Understreckare

Dick läste Antony Beevors bok Andra världskriget nyligen. Idag kom hans recension, i form av en understreckare, in i Svenska Dagbladet. Läs den här.

Detta är en fruktansvärt tjock bok. Man löper risk att dö krossdöden om man läser den i sängen, så en bekväm fåtölj är nog att föredra framför en hängmatta. Men Dick gillade boken. Vi läser inte så värst mycket andra världskrigs-böcker här hemma och det ges som bekant ut en hel del. Den här får nog ses som en sorts bibel i ämnet. Den innehåller strängt taget allt. Dick fastnade för intressanta detaljer under läsningen som han vidareberättade för mig. Om man gillar att läsa om andra världskriget tror jag att detta är en jättebra bok. Om man vill förkovra sig om kriget är det antagligen också en jättebra bok. Om man vill ha något lättsmält, kortfattat och ytligt är det bättre att läsa något annat.

Apropå böcker. Dick har skrivit en jättebra blogg om böcker idag. Vi abonnerar sedan lång tid på Nationalnyckeln och har blivit så glada varje gång ett verk har landat i brevlådan. De har exotiska namn som ”Mångfotingar” och ”Stjärnmaskar – Slemmaskar”. Och vet ni vad vi gör när en ny bok kommer? Vi sätter oss och går igenom den, tittar på bilderna och ögnar i texterna, häpnar, känner igen, ryser, skrattar och lär oss en del.

Nu är det tal om att Nationalnyckeln skall upphöra i bokform och endast existera elektroniskt. Hur kan någon komma med en så dum idé? Jag erkänner villigt att det är bra om Nationalnyckeln finns elektroniskt. Jag skulle antagligen oftare använda den så än jag skulle använda böckerna. Men på en punkt slår slår en bok alla elektroniska motsvarigheter i världen: Man får överskottskunskap genom att bläddra i den.

Om jag söker i NE på nätet efter exempelvis Gustav Trolle, så får jag bara napp på Gustav Trolle. Om jag söker efter samma figur i bokverket får jag också syn på allt annat som finns runt honom på samma sida. Och inte kan jag låta bli att se det? Att kanske läsa en helt annan text, bara för att den står där. Och vips, har jag fått överskottskunskap, litet extra bagage i hjärnan, som tack för att jag tog mig tid att bläddra i en bok.

Jag vill bestämt hävda att vi blir mer dumma huvudet och mer okunniga om vi bara söker på nätet, oavsett vad det är. Det är effektivt och man kan alltid uppdatera information och det finns hur mycket plats som helst att bre ut sig på som skribent. Allt det är bra, mycket bättre än i vanliga böcker. Men man måste veta vad man letar efter. Man kan aldrig bli överraskad och man får definitivt aldrig mer än man ber om. Det är faktiskt stora nackdelar.

Om Nationalnyckeln upphör i bokform kommer vi inte längre bläddra igenom vårt senaste exemplar. Upplevelsen av ny, doftande bok försvinner. Igenkännandena upphör, liksom överraskningarna och vi kommer definitivt inte att få se lika många slemmaskar som vi fått se hittills. Vi blir fattigare.

Är det verkligen värt pengarna att göra oss andefattiga? Vilken dålig utredare drog den slutsatsen? Hoppas att det inte blir verklighet.