Att kasta in handduken

Jag har kastat in handduken. Dick vill så himla gärna resa någonstans i sommar. Jag vill vara hemma. Idag gav jag mig, och vi har skickat en förfrågan till Silverseas angående en kryssning på Medelhavet. Det är nästan som hemma. Man slipper alla hotellrum, bilhyror, upp- och nedpackningar. Kryssning är enkelt.

Vi ska försöka få samma typ av hytt som vanligt, och så ska vi sitta där i varsin stol och titta på havet, läsa, dricka skumpa och må gott. Resan kommer gå mellan Aten och Rom. Här kan ni se detaljerna. En del har vi sett förr, men det mesta blir nyheter. I år blir det dock inget extra. Vi reser till Aten för att gå ombord, och när vi når Rom åker vi hem.

Nu får vi se om de har plats åt oss. Annars blir det en back champagne och bänken i trädgården för min del.

En tillbakablick

Den enda i den här familjen som gillar vintern och snön är Nala, och hon kan ännu inte dra någon nytta av all den snö som ligger utanför dörren. Jag har sopat trappen, saltat och skottat hela vägen till postlådan och en bit av uppfarten. Vi bor ju inte nere vid vägen så det är alltid våra grannar som åker på att skotta trottoaren och sin uppfart, fast vi nyttjar den. Idag bidrog jag litet till skottningen.

Men jag drömmer om varmare tider. Tänk bara hur det var i Normandie i höstas. Jag har nog nästan inte visat några bilder därifrån alls. Här kommer ett axplock:

Här åker vi en guidad båttur i Brügge på väg till Normandie. Vi har besökt Brügge två gånger, och jag måste säga att det är en favorit, litet som som en kombination av Venedig och Lübeck.

dsc_1344

Men vi skulle ju alltså till Frankrike, och passade på att åka till kusten för att titta på klipporna. Meningen var att vi skulle åka till en plats som heter Falaise d’Aval, men vi körde fel och kom till en helt annan plats, som också var mycket vacker. Stranden var täckt med slipade stenar av flinta, och klipporna bestod till stor del av krita, med insprängda flintpartier. Magnifikt!

dsc_1363

dsc_1368

Nala och Maria inspekterar tidvattenskillnader. Det var kanske åtta meter ned till båtarna.

dsc_1387

En av de intressantaste upplevelserna under resan var besöket i Mont-Saint-Michel, en klosterstad på en liten ö som ibland har förbindelse med land och ibland är omgiven av vatten. Sedan flera år går det en bro ut till ön. På den kör turistbussar och hästekipage. Turister kan annars gå ut på gångvägen, en härlig promenad.

dsc_1415

När vi anlänt åt vi en stärkande måltid på en restaurang som heter La mère Poulard. Dess specialitet är omeletter i lyxklassen. Jag åt en med pilgrimsmusslor. Restaurangen var svindyr och turistisk men värd ett besök ändå.

dsc_1428

Den andra höjdpunkten var besöket i Monets trädgård. Vilken prakt! Jag hade kunnat gå, sitta, ligga och kravla omkring där en hel dag.

dsc_1527

dsc_1540dsc_1529Och det var här vi såg kaklet som vi på allvar övervägde, och kanske väljer, till vårt kök. Det är väldigt vackert, men vi är litet oroliga att allt det blåvita gör att köket känns kallt. Vi vill ha en varm, ombonad känsla i köket.

dsc_1548

Nu får jag hejda mig. Dick har återkommit från resan, genomförkyld. Nala är dock mycket bättre idag. Jag är frisk.

Ha en trevlig dag!

Slutligen

Okej, nu kommer sluttampen på kryssningen. Jag lämnade er i Kotor i Montenegro, eller snarare på väg därifrån. Nästa anhalt var Dubrovnik, som av allt att döma är en svensk stad. Vart vi vände oss hörde vi svenska talas. Men man kan förstå att folk åker dit. Det är väldigt vackert. Runt stadskärnan går en välbevarad stadsmur som man kan gå på (det kostar pengar). Man kan också ta kabinbanan upp på ett berg och se alltihop ovanifrån. Det kostar också pengar, men är klart värt det. Vi åt glass där.

Kryssning 2016 762

Liksom i många andra städer vi besökte älskar stadsborna trappor. Kanske är det praktiskt. Vi tycker annorlunda, men det är väldigt bra träning. Just den här bilden är inte rättvisande. Det var alltid jag (utom just här) som hade hand om vagnen.

Kryssning 2016 761

Dick köpte slipsar i en slipsbutik. Vi åt en god lunch och såg akvariet innan vi tog lilla båten tillbaka till moderskeppet.

Nästa dag besökte vi Hvar. Vi började med  kyrkan och tog därefter en taxi till fästningen ovanför staden. Det var en lång, brant vandring upp, som vi valde att ta nedför i stället. Och, ja det fanns trappor. Utsikten från fästningen var dock värd rätt mycket ansträngning.

Kryssning 2016 781

I Hvar tog vi oss också tid att bada. Det blev resans sista riktiga bad. Jag hittade en vit klänning som jag senare skulle bära på sommarens ”cocktailparty” på Fulltofta. Årets tema var vitt.

Därmed är vi framme vid sista stoppet före Venedig, vilket var Koper i Slovenien. Här åt vi en av resans bästa och mest överraskande luncher på en restaurang som heter Capra. Helt utomordentligt! Vi smaskade till och med i oss efterrätt. Notera Nalas ogenerade intresse för marängen. Kakan var en exotisk bomb med kokos, mango, passionsfrukt och vit choklad.

Kryssning 2016 838

I Koper passade vi på att köpa salt. Nu ångrar vi att vi inte köpte mer. Det är ett prima salt. Ja, efter detta kom vi till Venedig, men det är en annan historia.

 

Kotor i Montenegro

Kotor är Montenegros svar på Geiranger i Norge. Orten är större och bergen är inte lika höga, men i övrigt finns det många likheter. Det är oändligt vackert! Just nu ligger vår båt för ankar en bit från hamnen. Vi kommer att tas in till staden med hjälp av småbåtar. Nala, och vi andra, gillar det.

Hittills har vi njutit något vansinnigt av resan. Dagarna ser ut så här: Under tidig morgon anländer vi till den plats vi ska besöka under dagen. Vi äter frukost och går iland och ser allt vi vill se. Igår var vi på Korfu. Där hyrde vi bil och åkte runt på ön tills det var dags att gå ombord igen. Idag kommer vi att strosa omkring i Kotor, se några kyrkor och kanske äta lunch i staden. Den som vill kan luncha ombord; det serveras frukost, lunch och middag och allt man kan önska sig hela tiden. När man är nöjd med besöket går man ombord på skeppet igen. Man kan bada i poolen, titta i någon av butikerna (vi har inte ens varit på butiksplanet än), göra en spabehandling, röka cigarrer eller vad man nu gillar. Vi brukar ta ett bad i poolen och därefter sitta på vår lilla balkong och titta på omgivningarna, läsa och dricka vin. Nala brukar sova middag en stund eftersom dagarna gör henne rätt trött. Sedan Största delen av resorna sker alltså under natten.

Vi har alltså nått fram till detta: Att kryssa med Silverseas må vara svindyrt, men värt vartenda öre. Vår resa för två vuxna och ett barn i en ”veranda suite” (som låter flådigt, men nog är en en  av de enklare) kostar omkring 130 000 kronor. Nu ska det priset förstås jämföras med alternativet: att vi ger oss ut på en halvt planerad, halvt oplanerad resa i Europa, väljer bra hotell oavsett vart vi kommer, äter gott och blir borta så länge vi orkar. Det blir nog inte billigare.

Nu ska vi gå iland. Kanske kan jag få igång internet igen. Jag ska försöka få till det med bilder också. Det känns fånigt att berätta hur vackert det, utan att ga något att visa.

Aten

Vi anlände under tidig eftermiddag igår. Då gick vi en runda runt Akropolisklippan i eftermiddagshettan. På kvällen åt vi middag i samband med ett skyfall, och sedan gick vi och lade oss. Vi sov som döda, och har ägnat hela den här dagen åt att titta på sevärdheter.

Vi började med Akropolisklippan. Det gjorde alla andra turister i Aten också, enda platsen vi besökt hittills som har haft några turister. Det är förvånansvärt lugnt i staden. På klippan ligger flera ruiner efter tempel. På bilden nedan syns Erechtheion, ett tempel tillägnat Athena och Poseidon. Det är från 400-talet före Kristus. Mest känt är det för den lilla utbyggnaden på sidan vars tak hålls uppe av stora kvinnofigurer i stället för pelare. Figurerna kallas karyatider.

DSC_0554

Här  finns förstås även det stora Parthenontemplet. Här syns det från ena kortsidan. I andra änden finns en massa byggnadsställningar eftersom man håller på med reparationer. Parthenon är litet äldre än Erechtheion, men även det är från 400-talet och tillägnat Athena, stadens skyddshelgon.

DSC_0561

På vägen upp (och ned) för klippan passerar man även ett litet tempel tillägnat Athena Nike, alltså Athena i form av segergudinna. Parthenon är ett tempel tillägnat henne i form av jungfru. Niketemplet ligger mycket vackert på klippkanten.

DSC_0567

Under denna strapats häpnade både Dick och jag över Nalas uthållighet. Vi tog ju med vagnen på resan, men den fick man inte ta med sig upp till templet. Det gick inte, så Nala klättrade på klippor och stretade i trappor i det gassande solskenet utan att klaga en sekund. Vi hällde i henne vatten med jämna mellanrum för att hon inte skulle få solsting, men det var allt.

Nedanför Akropolis ligger ett vidsträckt ruinområde, Agora. Där kan man strosa omkring hur länge som helst, och det finns nästan inga turister där. Mest imponerande är Hefaistostemplet som ligger på en liten kulle:

DSC_0586

När vi gått upp dit hittade Nala en sköldpadda som var ute och kröp.

DSC_0593

Efter detta åt vi lunch och efter den fortsatte turistandet, men jag tror att jag får återkomma om denna andra halvlek litet senare. Nu behöver datorn anslutas till ett eluttag.

Först och främst

Jag bör kanske inleda med vår bröllopsdag. Vad gjorde vi egentligen, den där dagen? Jo, vi lämnade Nala hos farmor och gjorde en utflykt, bara vi två. Jag vet inte när vi spontanåkte iväg med bilen för en utflykt senast. Det kan ha varit när vi dejtade i Nybro första gången. Eller något senare.

Första anhalten blev Forsakar i utkanten av Degeberga i Skåne. Forsakar är ett naturreservat vars centrum är en (surprise!) fors. Den lilla forsen strömmar glatt fram i botten av en ravin vars rasbranter sträcker sig högt över huvudet på en besökare. Området är täckt av lummig bokskog. Det är mycket, mycket vackert, och man blir rätt stämningsfull när man går på stigen med den forsen på ena sidan och branten på den andra och alla träd som bildar tak över huvudet.

Varnhem, Värmland 2016 018Vi hade sådan tur när vi var där. Plötsligt fick vi se en forsärla och en stund senare en strömstare, inga fåglar man ser varje dag. Inte heller fåglar som gärna sitter still och låter sig fotograferas så ni får lita på mitt ord.

Varnhem, Värmland 2016 024Efter denna utfärd for vi vidare mot Brösarp, Kivik och Simrishamn. I Kivik stannade vi vid musteriet och handlade några inläggningar och ciderflaskor. Vi passerade en liten skylt som det stod ”Ranelid” på. Björn Ranelid och hans hustru bor alldeles i närheten av musteriet. (Av en händelse träffade vi dem på middagen igår kväll.)

I Simrishamn åt vi lunch och impulsköpte ett stort keramiklejon. Det stod i en antikaffär och försökte se gulligt ut. Det är ju inte vackert, men rätt mysigt. Jag tror att vi ska ha det i TV-rummet som ett minne över vår sjätte bröllopsdag som verkligen blev en toppendag. Nala har tagit fotot, hennes första som bloggfotograf:

Varnhem, Värmland 2016 042På kvällen åt vi middag hemma med Nala. Till efterrätt gjorde vi marängsviss med jordgubbar och sås på vit choklad. Så gott att man nästan tappar huvudet, som Nala brukar säga.

Här lurvar man hem…

Min mamma kan vara en av de roligaste människorna jag känner. Jag tror aldrig att hon försöker vara kul. När hon är det kommer det helt spontant och totalt  oväntat. Som ikväll, när vi lämnade restaurangen. Helt plötsligt säger hon det obetalbara ”Här lurvar man hem, litet lagom i arslet”. Har ni någonsin hört en sådan klockren replik? Den fångar ju hela situationen samtidigt som den är hejdlöst rolig, särskilt om man är ”litet lagom i arslet”. Jag antar att ni fattar hur det känns.

Bortsett från min mammas humor: Detta var en av de bästa restaurangkvällarna vi haft på mycket länge. Och ni minns kanske att vi var på Operakällaren nyligen, eller glömde jag att skriva om det? Strunt samma! Ikväll var vi på Vin och Skafferi Hus 13 i Varberg. Det ligger i fästningen och är nog bara öppet på sommaren. Tro för den skull inte att detta är en gängse sommarkrog. Detta är bra mat, strålande service och fina viner. Vi åt deras sommarmeny inklusive vinpaket. Allt var bra! Utom champagnen i början, som vi hade kunnat fixa bättre, men så dricker vi också rätt mycket champagne.

Vi fick en liten aptitretare och därefter kom första rätten som bestod av pilgrimsmussla, fläsk och morotspuré. Vår underbara servitör, som vi tror är ägare till etablissemanget, bytte ut vinet mot ett som han gillade. Det var utomordentligt. Och på den vägen var det. Vi fick totalt fyra rätter och fem viner (sex med champagnen, sju drycker om ölet till aptitretaren räknas) Inte konstigt att vi ”lurvade hem”. Det fantastiska var att maten genomgående var riktigt bra. Inget var dåligt eller ens litet tråkigt, och detta har ni från personer som äter ute väldigt ofta. Vi vet vad vi pratar om. Vinerna (som inte uteslutande hörde till det vinpaket som vi beställde utan också var hans personliga favoriter) presenterades bra och dessertvinet var exceptionellt, av den typ som en normal person aldrig skulle komma på idén att beställa på grund av priset.

Vår kväll på Vin och Skafferi överträffade alla förväntningar och vi kommer definitivt ha detta som första alternativ varje gång vi kommer till Varberg. Just nu hoppas vi att det blir ofta. Om ni kommer hit: Besök den här restaurangen. Priserna är humana. Den som vill brassa på ordentligt kan komma upp i nivån 1000 kronor per person, men om man bara vill äta en bit mat och ta en öl blir det mycket billigare. Det är extremt prisvärt och klart bäst i Varberg!

En bra matkväll, alltså. Hur ofta har man sådana?

Så kan det gå

Man missar onekligen viktiga saker som bloggning när man sitter och skriver hela dagen. Jag har skrivit två hela artiklar idag. Den sista handlade om en bronsålderstrumma som inte är någon trumma. Det låter väl spännande? Det är det faktiskt, tro det eller ej.

För min del blev det två artiklar. Dick skrev fyra. Inte så rättvist, men så är det. Jag behöver få upp farten, fattar bara inte hur. Kan jag leja någon?

Imorgon (om vädret är okej) skall vi gå ut och gå i skogen. Dick blev inspirerad av vår tur till Norra Kvills nationalpark och vill ha med picknick och grejer. Hoppas vädret blir fint. I så fall betyder det kanske en hel dag utan jobb! Vi kommer att få spel där ute i skogen och börja mörda varandra. Om det händer så vet ni varför: För litet jobb och överdos på frisk luft. Man kan nästan se rubrikerna: ”De slogs över äggmackorna!” eller ”Semester ledde till kollaps” eller ”Mördarparet lurar polisen”. Den sista ifall vi slår ihjäl någon annan vandrare och snor hans termos.

Snart har vi fått ett innertak på verandan. Här händer det grejer, skall ni veta. Vi är inte de enda som arbetar i det här huset.

Nu skall vi i alla fall sova. Oavsett om det blir utflykt eller inte imorgon kommer det en blogg efter frukost.

Semester?

Igår påminde Dick mig om att jag har rätt till semester. Det hade jag helt glömt bort och ärligt talat vet jag inte riktigt vad jag skulle göra med den.

När jag var lärare längtade jag tidvis efter sommaren så det nästan gjorde ont och de första två lediga veckorna var helt omöjliga att varva ned på. Sedan gick luften ur mig och jag kunde andas ordentligt, sova och njuta av att inte alltid jobba eller tänka på jobbet. Jag vet inte hur det skulle gått om inte ledigheten faktiskt var så lång som den var.

Men nu? Här flyter dagarna ihop och vi märker knappt vilken veckodag det är. Vi sitter i varsitt rum och skriver eller läser. Om vi inte är på väg någonstans för att föreläsa. Hur är man ledig från en sådan tillvaro? Jag vet inte ens vad jag skulle göra med ledigheten. Åka till Söderköping, kanske?

Jag gillar verkligen det här sättet att arbeta. Jag bestämmer ju helt själv, bara jag levererar de texter som skall levereras i tid och infinner mig på de föreläsningar som är inbokade och gör ett bra jobb. All övrig tid ägnar vi åt att läsa, prata och planera framtida projekt. Behöver man semester från det? Just nu känns det inte så.

Sommartid är vi ändå litet mer lediga än vanligt. Dick har inget jobb på universitetet och rätt många föreläsningsföreningar har sommaruppehåll. De skrivjobb vi har hinner vi lätt med utan någon som helst stress.

När solen tittar fram (den gör det ibland) går vi ut och sätter oss i trädgården och rätt som det är känns det nästan som om vi bor i paradiset. Buskarna blommar, fåglarna kvittrar och solen värmer. Vår nya veranda gör sitt till. Den är stor som ett vardagsrum, men saknar ännu golv och slutfinish. När den blir klar skall vi ställa dit ett matsalsmöblemang och sedan kommer vi nog nästan bo där.

Åsundsholm

Vi sitter nu på Åsundsholm, en liten herrgårdsbyggnad med utsikt över en sjö, och arbetar. Dick skall föreläsa om Digerdöden i Vegby ikväll. Det ligger några kilometer härifrån.

Nu är det andra gången vi övernattar här. Hittills har vi lyckats pricka in lågsäsongen, när huvudanläggningen ännu inte öppnat. Vi har därför blivit inhysta i en egen stuga i närheten och de har fixat med mat och vin och allt man kan behöva för att trivas. Otroligt gästvänligt och trevligt.

Både jag och Dick kan rekommendera Åsundsholm, som rimligen måste vara ännu vackrare under sommaren. Jag slår vad om att det går bra att bada i sjön, eller göra en liten båttur. Det finns en golfbana här också, för den som gillar det. Om man är en barnfamilj eller två är säkert vår stuga den perfekta platsen. Den har många sängplatser och två badrum, eget kök och sandlåda bakom knuten.

Det blir en sen kväll och en tidig morgon, då vi skall dra vidare till Karlstad.