Katarinas oxfilépasta

I fredags gjorde vi en enormt god pastarätt här hemma. Nala älskar ju pasta mer än all annan mat, möjligen med undantag för ris och tomtegröt, så när man vill fjäska för henne är pasta alltid en given succé. Vi hade en bit oxfilé i frysen och detta blev resultatet, så gott att man lätt kan bjuda på detta om man har köttätande gäster på besök.

Chilin som vi använde var inte särskilt stark, så en hel chili kan bli för mycket. Testa med en halv först och lägg till mer. Måtten är uppskattade och kan alltså inte tas på blodigt allvar. Man får prova sig fram. Jag skulle dock utgå ifrån detta om jag skulle göra rätten igen, vilket jag ska göra.

Katarinas oxfilépasta (4 personer)

0,5 fint strimlad purjolök av den gröna änden

1 finstrimlad vitlöksklyfta

1 finstrimlad chili

1 stort knippe hackad bladpersilja

250 gram oxfilé skuren i kuber (1,5 ggr 1,5 cm ungefär)

0,5 till 1 dl halvtorr sherry

4 dl grädde

en skvätt soja

0,5 msk kalvfond

olja, till stekning

salt, peppar

Riven parmesan och pasta

Gör så här:

1. Stek purjolök, vitlök och chili i olja utan att det får färg och utan att det blir helt ”slakt”. Behåll litet spänst i grönsakerna. Lägg åt sidan.

2. Hetta upp ny olja och stek oxfilén på hög värme en kort stund utan att den blir genomstekt. Salta och peppra bitarna och lägg åt sidan med grönsakerna.

3. Slå i sherry, grädde, soja och kalvfond i pannan och låt det puttra en stund.

4. Gör pastan så att den är helt klar.

5. Lägg i grönsakerna, persiljan och köttet i såsen. Rör runt och låt det bli varmt. Om man vill ha köttet genomstekt får man puttra på en liten stund extra (eller steka det längre från början).

6. Blanda oxfilésåsen med pastan eller servera var för sig med rikligt med riven parmesanost över.

Fest i huset

Idag hade vi fest här. De andra familjerna som vi lärt känna i Diani kom över. Vi bjöd på litet gott och blandat, från morotsstavar med tsatsiki till ost med kex till frukt med glass. Ett par lyckliga killar i sexårsåldern badade i poolen som ingen badat förr. Det var riktigt trevligt. Vi är väldigt glada över att ha lärt känna några andra här. Vårt tillskott blev upplivad av besöket. De flesta barnen är äldre än vad hon är, men en kille är bara litet äldre och hon gillar honom skarpt. Det känns bra också att hon måste samsas med någon i sin egen storlek.

Nu tar vi igen oss med ett Bamseavsnitt i sängen före läggdags. Just nu är Bamse och Skutt små som flugor och sitter fast i ett spindelnät. Illa, illa.

Annars har vi jobbat de senaste dagarna, mest jag förstås. Dick är trots allt pappaledig. Han gör sådant han har lust att göra. Jag har suttit med läroboken. Nästa år är det tänkt att de skall komma ut. Spännande, alltså. Imorgon är det dags för tomten igen.

Kalmar idag

Snart sätter vi fart mot Kalmar. Vi tänkte äta en god lunch på hamnkrogen. Nu är det ett år sedan och den verkar ha förändrats en del. Den gamla hederliga affärslunchen ser ut att vara borta. Vi får se hur det blir. Tidigare har hamnkrogen varit det självklara lunchalternativet i Kalmar, om man vill äta gott. Det finns gott om ”tredjeklassensetablissemang” i staden, men få bra ställen.

Förra veckan åt vi middag på Källaren Kronan. Det var nog tolv år sedan jag var där senast, men källaren var sig lik. Restaurangen ligger i ett 1600-tals hus och man sitter under låga tegelvalv och äter. Det är mysigt. Vi åt pepparkryddad oxfilé och den var riktigt bra, bättre än vi förväntat oss, faktiskt. Det var så bra att vi bestämde oss för dessert. De hade västerbottenostglass med hjortron. Det tog jag. Dick åt något med nougat som också var gott.

Enda nackdelen med kvällen var att personalen tydligen helst ville ha alla gästerna i ett rum (det finns många valv att sitta under) och de trängde därför ihop folk bredvid varandra. Jag har aldrig förstått det. Jag har aldrig träffat någon som gått ut och ätit och som uppskattat att hamna precis bredvid ett annat gäng som nyss anlänt. Det blir stökigt och högljutt och stör matupplevelsen. Bättre att sprida ut folk litet, tycker jag. Detta sagt ur gästperspektiv, förstås. Jag fattar ju att personalen tycker att det är en vinst om folk trängs eftersom de slipper röra sig över stora ytor. Vi hamnade i alla fall bredvid ett gäng på fyra som var rätt snacksaligt.

Ikväll föreläser Dick om 1200-talet för dryaderna. Imorgon river han av 1300-talet. Jag misstänker att han kommer att vara i sitt esse. Digerdöden imorgon kommer att bli fantastisk. Jag tänker emellertid inte sitta med och lyssna. Jag måste nämligen fortsätta med trettioåriga kriget. Vi måste bli färdiga och det känns som vi springer maraton med karlssons klister under sulorna.

Min fikaträff med systerdottern igår blev väldigt trevlig. Vi skall göra om det. Vi gick till Nilssons fik, som är det enda i Oskarshamn som har söndagsöppet. De gör egen glass som är god. Vi blev där i ungefär en timme och pratade om skola, läxor, kompisar, my little pony och hemligheter. Nästa gång åker vi till Berga och fikar. Enligt systerdottern finns det ett bra ställe där.

Angående bröllopet, förresten. Så här såg dukningen ut. Jag fixade blommorna. Brudparet ville ha det höstigt. Och de gifte sig på halloween, den 31 oktober och det skulle märkas litet.

Marie och Staffan 023Marie och Staffan 024Så här såg jag och Dick ut och den sista bilden visar mig och minsta systerdottern. Notera hennes chica strumpbyxor med spets på stjärten. Det ni inte ser är att hon dreglade något kopiöst på min Alberta Ferretti-klänning. Lyckligtvis var hon ren i munnen. Hon är bara drygt två månader så hon går ju inte omkring och smygäter chips och ostbågar.

Marie och Staffan 035

Marie och Staffan 030

Bara jobb

Igår och idag har det varit tomtar på loftet, kan man säga. Jag har inte gjort något annat än läst och skrivit, förutom en kort sejour hos tandläkaren för att permanent laga min tand. Nu, äntligen har bedövningen släppt och jag har faktiskt inte alls ont. Jag hoppas att det håller i sig.

Ikväll skall vi på disputationsfest. Just nu känns det som att man helst hade suttit hemma och kurat, men som vanligt blir det väl roligt när man väl har pallrat sig iväg. Dick skall hålla tal. Det är hans doktorand som är nybakad doktor. Själva disputationen gick tydligen strålande, fast då låg jag i tandläkarstolen och spände mig.

Jag går till ett ställe som heter Lundatand och om ni bor i den här trakten är det sannerligen ett ställe jag rekommenderar. De är ytterst noggranna och de ger bra med bedövning. Jag valde dem för att de presenterar sig som tandläkare som vänder sig till folk som är nervösa för tandläkaren. Det är jag egentligen inte, men saken är den att de är så vänliga och pedagogiska och generösa med smärtlindring att det inte gör ont att gå dit. Och jag är smärtkänslig. Jag hatar att ha ont, särskilt i munnen. Tandhygienister, sköterskor och läkare som pjåskar med en är toppen.

Nu måste jag fixa till mig för kalaset.

Hoppas att ni får en trevlig fredagskväll!

Framme i Göteborg

Om en kvart skall vi käka, men just nu sitter vi på rummet och svälter. Det skall bli gott med mat. Ute ösregnar det. Det har regnat hela vägen hit och vi har bestämt oss för att äta på en restaurang på Gothia Towers för att slippa gå ut. Berättar senare hur den var.

Imorgon börjar cirkusen på bokmässan. Kanske får vi träffa bekanta. Eller vadå kanske? Vi kommer att träffa massor av människor vi känner. Det skall bli så kul! Dick jobbar alla dagarna, men jag är fri att göra vad jag vill. Eftersom jag har ett pass som ger mig tillträde till alla föreläsningar kan jag välja och vraka. Sådant som Dick är med på är självskrivet. Jag är ju hans största fan, i hård konkurrens med många andra fans. Jag är hans största kritiker också, skall ni veta. Liksom han är min.

Efter middagen skall vi slockna i varsin superbred säng. Rummen är bra här, rymliga och rena och tysta. Man sover jättegott, vilket är tur med tanke på allt man gör på dagarna.

Jag skall blogga så mycket det bara går, både från själva mässan och från allt kalasande och festande som sker runtomkring.