Handskrifter på nätet!

Intresset är kanske begränsat, men jag kan inte låta bli att tycka att det är en enorm välgärning när handskrifter och annat källmaterial görs tillgängligt på nätet för envar att söka i.

Av en ren slump, mest för att jag ville göra en sökning på Codex Wormianus, en av de handskrifter som innehåller Snorres Edda, råkade jag finna att den ligger utlagd på nätet. Den är fullt läsbar för den som är van vid den här typen av material. Jag erkänner villigt att jag är förskräckligt usel och endast med nöd knäcker delar av texten. Inte ens så mycket att jag får fram ett vettigt sammanhang, bara tillräckligt för att kanske kunna kolla upp ett enstaka ord ifall jag skulle behöva det.

Men själva principen, att den finns där. Tänk så oändligt mycket lättare det egentligen är att bedriva forskning idag än för 50 eller 100 år sedan. Nu kan man sitta var som helst i världen med tillgång till Codex Wormianus. Då hade man varit tvungen att masa sig till Köpenhamn, och det var ju knappast vilken hobbyforskare som helst som släpptes in för att börja bläddra. Från att den har funnits i ett exemplar är den spridd till varenda hem med internetuppkoppling.

Jag säger bara det: Mer handskrifter på nätet! Ut med dem bara!

Finland mm

Jag har jobbat ovanligt mycket de senaste dagarna, därav bloggavbrottet. Ibland kommer man i en extra intensiv fas och då gäller det att låta den fortsätta utan avbrott. Dessutom är det roligare än vanligt med jobbet då, vilket gör att annat blir lidande.

Jag läser just nu Snorres Edda. Om ni inte har läst den kan jag rekommendera den som sommarläsning. Jag läser den i översättning och tolkning av Karl G. Johansson och Mats Malm. Johansson hade jag som lärare när jag studerade nordiska språk i Växjö. Jag tyckte mycket bra om honom.

Och så har vi varit i Vasa. Dick höll en föreläsning på ett seminarium i Vasabladets regi. Det blev väldigt hyllat. Nala och jag var dock inte med på föreläsningen. Vi badade i hotellpoolen och tittade på finsk TV i stället. Nala har en ny baddräkt med gröna blad och nyckelpigor som vi invigde i poolen.

På väg hem fastnade vi, som många andra, på Arlanda. Eftersom vi befann oss i utrikesterminalen fördrev vi en del av tiden på en bra restaurang, Pontus in the air. De serverar Krug på glas, vilket vi inte var sena att utnyttja. Största tiden satt vi dock på golvet och väntade.

Mobilen vår 2016 174Vi var ganska slitna när vi kom hem, men vi fick faktiskt platser på ett av de få plan som körde till Kastrup, helt tack vare Dick och den hjälpsamma Saspersonalen. Han, precis som alla andra som flög med Sas, försökte få information, ombokningar och annat. Några nötter hotade personalen så de blev tvungna att stänga sin informationsdisk. Dick fick tag på en kvinna mitt på golvet som var vänligheten själv. Hon gick bakom den stängda disken och fixade tre standbybiljetter till oss, fast hon inte alls behövde göra det. Sedan lyckades Dick omvandla dessa biljetter till platsbiljetter vid gaten, vilket inte heller var självklart. De gjorde det bara av ren godhet. Vi som alltid knotat över Sas! Aldrig mer! Vilken bra service!

Nu är det dags att återgå till jobbet!