så dyrt, mellan 5 och 10 kronor.

Själva stranden var jättefin, men den var full av personer som tiggde och ville att man skulle köpa deras trägrejer, deras båtturer, deras frukost och en massa annat. Vi blev rätt trötta på det och stannade inte så länge efter själva badet. De följde inte med ut i vattnet, lyckligtvis.

Vi skall kolla om det går att få tillträde till stranden via någon av de hotellanläggningar som finns. De har privata strandsnuttar och dit kommer nog inte försäljarna och tiggarna.

Vi har också betalat för vår resa som blir på måndag. Vi blir hämtade här klockan halv sex på morgonen. Sedan är vi borta ända till lördag eftermiddag. Helt underbart! En natt sover vi dessutom på en beach resort. Där kan vi säkert bada igen.

Sedan har vi haft världens strul med vårt internet. Idag fixade vi äntligen ”air time” som kommer räcka i månader. Här betalar man för sin internetåtkomst i förväg och det är ett gissel att den tar slut rätt som det är. Vi är ju nästan alltid på nätet så det säger liksom bara slurp så är tiden slut. Nu har vi köpt så mycket tid som det går att köpa. Det borde faktiskt innebära att vi kan klara oss ända till hösten. Men man vet aldrig. Rätt som det är strejkar det ändå. Hela förmiddagen låg det nere, fast vi hade tid kvar.

Hemlängtan?

Okej, för två nätter sedan drömde jag att jag och Dick cyklade i Kalmar. Han hade en ny rosa cykel och i drömmen övervägde jag att köpa en likadan, fast en damvariant. Jättesnygga cyklar, allvarligt. Jag föreslog att vi skulle börja cykla och handla istället för att köra bil. Solen sken och överallt fanns det blommor.

Detta är inte en realistisk bild. I Kalmar blåser det ofta och sannolikheten att jag och Dick skulle ge oss ut på cykeltur där är liten.

Inatt var vi inte i Kalmar utan i Söderköping. Återigen sken solen och det var varmt på ett sätt som det ju aldrig är i Sverige på somrarna eftersom det faktiskt regnar då. Vi åt glass och tittade på kanalen och gick bort mot torget.

Jag har på känn att tillskottet fanns någonstans i närheten i båda drömmarna.

Detta är så skrattretande. Jag lider uppenbarligen av grav hemlängtan. Jag kan sitta här om dagarna och komma på mig med att fantisera om ställen som Gränna, Skara, Grogarnsberget på Gotland, hotell Amigo i Emmaboda, Stockholm, Ölands stora alvar, Visingsö, Ale stenar, Gideåbergsmyrarna där jag inte har varit på en evighet, bryggan i Snäckmor, Falun… Himmel, alltså. Jag tror aldrig att Sverige har varit snyggare, soligare och bättre än just nu.

Dick fick världens finaste förfrågan idag om att vara talare på ett 200-årsjubileum i Visby. Tyvärr går det ju inte. Vi grät litet på insidan och tänkte på De badande vännernas trädgård där vi förlovade oss. Det hade varit så roligt att åka dit. Att vi missar Gotland i år är det som gnager oss allra mest. Kan de möjligtvis ställa in medeltidsveckan 2014 så att vi slipper missa den?

Vi har varit här i en månad. Cirka åtta månader kvar med andra ord. Bara att bita ihop. Store mosse inatt, kanske? Eller Simrishamn.