Veckans framgång!

Champagneläge i kubik ikväll!

Plötsligt händer det!

I dagens brevskörd låg två kontrakt från Utbildningsradion. Våra 101 föremål blir radioföljetong, och vi får betalt för det. Jag smäller närmast av på grund av pur förvåning kombinerad med överväldigande lycka. Tror att jag behöver dansa litet i vardagsrummet senare idag.

Det blir förstås inte 101 avsnitt utan ett litet urval av föremål som presenteras i små radiosnuttar. Troligen sänds det nästa år eftersom inspelningarna blir till hösten.

Ett erkännande är på sin plats: Bokidén var inte min och Dicks. Den kom från vår tidigare redaktör Stefan Hilding på Norstedts. Just nu känns det som hans bästa idé någonsin! Synd att boken inte lyfte och sålde tidigare så vi fick göra en del två och Stefan fick håva in en massa rättmätigt beröm för en finfin idé.

Tomtemanuset

Vet ni, jag hade rätt. Det finns just nu ingen redaktör till bokskrället. Så nu skall de snabbt skaka fram någon stackare som skall läsa igenom manuset till den 15 januari. Undrar hur väl genomläst det kommer bli.

Poängen med en redaktör, tycker jag, är att vederbörande skall göra slarvsylta av det man har skrivit. Fullständigt krossa alla delar som har minsta spricka, slita ut tarmarna och strypa avsnitt som förtjänar att tillintetgöras och göra mos av allt som inte framstår som glasklart och vettigt. Om inte redaktören gör det kommer en recensent att göra det. Och hur kul är det?

Jag vill bli stångad blodig av min redaktör. Den som är bäst på att göra just det jobbet är faktiskt Dick. Hans synpunkter är inget för känsliga. Han liksom sliter ut hjärtat ur texten och klämmer sönder det mellan fingrarna medan han skrattar elakt. Sedan släpper han ned resterna i mitt knä och säger åt mig att fixa det. Och sedan slutar vi för dagen, lagar litet mat, umgås och myser i TV-soffan. På vissa punkter kan vi verkligen skilja mellan arbete och privatliv, även om det ofta känns som att allt flyter ihop.

Jag överdriver litet. Men vi är våra värsta kritiker själva. Lika bra det.

När det gäller tomteeländet är jag så innerligt trött. Jag är rädd att Norstedts kommer att slarva ihop en bok som ser trist och billig ut, med kassa bilder och dåligt papper. Och sedan kommer de anse att det är mitt fel att den inte säljer, fast jag har tjatat mig blå i synen om att allt hänger på hur den förpackas. Om den ser glassig ut, som en riktig presentkartong med lyxpraliner med guld, rosetter och en massa bjäfs, då kommer alla vilja ha ett exemplar. Även folk som knappt är läskunniga kommer vilja ha en bok som ligger och dräller bredvid Aladdinasken och de torkade fikonen. Då behöver den inte ens några recensioner för att sälja, och då spelar det ingen roll ifall redaktören drack glögg i stället för att läsa manus.

Ja, ja. Nu har klagat färdigt på det här för tillfället.

 

Opaler och pärlor

Jag har blivit så himla förtjust i opaler och pärlor. För ett par månader sedan såldes ett underbart opalhalsband på Bukowskis Market. Det svider fortfarande att jag inte tog tag i saken och bjöd hem det. För några dagar sedan var det en ring, som jag inte heller bjöd på. Jag är för snål för mitt eget bästa.

Och så alla dessa pärlor. Jag har fått upp ögonen för sådant som jag förr inte ens tyckte var snyggt. Barocka, fläskiga pärlor med ojämn form, exempelvis. Jag skulle vilja ha ett jättehalsband att vira om mig. Eller mörkgrå pärlor till öronen. Det är ju supersnyggt!

Men jag håller mig. Kanske ger jag mig något när jag fyller år. Alldeles säkert ger jag mig något när nästa bokmanus är inlämnat.

Apropå bokmanus. Jag har väntat på att tomtemanuset skall dimpa ned. Det är meningen att det skall komma nu i december. Häromdagen skrev jag till Norstedts och frågade efter det och fick ett rätt vagt svar tillbaka. Vid det här laget har jag lärt mig tolka deras utsagor. Jag tror att jag kan söka i stjärnorna efter det där manuset. Förmodligen har ingen tittat på det än. Men jag blir kanske överraskad.

Det stör mig verkligen att boken inte kom ut i år. Men jag skall skriva till dem igen och pressa litet. Annars kommer den nog aldrig ut.

Jobb, förstås

Vi jobbar på i sommarkylan. Jag har skrivit en artikel till en tidskrift och Dick sitter med redigeringsarbete på en text.

Imorgon tar vi bilen till Stockholm. Dick har två jobb. Jag och Nalan skall roa oss på stan och slå runt i sviten(!) på Grand hotell. Jag lovar att berätta mer om den om den är så fin som jag just nu går runt och inbillar mig.

Den 12 juni är vår bröllopsdag, den femte i ordningen. Vi skall fira den i Trosa tillsammans med världens gosigaste barn.

Den 13 är det prinsbröllop i Stockholm och Dick skall sitta i TV4 och kommentera. Jag och Nala tar bilen till mormor och morfar.

På söndag åker vi hem igen, antagligen tillsammans med morbror ”mormor” Karl, som skall hjälpa oss att rusta upp datorutrustningen här hemma. Dick måste ha en ny bärbar dator.

Så ser den närmaste framtiden ut.

Veckan före midsommar har jag ett möte på ett förlag som har presenterat en bokidé för mig. Vi skall diskutera upplägg och annat och förhoppningsvis utmynnar det i ett kontrakt, och när det är fixat får ni veta vad som blir mitt nästa bokprojekt. Det kommer att bli jättespännande. Jag lovar.

Nästa bok, alltså efter tomten, kommer inte att utkomma på Norstedts. De tackade nej till alla våra fina idéer. Men, skam den som ger sig. Jag återkommer även till dem så småningom, det är jag säker på.

Idag fick jag besked om att tomten (boken, inte figuren) inte kommer i år, vilket jag har anat rätt länge. Nu är beskedet att den skall komma lagom till bokmässan nästa år. Det kanske är realistiskt. Nåväl, ett år extra att jobba med texten. Det är säkert bara bra, fast jag hade ju hellre lämnat den bakom mig och gått vidare med något nytt.

Hela juli skall vi ha semester. Himmel! Inget jobb. Bara fritid. Vi kommer nog bli tokiga.

Julledigheten är över

Så var julledigheten över för vår del. Jag har arbetat i ett par dagar redan, men idag drog vi igång på allvar igen. Dick skriver en artikel om Mussolini och jag sitter med tomten.

Vi hoppas kunna åka till Stockholm snart också, för ett möte med Norstedts om kommande böcker. Vi kommer att ta med oss en lista över sådant som vi vill skriva, men den är hemlig än så länge. Jag vet vad jag hoppas på att de skall nappa på för min del. Tomten känns uttjatad nu och jag vill skriva om något helt annat.

Bokmässan 2014

Vi åker till mässan imorgon, rätt tidigt. På vägen dit skall vi svänga förbi Bukowskis Market i Göteborg och hämta en matta som vi ropade in för några dagar sedan. En av våra mattor blev ju stulen medan vi var i Kenya. Den verkar tyvärr vara omöjlig att ersätta med en likadan så vi skaffade en annan typ av matta som liknar den förra.

Här kommer Dicks schema under mässan:

Fredag

13:45 intervjuar Axess television Dick i sin monter, C04:41. Intervjun skall handla om boken om trettioåriga kriget, Ett stort lidande har kommit över oss.

16:30 framträder Dick och talar om Ett stort lidande i Ordfronts monter.

Lördag

15:00 delar Dick ut seriepriset Urhunden på Seriefrämjandets scen.

17:00 framträder Dick på Studieförbundet vuxenskolans lilla välbesökta scen. Han talar om Jourhavande historiker, del 2.

17:40 framträder han på Norstedts monterscen om Jourhavande historiker, del 2.

Söndag

12:00 talar han i Svenska Dagbladets monter om Jourhavande historiker, del 2.

14:30 gör han en repris i Studieförbundet vuxenskolans monter (se lördag).

I övrigt är vi lediga och skall mingla med vänner på mässan och shoppa kläder till Nalan, ett nyvaknat intresse.

Hoppas att vi ses på mässan. Förra året träffade jag ett par personer som kollar in bloggen och det var väldigt roligt.

Sista dagen på mässan

Klockan 10:30 presenterar vi 101 föremål i Studieförbundet Vuxenskolans monter och klockan 12:00 pratar Dick hos SvD. Det är vårt program för idag. Därefter är vi fria att göra vad vi vill.

Eftersom vi snart skall checka ut blir detta sista blogginlägget från mässan.

Vi hade det himla trevligt på Norstedts middag igår. Vi satt mittemot Edward och Gunilla Blom och pratade mat och juveler större delen av kvällen tillsammans med dem och två fackboksredaktörer på förlaget.

Dick packar för fullt så nu är det nog bäst att jag också börjar göra det om jag vill följa med när han sticker.

Vi hörs från Åkarp igen.

 

I Oskarshamn

Äntligen framme hos mamma och pappa. Finns det något bättre när man är trött och sliten än att komma hem till människor och känna sig som hemma, fast utan att nödvändigtvis själv börja göra middag? Nej, jag tror inte det. Jag tror att jag skall krama dem en liten stund sedan.

Vi tycker båda att bokmässan var en av de trevligaste mässor vi har varit på. Kanske beror det på att Söderköpingsboken visat sig vara en sådan jättesuccé. Kanske beror det på att vi har träffat så många som vi tycker om. Vi har ju på de märkligaste omvägar kommit att lära känna flera författare som visat sig vara världens trevligaste prickar. Några räknar vi nästan som riktiga vänner, fast vi kanske bara träffas en eller ett par gånger per år. Och så är det hjältarna på Norstedts.

Men nu är vi helt slutkörda och tacksamma över att sitta i en skön fåtölj i Oskarshamn.

Bokmässan, del 13

”Man äter för mycket, dricker för mycket och är uppe för sent.”

Det var orden Dick yttrade nyss och han har rätt. Mannen som vanligtvis börjar arbeta klockan 06:00 gruvar sig över att han skall stå i Norstedts monter klockan 10 imorgon. Förfallet kommer snabbt i Göteborg.

Nåväl. Imorgon är sista dagen. Vi åker mot Oskarshamn efter lunch. Dick har två framträdanden. Det första är i Norstedts monter klockan 10. Det andra är hos Svenska Dagbladet klockan 11:30. Båda gångerna skall han tala om En medeltida storstad: Historien om Söderköping.

Norstedts bjudning ikväll blev en succé. Vi hade jättetrevligt. Men vi åt och drack alldeles för mycket och nu är vi vakna på tok för sent. God natt!

Bokmässan, del 3

Detta är till syrran:

De är precis så goda som man kan tänka sig och jag åt ett par extra och drack två glas champagne. Här håller vi ställningarna, kan man säga.

Efter dessa excesser skulle Dick jobba. Bilderna blev sådär, men han rörde ju på sig hela tiden:

Efter föreläsningen sålde böckerna slut, men det var faktiskt inte det allra roligaste. Det var att Maria Gustavsdotter kom förbi med ett litet bokpaket till oss. Jag läste ju nyligen en av hennes böcker, Dottern, den första i en trilogi. Nu har jag de två som följer på den första. Maria och Dick och Marias böcker:

Till slut fick vi också ett möte med Stefan på Norstedts. Han verkade gilla vår bokidé och skall fundera över den. Vi håller tummarna för att den blir av.

Nu har vi en timme på hotellrummet innan det är dags att dra iväg till middagen. Regnet har tilltagit så det blir taxi.